Bibel 2000 (B2000)
24

241Avundas inte gudlösa människor,

sök inte deras sällskap.

2De tänker bara på våld,

allt de säger vållar olycka.

3Med vishet byggs huset,

insikt ger det stadga,

4genom kunskap fylls rummen

med vackra och dyrbara ting.

5Den som är vis har styrka,

en man med kunskap är full av kraft.

6Utan överläggning kan du inte föra krig,

med många rådgivare vinner du seger.

7Visheten är för hög för dåren,

i rådslag kan han inte öppna munnen.

8Den som gör upp onda planer

kallar man ränksmidare.

9Dårens ränker är synd,

smädaren avskys av alla.

10Förlorar du modet i nödens stund

har du också förlorat din kraft.

11Rädda dem som släpas i väg för att dö,

undsätt dem som förs bort för att mördas.

12»Vi visste ingenting«, säger du,

men han som prövar hjärtan ser,

han som vakar över ditt liv vet,

och han ger alla deras gärningars lön.

13Ät honung, min son, det är gott,

jungfruhonung är söt för tungan.

14Så är insikt och vishet för din själ,

finner du dem finns en framtid för dig

och ditt hopp skall inte stäckas.

15Lura inte ondsint vid den rättfärdiges hem,

ödelägg inte hans boning.

16Sju gånger kan den rättfärdige falla och resa sig igen,

men de onda stupar för olyckan.

17Gläd dig inte åt din fiendes fall,

jubla inte när han störtar omkull.

18Det kan väcka Herrens misshag

så att han vänder sin vrede från honom.

19Förarga dig inte på uslingar,

avundas inte de onda.

20För den gudlöse finns ingen framtid,

den ondes lampa slocknar.

21Frukta Herren, min son, och frukta kungen,

men ha inget med uppsatta män att göra.

22De kan överraskas av olyckan

och när som helst mista sin ställning.

TILLÄGG TILL TREDJE SAMLINGEN (24:23–34)

23Detta är också de visas ord:

Att vara partisk när man dömer är illa.

24Den som förklarar den skyldige skuldfri

förbannas och fördöms av alla,

25men den som dömer rätt går det väl

och han blir rikt välsignad.

26Som en kyss på munnen

är ett ärligt svar.

27Uträtta arbetet på åkern,

sköt dina sysslor där ute.

Sedan kan du bygga ditt hus.

28Vittna inte mot din broder utan fog.

Inte skall du låta dina ord bedra?

29Säg inte: »Jag skall göra mot honom

som han har gjort mot mig,

jag ger honom vad han förtjänar.«

30Jag kom förbi en lat mans mark,

en oförnuftigs vingård.

31Där växte tistlar överallt,

marken var täckt av nässlor,

stenmuren hade rasat.

32Jag tog intryck av denna syn

och drog lärdom av vad jag såg.

33Sov lite till, slumra lite till,

vila lite till med armarna i kors —

34och fattigdomen är över dig som en rånare,

armodet som en beväpnad man.

25

FJÄRDE SAMLINGEN (kap. 25–29)

251Också detta är ordspråk av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.

2Guds ära ligger i att dölja,

kungens i att utforska.

3Himlens höjd och jordens djup

och kungens tankar — ingen kan utforska dem.

4Bort med slaggen ur silvret,

så lyckas silversmeden med sitt kärl.

5Bort med de onda från kungens närhet,

så befäster rättfärdighet hans tron.

6Förhäv dig inte inför kungen,

ställ dig inte på de mäktigas plats.

7Det är bättre att han säger: »Stig hit fram!«

än att du får träda tillbaka för en storman.

Vad du sett med dina ögon

8skall du inte genast sprida ut,

ty vad skall du sedan göra,

om din broder visar att du tog fel?

9Gör upp med din broder,

men röj inte en annans hemlighet,

10ty den som hör det kommer att klandra dig,

och ditt skvaller kan inte kallas åter.

11Som guldäpplen i silverinfattning

är ord som yttras i rättan tid.

12Som en ring av guld, som ett gyllene smycke

är den vises förmaning i ett uppmärksamt öra.

13Som svalkande snö en dag i skörden

är ett pålitligt bud för den som skickar honom.

Han ger sin herre friska krafter.

14Moln och vind men inget regn,

så är skryt om gåvor man aldrig ger.

15Tålamod beveker härskare,

mild tunga bräcker ben.

16Hittar du honung, så ät inte mer än lagom,

får du för mycket kräks du.

17Besök inte din vän för ofta,

får han för mycket av dig tål han dig inte.

18En klubba, ett svärd, en vass pil

är den som vittnar falskt mot sin vän.

19En ruttnande tand, en snubblande fot

är förtröstan på en svekfull i nödens stund.

20Som att hälla syra i sår

är det att sjunga för ett sorgset hjärta.

21Är din fiende hungrig, ge honom bröd,

är han törstig, ge honom vatten.

22Då samlar du glödande kol på hans huvud

och Herren skall ge dig din lön.

23Nordanvind för med sig regn

och vredgad uppsyn förstuckna ord.

24Bättre bo i en vrå på taket

än dela hus med en grälsjuk hustru.

25Som friskt vatten för en torr strupe

är goda nyheter från fjärran land.

26En källa som grumlas, en brunn som förorenas

är en rättfärdig som ger vika för en syndare.

27För mycket honung är inte nyttigt;

var sparsam med berömmande ord.

28Som en stad med nedrivna murar

är en man utan självbehärskning.

26

261Som snö om sommaren och regn vid skörden,

lika illa passar ära för dåren.

2Som den flaxande sparven, som svalan i flykt

är en grundlös förbannelse som far förbi.

3Piska åt hästen, betsel åt åsnan

och ris åt dårens rygg!

4Svara inte dåren på hans eget dumma sätt,

då kan du själv bli likadan.

5Svara dåren på hans eget dumma sätt,

annars kan han tro att han är klok.

6Den som sänder bud med en dåre

hugger benen av sig och utmanar olyckan.

7Kraftlösa som den lames ben

blir ordspråk i dårens mun.

8Som att binda fast stenen i slungan

är det att ge dåren ära.

9Som en törntagg i handen på den druckne

blir ordspråk i dårens mun.

10En skytt som sårar alla som går förbi

är den som lejer dåren och drinkaren.

11Hunden vänder om till sin spya,

och dåren gör om sin dumhet.

12Ser du en man som tror att han är klok —

det är mer hopp om dåren än om honom.

13Den late säger: »Det är ett vilddjur på vägen,

det är ett lejon på gatan!«

14Dörren vänder sig på gångjärnet,

den late vänder sig på sängen.

15Den late sticker handen i skålen

men orkar inte föra den till munnen.

16Den late tror att han är klokare

än sju som ger vettiga svar.

17Som att dra en hund i örat

är det att brusa upp vid andras gräl.

18Lik en galning som skickar i väg

bränder och pilar och död

19är den som lurar sin vän

och sedan säger: Jag skämtade bara!

20När veden är slut slocknar elden,

när baktalaren gått dör grälet ut.

21Kol för glöden, ved för elden

och en grälmakare för att striden skall flamma.

22Baktalarens ord är som läckerheter,

de slinker ner i människans inre.

23Som glasyr över lera

är smicker på tungan och ondska i hjärtat.

24Ovännen har hycklande ord på läpparna,

i sitt inre gömmer han svek.

25Han talar så vackert, men tro honom inte!

Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.

26Han kan förställa sig och dölja sitt hat,

men hans ondska skall bli uppenbar för alla.

27Den som gräver en grop faller själv däri,

den som vältrar upp en sten får den över sig.

28Lögnaren hatar dem han skadar,

smickraren vållar fördärv.