Bibel 2000 (B2000)
21

211Herren leder kungens tankar som vattenflöden,

han styr dem vart han vill.

2Människan tycker sig handla rätt,

men hjärtat prövas av Herren.

3Att handla rätt och rättfärdigt

är mer värt för Herren än offer.

4Stolta ögon, högmodigt hjärta —

de ondas löftesoffer är synd.

5Flit och förutseende ger vinst,

hastverk bara förlust.

6Skatter som vunnits med lögn

är flyktig dunst och dödlig snara.

7De onda snärjs av sina egna dåd

när de vägrar göra det rätta.

8Slingrig är brottslingens bana,

den rene går ärligt till väga.

9Bättre bo i en vrå på taket

än dela hus med en grälsjuk hustru.

10Syndaren hungrar efter ont,

ingen misskund visar han sin broder.

11Straffas hädaren blir den oerfarne klok,

undervisas den kloke tar han lärdom.

12Den rättfärdige ger akt på den ondes hus,

han störtar de onda i fördärvet.

13Den som gör sig döv för den fattiges rop

skall själv få ropa utan att bli hörd.

14Gåva i lönndom stillar vrede,

en dusör i mantelvecket bittraste harm.

15Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje

men ogärningsmannens fasa.

16Den som irrar bort från insiktens väg

hamnar i skuggornas skara.

17Utblottad blir den som älskar fest,

den som älskar vin och oljor blir aldrig rik.

18Den onde blir lösen för den rättfärdige,

den svekfulle träder i den ärliges ställe.

19Bättre bo ute i öknen

än med en ilsken och grälsjuk hustru.

20I den vises hus finns en åtråvärd skatt,

men dåren förslösar allt.

21Den som strävar efter rättfärdighet och trohet

skall finna liv och ära.

22En vis man kan storma en stad av hjältar

och bryta ner deras säkra fäste.

23Den som håller tand för tunga

håller sig undan bekymmer.

24Hädare kallas den övermodigt fräcke

som handlar i måttlöst övermod.

25Den lates lust blir hans död,

ty hans händer vägrar att arbeta.

26Dåren är ständigt full av lystnad,

den rättfärdige ger utan att snåla.

27Den ondes offer väcker avsky,

särskilt när det frambärs med slug beräkning.

28Den som vittnar falskt kommer till korta,

den vederhäftige vinner gehör.

29Den onde sätter upp en fräck min,

den rättfärdige går sin väg rakt fram.

30Vishet, insikt, kloka råd —

de är ingenting inför Herren.

31Hästen sadlas för stridens dag,

men Herren är den som ger seger.

22

221Gott rykte är mer värt än stor rikedom,

aktning bättre än silver och guld.

2Fattig och rik lever sida vid sida,

Herren har skapat dem båda.

3Den kloke ser faran och tar skydd,

den oerfarne trampar på och får sitt straff.

4Lönen för ödmjukhet och gudsfruktan

är rikedom, ära och liv.

5Törnen och fällor finns på den falskes väg,

den som är rädd om livet aktar sig för dem.

6Led den unge in på den väg han bör gå,

så följer han den även som gammal.

7Den rike är den fattiges herre,

den som lånar blir långivarens slav.

8Den som sår orätt skördar ofärd,

och käppen gör slut på hans övermod.

9Den godhjärtade blir välsignad,

ty han delar sitt bröd med den fattige.

10Kör ut bråkmakaren, så tar grälet slut

och bråk och skällsord upphör.

11Älskad blir den som har rena tankar,

den som talar väl får kungen till vän.

12Herrens blick vakar över kunskapen,

bedragarens ord gör han om intet.

13Den late säger: Det är ett lejon på gatan,

jag blir dödad om jag går ut.

14Den främmande kvinnans mun är en djup grop,

den Herren vredgas på faller däri.

15Dårskapen sitter djupt hos pojken,

men det fostrande riset driver ut den.

16Att utsuga den fattige kan ge vinst,

att ge åt den rike vållar bara förlust.

TREDJE SAMLINGEN (22:17–24:22)

17De visas ord.

Lyssna noga och hör mina ord,

ta emot min kunskap.

18Ljuvt är att bära dem inom sig

och ständigt ha dem alla på läpparna.

19För att du skall förtrösta på Herren

undervisar jag dig om hans väg.

20Jag har skrivit trettio regler,

insiktsfulla råd till dig,

21för att lära dig sanningens ord,

så att du kan ge besked åt dem som sänt dig.

22Plundra inte den fattige i hans fattigdom,

krossa inte den hjälplöse i domstolen,

23ty Herren tar sig an hans sak

och berövar rövarna livet.

24Ge dig inte i lag med en hetlevrad man,

med den argsinte skall du inte umgås,

25ty du kan ta efter hans sätt

och gillra en fälla för dig själv.

26Var inte en sådan som ger handslag

och går i borgen för lån;

27om du inte har så att du kan betala

tar de ju sängen du ligger på.

28Flytta inte en uråldrig gränssten

som dina förfäder rest.

29Ser du en som är skicklig i sitt arbete —

kungar skall han tjäna,

inte vanligt folk.

23

231Sitter du till bords med en härskare,

tänk på vem du har framför dig,

2och sätt kniven mot din strupe

om du är alltför hungrig.

3Var inte lysten på hans läckerheter,

den maten är förrädisk.

4Ansträng dig inte för att bli rik,

var förståndig nog att avstå.

5Knappt har du skymtat rikedomen

förrän den är försvunnen,

den har fått vingar

och flyger mot himlen som örnen.

6Ät inte den ogines mat,

var inte lysten på hans läckerheter.

7Det är som att få ett hårstrå i halsen:

»Ät och drick«, säger han till dig,

men han menar det inte.

8Det lilla du ätit får du spy upp,

och dina vänliga ord är förspillda.

9Tala inte till en dåre,

han föraktar dina kloka ord.

10Flytta inte en uråldrig gränssten,

gör inte intrång på de faderlösas mark,

11ty de har en mäktig försvarare,

han skall föra deras talan mot dig.

12Öppna ditt hjärta för fostran

och dina öron för kunskapens ord.

13Undanhåll inte pojken fostran,

agar du honom slipper han dö.

14Det är du som skall ge honom aga

och rädda honom från dödsriket.

15Min son, om ditt hjärta fylls av vishet

skall mitt hjärta fyllas av glädje.

16Jag jublar i mitt innersta

när jag hör dig säga det rätta.

17Låt inte syndare väcka din avund,

sträva alltid efter gudsfruktan.

18Då finns en framtid för dig,

ditt hopp skall inte stäckas.

19Lyssna, min son, och bli vis,

låt dina tankar gå rätta vägar.

20Bli inte en sådan som dricker vin

och som frossar på kött,

21ty drinkare och frossare blir utblottade,

dåsandet klär dem i trasor.

22Lyssna till din far, som gett dig livet,

se inte ner på din gamla mor.

23Förvärva sanning, sälj den inte,

förvärva vishet, fostran och insikt.

24Högt jublar den rättfärdiges far,

att ha en vis son är en glädje.

25Låt din far och mor få glädjas,

låt henne som fött dig få jubla.

26Min son, ha tillit till mig,

se hur jag lever och följ mig.

27En hora är en djup grop,

den främmande kvinnan en trång brunn.

28Hon ligger på lur som efter rov,

lockar fler och fler till otrohet.

29Vem jämrar och stönar?

Vem grälar och bråkar?

Vem skaffar sig onödiga sår

och får simmiga ögon?

30Den som blir sittande vid glaset,

den som kommer för att smaka det kryddade vinet.

31Se inte på vinet som skimrar rött,

som glittrar i bägaren

och rinner ner så lätt.

32Till slut biter det som en orm,

hugger som en giftorm.

33Då ser du underliga syner

och får befängda idéer:

34än ligger du mitt ute i havet,

än högt uppe i mastkorgen.

35»De slog mig men det gjorde inte ont,

jag fick stryk men märkte det inte.

När skall jag vakna?

Jag vill ha mer!«