Bibel 2000 (B2000)
18

181Särlingen söker sak

och går till storms mot allt vettigt.

2Dåren bryr sig inte om insikt,

han vill bara lufta egna åsikter.

3Ondska för med sig förakt,

med skändlighet följer smälek.

4Människors ord är som djupt vatten

men vishetens källa en strömmande bäck.

5Illa är att ta parti för en skyldig

och vägra en oskyldig hans rätt.

6Dårens ord leder till strid,

hans mun tigger stryk.

7Dårens mun blir hans fördärv,

hans ord en fälla för honom själv.

8Baktalarens ord är som läckerheter,

de slinker ner i människans inre.

9Den som försummar sitt arbete

är vandalens like.

10Ett befäst torn är Herrens namn,

den rättfärdige flyr dit och får skydd.

11Den rikes välstånd är hans fasta borg,

en hög mur till hans värn.

12Hjärtats högmod går före fall,

ödmjukhet är vägen till ära.

13Att svara innan man lyssnat

är en dårskap och en skam.

14Med mod uthärdar man sjukdom,

men missmod, vem uthärdar det?

15Den kloke samlar kunskap,

den vise lyssnar och lär.

16Gåvor öppnar dörrar

och ger företräde hos höga herrar.

17Den som först för sin talan har rätt —

tills han möter motpartens frågor.

18Lotten bilägger tvister

och skiljer mellan mäktiga män.

19En kränkt vän är som en befäst stad,

tvister är som bommen för en borg.

20Vad munnen talar mättar magen,

det som går över läpparna ger mättnad.

21Tungan har makt över liv och död,

de som kan tygla den får njuta dess frukt.

22Den som finner en hustru finner lycka,

han har vunnit Herrens behag.

23Den fattige ber bevekande,

den rike svarar bryskt.

24Vissa vänner skadar varandra,

men en verklig vän är mer tillgiven än en bror.

19

191Bättre fattig och oförvitlig

än rik med svekfullt tal.

2Okunnig iver är ett ont,

den som rusar på trampar fel.

3Människans dårskap förstör hennes liv,

men mot Herren vänds hennes vrede.

4Välstånd ger allt fler vänner,

den fattige mister den vän han har.

5Ett falskt vittne får sitt straff,

en menedare går inte fri.

6Den mäktige smickras av många,

den frikostige har allas vänskap.

7Den fattige undviks av sina vänner,

till och med hans bröder avskyr honom.

8Den som vill sitt eget bästa ökar sitt vett,

att ta vara på insikt ger lycka.

9Ett falskt vittne får sitt straff,

en menedare går under.

10Överdåd anstår inte dåren,

än mindre skall slaven härska över stormän.

11Förstånd gör en man fördragsam,

han sätter en ära i att förlåta.

12Som lejonets rytande är kungens vrede,

hans gunst är som dagg över gräset.

13En dåraktig son är sin fars olycka,

en hustrus gnat ett evigt takdropp.

14Gods och guld ärvs från fäderna,

men en duglig hustru är en skänk från Herren.

15Lättja försänker i dvala,

maklighet ger tom mage.

16Den som håller buden behåller sitt liv,

den som inte ger akt på sin vandel skall dö.

17Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren

och skall få sin lön av honom.

18Fostra din son medan det finns hopp;

du vill ju inte att han skall dö.

19Den som förgår sig skall ha sitt straff,

friar du honom gör du saken värre.

20Lyssna på råd och ta emot fostran,

då blir du vis till sist.

21Människan gör upp många planer,

men det är Herrens vilja som sker.

22Girighet vanhedrar människan;

bättre fattig än falsk.

23Gudsfruktan ger människan liv,

hon får vila mätt, skonad från olyckor.

24Den late sticker handen i skålen

men ids inte föra den till munnen.

25Slå hädaren och den oerfarne tar lärdom,

klandra den kloke och han vinner insikt.

26En skamlös och vanartig son

krossar sin far och driver modern ur huset.

27En son som slutar lyssna på förmaningar

irrar bort från den kunskap han fått.

28Ett ondsint vittne smädar rättvisan,

ur syndarens mun strömmar ondska.

29Straffet väntar hädaren

och prygel dårens rygg.

20

201Vinet är en hädare, ölet en gaphals,

vettlös är den som raglar av rus.

2Som lejonets rytande är kungens raseri,

den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.

3Heder åt den som undviker strid,

det är bara dårar som börjar gräl.

4Den late plöjer inte om hösten

och finner ingenting i skördetiden.

5Människors avsikter är som djupt vatten,

men en klok man öser upp dem.

6Många ordar om sin trofasthet,

men var finns en man att lita på?

7Den rättfärdige lever oförvitligt —

lyckliga hans efterkommande!

8Kungen som sitter i domarsätet

sållar med blicken bort de gudlösa.

9Vem kan säga: Mitt samvete är rent,

jag är fri från min synd.

10Dubbla vikter, dubbla mått —

bådadera väcker Herrens avsky.

11Redan den unge visar i handling

om hans liv är rent och ärligt.

12Örat som hör, ögat som ser —

bådadera har Herren skapat.

13Älskar du sömn blir du utblottad,

vakna upp, så får du äta dig mätt.

14»Bara skräp«, säger köparen,

men går belåten därifrån.

15Guld och pärlor finns i mängd,

men visa ord är en sällsynthet.

16Ta manteln från den som borgat för en främling,

kräv pant då det gäller en okänd.

17Lögnens bröd smakar gott,

men sedan blir munnen full av grus.

18Planer lyckas om man rådslår,

för inte krig utan överläggning.

19Den lösmynte röjer hemligheter,

undvik den som pratar för mycket.

20Om någon förbannar sin far eller mor

skall hans lampa slockna då mörkret faller.

21Plötsligt vunnen rikedom

ger i längden ingen lycka.

22Säg inte: Jag skall hämnas oförrätten!

Lita på Herren, han skall hjälpa dig.

23Herren avskyr dubbla vikter,

fusk med vågen är orätt.

24Människans steg styrs av Herren,

vad vet hon själv om sin väg?

25Farligt är att snabbt ge heliga löften

och först efteråt tänka sig för.

26En vis kung sållar bort de onda,

han låter tröskhjulet gå över dem.

27Herren vakar över människans livsande

och ser in i hennes innersta.

28Godhet och trohet är kungens värn,

med rättfärdighet tryggar han tronen.

29Styrkan är de ungas stolthet,

vitt hår de gamlas ära.

30Svidande sår renar från ondska,

prygel gör rent på djupet.