Bibel 2000 (B2000)
17

171Bättre en torr brödkant i lugn och ro

än huset fullt med kalasmat och bråk.

2Duglig slav blir herre över oduglig son

och får dela arvet med hans bröder.

3Silver prövas i degeln och guld i ugnen,

men hjärtat prövas av Herren.

4Uslingen lyssnar på onda tungor,

lögnaren är idel öra för elakt prat.

5Att håna en fattig är att smäda hans skapare,

den skadeglade undgår inte straff.

6Barnbarn är de gamlas krona,

sönernas stolthet är deras fäder.

7Stora ord anstår inte odågan,

än mindre lögner en ädel man.

8Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö,

vart han kommer har han framgång.

9Den som söker vänskap överser med ett fel,

den som ältar det driver bort sin vän.

10Klander biter bättre på den kloke

än hundra piskrapp på dåren.

11Den gudlöse vill bara göra uppror,

men en grym budbärare sänds mot honom.

12Hellre möta en björn som mist sina ungar

än en dåre i hans vanvett.

13Den som lönar gott med ont

blir själv aldrig kvitt det onda.

14Börja gräl är som att öppna dammluckor;

sluta innan striden bryter lös!

15Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig —

bådadera väcker Herrens avsky.

16Vad gagnar pengar i dårens hand,

kan han köpa vishet, han som saknar vett?

17En vän visar alltid kärlek,

en broder är till för att hjälpa i nöden.

18Utan vett är den som ger sitt handslag

och går i borgen för sin nästa.

19Den som älskar gräl älskar synd,

den som gör porten hög inbjuder olyckan.

20Fördärvat sinne finner ingen lycka,

lögnaktig tunga bringar på fall.

21Att ha en dåre till son är en sorg,

ingen glädje får odågans far.

22Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur benen.

23Den onde tar mutor ur mantelvecket

för att hindra rättvisans gång.

24Den kloke har visheten för ögonen,

dåren spanar mot världens ände.

25En dåraktig son får sin far att grämas

och bedrövar henne som fött honom.

26Bötfälla en oskyldig är illa nog,

prygla den ädle strider mot all rätt.

27Den förståndige spar sina ord,

den kloke håller huvudet kallt.

28Även dåren anses vis om han tiger

och klok så länge han håller mun.

18

181Särlingen söker sak

och går till storms mot allt vettigt.

2Dåren bryr sig inte om insikt,

han vill bara lufta egna åsikter.

3Ondska för med sig förakt,

med skändlighet följer smälek.

4Människors ord är som djupt vatten

men vishetens källa en strömmande bäck.

5Illa är att ta parti för en skyldig

och vägra en oskyldig hans rätt.

6Dårens ord leder till strid,

hans mun tigger stryk.

7Dårens mun blir hans fördärv,

hans ord en fälla för honom själv.

8Baktalarens ord är som läckerheter,

de slinker ner i människans inre.

9Den som försummar sitt arbete

är vandalens like.

10Ett befäst torn är Herrens namn,

den rättfärdige flyr dit och får skydd.

11Den rikes välstånd är hans fasta borg,

en hög mur till hans värn.

12Hjärtats högmod går före fall,

ödmjukhet är vägen till ära.

13Att svara innan man lyssnat

är en dårskap och en skam.

14Med mod uthärdar man sjukdom,

men missmod, vem uthärdar det?

15Den kloke samlar kunskap,

den vise lyssnar och lär.

16Gåvor öppnar dörrar

och ger företräde hos höga herrar.

17Den som först för sin talan har rätt —

tills han möter motpartens frågor.

18Lotten bilägger tvister

och skiljer mellan mäktiga män.

19En kränkt vän är som en befäst stad,

tvister är som bommen för en borg.

20Vad munnen talar mättar magen,

det som går över läpparna ger mättnad.

21Tungan har makt över liv och död,

de som kan tygla den får njuta dess frukt.

22Den som finner en hustru finner lycka,

han har vunnit Herrens behag.

23Den fattige ber bevekande,

den rike svarar bryskt.

24Vissa vänner skadar varandra,

men en verklig vän är mer tillgiven än en bror.

19

191Bättre fattig och oförvitlig

än rik med svekfullt tal.

2Okunnig iver är ett ont,

den som rusar på trampar fel.

3Människans dårskap förstör hennes liv,

men mot Herren vänds hennes vrede.

4Välstånd ger allt fler vänner,

den fattige mister den vän han har.

5Ett falskt vittne får sitt straff,

en menedare går inte fri.

6Den mäktige smickras av många,

den frikostige har allas vänskap.

7Den fattige undviks av sina vänner,

till och med hans bröder avskyr honom.

8Den som vill sitt eget bästa ökar sitt vett,

att ta vara på insikt ger lycka.

9Ett falskt vittne får sitt straff,

en menedare går under.

10Överdåd anstår inte dåren,

än mindre skall slaven härska över stormän.

11Förstånd gör en man fördragsam,

han sätter en ära i att förlåta.

12Som lejonets rytande är kungens vrede,

hans gunst är som dagg över gräset.

13En dåraktig son är sin fars olycka,

en hustrus gnat ett evigt takdropp.

14Gods och guld ärvs från fäderna,

men en duglig hustru är en skänk från Herren.

15Lättja försänker i dvala,

maklighet ger tom mage.

16Den som håller buden behåller sitt liv,

den som inte ger akt på sin vandel skall dö.

17Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren

och skall få sin lön av honom.

18Fostra din son medan det finns hopp;

du vill ju inte att han skall dö.

19Den som förgår sig skall ha sitt straff,

friar du honom gör du saken värre.

20Lyssna på råd och ta emot fostran,

då blir du vis till sist.

21Människan gör upp många planer,

men det är Herrens vilja som sker.

22Girighet vanhedrar människan;

bättre fattig än falsk.

23Gudsfruktan ger människan liv,

hon får vila mätt, skonad från olyckor.

24Den late sticker handen i skålen

men ids inte föra den till munnen.

25Slå hädaren och den oerfarne tar lärdom,

klandra den kloke och han vinner insikt.

26En skamlös och vanartig son

krossar sin far och driver modern ur huset.

27En son som slutar lyssna på förmaningar

irrar bort från den kunskap han fått.

28Ett ondsint vittne smädar rättvisan,

ur syndarens mun strömmar ondska.

29Straffet väntar hädaren

och prygel dårens rygg.