Bibel 2000 (B2000)
16

161Tankar tar form hos människan,

men Herren lägger ord på hennes tunga.

2Människan tycker sig vara felfri,

men sinnelaget prövas av Herren.

3Lägg allt du gör i Herrens hand,

så kommer dina planer att lyckas.

4Allt som Herren skapat har ett syfte,

den onde är till för olyckans dag.

5Herren avskyr alla högmodiga,

aldrig undgår de sitt straff.

6Trofast kärlek sonar skuld,

genom gudsfruktan undviks det onda.

7Den som lever till Herrens behag

får fred också med sin ovän.

8Bättre äga litet med rättfärdighet

än tjäna mycket med orätt.

9Människan tänker ut sin väg,

men stegen styrs av Herren.

10Kungens ord är gudsord,

han felar inte då han dömer.

11Riktig våg är Herrens sak,

alla vikter är hans verk.

12Kungar avskyr onda gärningar,

ty rättfärdighet befäster tronen.

13Rättfärdigt tal behagar kungen,

den sannfärdige älskar han.

14Kungens vrede bådar död,

men en klok man kan stilla den.

15Ljus uppsyn hos kungen betyder liv,

hans gunst är som ett vårregn.

16Att vinna vishet är bättre än guld,

vinna insikt mer värt än silver.

17De redligas väg leder bort från det onda,

den som ger akt på sina steg räddar livet.

18Övermod följs av nederlag,

högmod går före fall.

19Bättre vara ödmjuk bland de ringa

än dela byte med de högmodiga.

20Den som villigt lär har framgång,

lycklig den som förtröstar på Herren.

21En insiktsfull man kallas vis,

och vältalighet övertygar.

22Den som äger insikt har en källa till liv,

men dårens straff är hans dårskap.

23Den vises tankar gör hans tal klokt

och hans ord övertygande.

24Vänliga ord är som honung —

smakar sött och gör kroppen frisk.

25En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden.

26Arbetarens hunger får honom att arbeta,

magen låter honom aldrig vila.

27En ondsint man ställer till skada,

hans ord är förtärande eld.

28En falsk man vållar strid,

baktalaren skiljer vänner åt.

29En ogärningsman lockar andra med sig

och leder dem på orätta vägar.

30Kisande ögon vittnar om lömska planer,

hopknipna läppar om utfört dåd.

31Vitt hår är en ärekrans,

man vinner den med rättfärdigt liv.

32Bättre en tålmodig man än en hjälte,

bättre behärska sig själv än inta en stad.

33Lotten kastas i knät,

men hur den faller bestämmer Herren.

17

171Bättre en torr brödkant i lugn och ro

än huset fullt med kalasmat och bråk.

2Duglig slav blir herre över oduglig son

och får dela arvet med hans bröder.

3Silver prövas i degeln och guld i ugnen,

men hjärtat prövas av Herren.

4Uslingen lyssnar på onda tungor,

lögnaren är idel öra för elakt prat.

5Att håna en fattig är att smäda hans skapare,

den skadeglade undgår inte straff.

6Barnbarn är de gamlas krona,

sönernas stolthet är deras fäder.

7Stora ord anstår inte odågan,

än mindre lögner en ädel man.

8Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö,

vart han kommer har han framgång.

9Den som söker vänskap överser med ett fel,

den som ältar det driver bort sin vän.

10Klander biter bättre på den kloke

än hundra piskrapp på dåren.

11Den gudlöse vill bara göra uppror,

men en grym budbärare sänds mot honom.

12Hellre möta en björn som mist sina ungar

än en dåre i hans vanvett.

13Den som lönar gott med ont

blir själv aldrig kvitt det onda.

14Börja gräl är som att öppna dammluckor;

sluta innan striden bryter lös!

15Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig —

bådadera väcker Herrens avsky.

16Vad gagnar pengar i dårens hand,

kan han köpa vishet, han som saknar vett?

17En vän visar alltid kärlek,

en broder är till för att hjälpa i nöden.

18Utan vett är den som ger sitt handslag

och går i borgen för sin nästa.

19Den som älskar gräl älskar synd,

den som gör porten hög inbjuder olyckan.

20Fördärvat sinne finner ingen lycka,

lögnaktig tunga bringar på fall.

21Att ha en dåre till son är en sorg,

ingen glädje får odågans far.

22Glatt hjärta ger god hälsa,

modlöshet suger märgen ur benen.

23Den onde tar mutor ur mantelvecket

för att hindra rättvisans gång.

24Den kloke har visheten för ögonen,

dåren spanar mot världens ände.

25En dåraktig son får sin far att grämas

och bedrövar henne som fött honom.

26Bötfälla en oskyldig är illa nog,

prygla den ädle strider mot all rätt.

27Den förståndige spar sina ord,

den kloke håller huvudet kallt.

28Även dåren anses vis om han tiger

och klok så länge han håller mun.

18

181Särlingen söker sak

och går till storms mot allt vettigt.

2Dåren bryr sig inte om insikt,

han vill bara lufta egna åsikter.

3Ondska för med sig förakt,

med skändlighet följer smälek.

4Människors ord är som djupt vatten

men vishetens källa en strömmande bäck.

5Illa är att ta parti för en skyldig

och vägra en oskyldig hans rätt.

6Dårens ord leder till strid,

hans mun tigger stryk.

7Dårens mun blir hans fördärv,

hans ord en fälla för honom själv.

8Baktalarens ord är som läckerheter,

de slinker ner i människans inre.

9Den som försummar sitt arbete

är vandalens like.

10Ett befäst torn är Herrens namn,

den rättfärdige flyr dit och får skydd.

11Den rikes välstånd är hans fasta borg,

en hög mur till hans värn.

12Hjärtats högmod går före fall,

ödmjukhet är vägen till ära.

13Att svara innan man lyssnat

är en dårskap och en skam.

14Med mod uthärdar man sjukdom,

men missmod, vem uthärdar det?

15Den kloke samlar kunskap,

den vise lyssnar och lär.

16Gåvor öppnar dörrar

och ger företräde hos höga herrar.

17Den som först för sin talan har rätt —

tills han möter motpartens frågor.

18Lotten bilägger tvister

och skiljer mellan mäktiga män.

19En kränkt vän är som en befäst stad,

tvister är som bommen för en borg.

20Vad munnen talar mättar magen,

det som går över läpparna ger mättnad.

21Tungan har makt över liv och död,

de som kan tygla den får njuta dess frukt.

22Den som finner en hustru finner lycka,

han har vunnit Herrens behag.

23Den fattige ber bevekande,

den rike svarar bryskt.

24Vissa vänner skadar varandra,

men en verklig vän är mer tillgiven än en bror.