Bibel 2000 (B2000)
14

141Visheten bygger sitt hus,

dårskapen river det med egna händer.

2Den gudfruktige går sin väg rakt fram,

den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar.

3Dårens ord blir ris för hans rygg,

de klokas tunga är deras skydd.

4Starka oxar ger foder i krubban,

med kraftiga stutar blir skörden rik.

5Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,

vad menedaren vittnar är lögn.

6Förgäves söker hädaren vishet,

för den kloke är kunskapen lätt att nå.

7Gå ur vägen för en dåraktig man,

av honom får du inte ett vettigt ord.

8Den klokes vishet är att känna rätta vägen,

bedrägeri är dårens dumhet.

9I hädarens hus bor skuld

men hos de rättrådiga nåd.

10Hjärtat är ensamt om sin sorg,

och ingen kan dela dess glädje.

11Den ondes hus läggs öde,

den rättrådiges hydda blomstrar.

12En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden.

13Också när man skrattar kan hjärtat värka,

och glädjen kan sluta i sorg.

14Den opålitlige får vad han förtjänar,

en god man likaså.

15Den oerfarne tror allt som sägs,

den kloke ger akt på varje steg.

16Den vise fruktar och skyr det onda,

dåren trampar självsäkert på.

17En hetsig man begår dumheter,

den besinningsfulle blir ärad.

18Enfald är den oerfarnes smycke,

den kloke bär kunskapens krona.

19Den onde måste buga för den gode,

syndaren vid den rättfärdiges dörr.

20Den fattige avskys även av sin like,

men en rik man har många vänner.

21Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd.

22Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek.

23All möda ger vinst,

prat bara förlust.

24Rikedom är den vises krona,

dårens krans är enfald.

25Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar.

26Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,

och barnen får en säker tillflykt.

27Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

28Talrik befolkning är kungens ära,

brist på folk blir furstens fall.

29Den tålmodige är full av insikt,

den hetsige ökar sin dårskap.

30Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen.

31Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,

ärar honom gör den som hjälper de fattiga.

32Syndaren slås omkull av sin ondska,

den rättfärdige skyddas av sin redbarhet.

33I den klokes bröst finner visheten ro,

men bland dårar far hon illa.

34Rättfärdighet ger landet ära,

synd vanhedrar ett folk.

35En duktig tjänare vinner kungens gunst,

en oduglig drabbas av hans vrede.

15

151Mjukt svar stillar vrede,

hårda ord väcker harm.

2Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald.

3Herrens blick når överallt,

den följer onda och goda.

4Läkande ord är ett livets träd

men svekfulla knäcker lusten att leva.

5Dåren förkastar sin fars fostran,

klok den som låter sig tuktas.

6I den rättfärdiges hus samlas rika skatter,

vad den onde tjänar förfars.

7Den vises ord sprider kunskap,

dårens tankar går vilse.

8Den ondes offer väcker Herrens avsky,

den rättrådiges bön behagar honom.

9Herren avskyr syndigt leverne,

strävan efter rättfärdighet älskar han.

10För den avfällige är fostran ett ont,

men den som skyr tuktan måste dö.

11Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren,

hur mycket mer då människors hjärtan!

12Hädaren ogillar klander,

han söker sig ej till de visa.

13Glatt hjärta ger ljus uppsyn,

sorg skapar modlöshet.

14En klok man söker kunskap,

dåren ägnar sig åt dumt prat.

15Den fattige har det alltid svårt,

men gott lynne ger ständig fest.

16Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro.

17Bättre en tallrik kål med kärlek

än en mör oxstek med hat.

18En hetlevrad man vållar gräl,

den tålmodige stillar trätan.

19Den lates väg är spärrad av törne,

den redbare färdas på banad väg.

20En klok son är sin fars glädje,

men dåren föraktar sin mor.

21Den vettlöse har sin glädje i dårskap,

den insiktsfulle håller rak kurs.

22Utan överläggning går en plan om intet,

med många rådgivare lyckas den.

23Glad blir den som kan ge svar —

vad är bättre än ett ord i rättan tid!

24Den kloke vandrar uppåt på livets väg

för att undvika dödsrikets djup.

25Den högmodiges hus river Herren ner,

men änkans gränssten låter han ingen rubba.

26För Herren är de gudlösas planer vidriga,

men vänliga ord är rena.

27Den som roffar åt sig drar olycka över sitt hus,

den som skyr mutor får långt liv.

28Den rättfärdige tänker innan han svarar,

men ur syndarens mun strömmar ondska.

29Herren är fjärran från de onda,

men han hör den rättfärdiges bön.

30Vänliga blickar gör hjärtat glatt,

god nyhet ger kroppen styrka.

31Den som tar emot hälsosam tuktan

får tillträde till de visas krets.

32Den som försmår fostran förkastar sig själv,

att ta emot tuktan ger insikt.

33Gudsfruktan fostrar till vishet,

ödmjukhet är vägen till ära.

16

161Tankar tar form hos människan,

men Herren lägger ord på hennes tunga.

2Människan tycker sig vara felfri,

men sinnelaget prövas av Herren.

3Lägg allt du gör i Herrens hand,

så kommer dina planer att lyckas.

4Allt som Herren skapat har ett syfte,

den onde är till för olyckans dag.

5Herren avskyr alla högmodiga,

aldrig undgår de sitt straff.

6Trofast kärlek sonar skuld,

genom gudsfruktan undviks det onda.

7Den som lever till Herrens behag

får fred också med sin ovän.

8Bättre äga litet med rättfärdighet

än tjäna mycket med orätt.

9Människan tänker ut sin väg,

men stegen styrs av Herren.

10Kungens ord är gudsord,

han felar inte då han dömer.

11Riktig våg är Herrens sak,

alla vikter är hans verk.

12Kungar avskyr onda gärningar,

ty rättfärdighet befäster tronen.

13Rättfärdigt tal behagar kungen,

den sannfärdige älskar han.

14Kungens vrede bådar död,

men en klok man kan stilla den.

15Ljus uppsyn hos kungen betyder liv,

hans gunst är som ett vårregn.

16Att vinna vishet är bättre än guld,

vinna insikt mer värt än silver.

17De redligas väg leder bort från det onda,

den som ger akt på sina steg räddar livet.

18Övermod följs av nederlag,

högmod går före fall.

19Bättre vara ödmjuk bland de ringa

än dela byte med de högmodiga.

20Den som villigt lär har framgång,

lycklig den som förtröstar på Herren.

21En insiktsfull man kallas vis,

och vältalighet övertygar.

22Den som äger insikt har en källa till liv,

men dårens straff är hans dårskap.

23Den vises tankar gör hans tal klokt

och hans ord övertygande.

24Vänliga ord är som honung —

smakar sött och gör kroppen frisk.

25En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden.

26Arbetarens hunger får honom att arbeta,

magen låter honom aldrig vila.

27En ondsint man ställer till skada,

hans ord är förtärande eld.

28En falsk man vållar strid,

baktalaren skiljer vänner åt.

29En ogärningsman lockar andra med sig

och leder dem på orätta vägar.

30Kisande ögon vittnar om lömska planer,

hopknipna läppar om utfört dåd.

31Vitt hår är en ärekrans,

man vinner den med rättfärdigt liv.

32Bättre en tålmodig man än en hjälte,

bättre behärska sig själv än inta en stad.

33Lotten kastas i knät,

men hur den faller bestämmer Herren.