Bibel 2000 (B2000)
13

131En klok son älskar fostran,

den trotsige lyssnar inte på klander.

2Vad munnen talar kan ge god näring,

men de svekfullas näring är våld.

3Den som vaktar sin tunga räddar livet,

den lösmynte råkar i fördärvet.

4Den late är lysten men får ingenting,

den flitiges önskan blir rikligt uppfylld.

5Den rättfärdige hatar lögn,

den onde handlar skamligt och fräckt.

6Rättfärdighet skyddar den oförvitlige,

ondska blir syndarens fall.

7Den ene spelar rik men har ingenting,

den andre låtsas fattig men är förmögen.

8Den rike får betala lösen för sitt liv,

den fattige hör inte av några hotelser.

9Den rättfärdiges ljus strålar klart,

men den ondes lampa slocknar.

10Tölpens övermod ställer till gräl,

vishet finns hos dem som tar råd.

11Lättvunnen rikedom krymper ihop,

det som långsamt sparas växer.

12Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,

uppfylld önskan är ett livets träd.

13Den som föraktar råd råkar illa ut,

den som lyder förmaningar får sin lön.

14Vad den vise lär ut är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

15Gott förstånd ger uppskattning,

trolöshet leder i fördärvet.

16Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig.

17En dålig budbärare ställer till olycka,

ett pålitligt sändebud ger läkedom.

18Att försmå fostran ger fattigdom och skam,

men den som låter sig tuktas blir ärad.

19Uppfylld önskan gör själen gott,

dåren hatar att avstå från det onda.

20Den som vistas bland kloka blir klok,

den som umgås med dårar går det illa.

21Syndaren förföljs av olycka,

lycka blir den rättfärdiges lön.

22Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,

men syndarens rikedom går till den rättfärdige.

23Processer tär på den fattiges teg,

allt han äger sopas bort då rättvisa saknas.

24Den som spar på riset hatar sin son,

den som älskar honom fostrar i tid.

25Den rättfärdige äter och blir mätt,

den ondes mage är tom.

14

141Visheten bygger sitt hus,

dårskapen river det med egna händer.

2Den gudfruktige går sin väg rakt fram,

den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar.

3Dårens ord blir ris för hans rygg,

de klokas tunga är deras skydd.

4Starka oxar ger foder i krubban,

med kraftiga stutar blir skörden rik.

5Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,

vad menedaren vittnar är lögn.

6Förgäves söker hädaren vishet,

för den kloke är kunskapen lätt att nå.

7Gå ur vägen för en dåraktig man,

av honom får du inte ett vettigt ord.

8Den klokes vishet är att känna rätta vägen,

bedrägeri är dårens dumhet.

9I hädarens hus bor skuld

men hos de rättrådiga nåd.

10Hjärtat är ensamt om sin sorg,

och ingen kan dela dess glädje.

11Den ondes hus läggs öde,

den rättrådiges hydda blomstrar.

12En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden.

13Också när man skrattar kan hjärtat värka,

och glädjen kan sluta i sorg.

14Den opålitlige får vad han förtjänar,

en god man likaså.

15Den oerfarne tror allt som sägs,

den kloke ger akt på varje steg.

16Den vise fruktar och skyr det onda,

dåren trampar självsäkert på.

17En hetsig man begår dumheter,

den besinningsfulle blir ärad.

18Enfald är den oerfarnes smycke,

den kloke bär kunskapens krona.

19Den onde måste buga för den gode,

syndaren vid den rättfärdiges dörr.

20Den fattige avskys även av sin like,

men en rik man har många vänner.

21Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd.

22Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek.

23All möda ger vinst,

prat bara förlust.

24Rikedom är den vises krona,

dårens krans är enfald.

25Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar.

26Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,

och barnen får en säker tillflykt.

27Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

28Talrik befolkning är kungens ära,

brist på folk blir furstens fall.

29Den tålmodige är full av insikt,

den hetsige ökar sin dårskap.

30Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen.

31Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,

ärar honom gör den som hjälper de fattiga.

32Syndaren slås omkull av sin ondska,

den rättfärdige skyddas av sin redbarhet.

33I den klokes bröst finner visheten ro,

men bland dårar far hon illa.

34Rättfärdighet ger landet ära,

synd vanhedrar ett folk.

35En duktig tjänare vinner kungens gunst,

en oduglig drabbas av hans vrede.

15

151Mjukt svar stillar vrede,

hårda ord väcker harm.

2Den vises tal flödar av kunskap,

ur dårens mun strömmar enfald.

3Herrens blick når överallt,

den följer onda och goda.

4Läkande ord är ett livets träd

men svekfulla knäcker lusten att leva.

5Dåren förkastar sin fars fostran,

klok den som låter sig tuktas.

6I den rättfärdiges hus samlas rika skatter,

vad den onde tjänar förfars.

7Den vises ord sprider kunskap,

dårens tankar går vilse.

8Den ondes offer väcker Herrens avsky,

den rättrådiges bön behagar honom.

9Herren avskyr syndigt leverne,

strävan efter rättfärdighet älskar han.

10För den avfällige är fostran ett ont,

men den som skyr tuktan måste dö.

11Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren,

hur mycket mer då människors hjärtan!

12Hädaren ogillar klander,

han söker sig ej till de visa.

13Glatt hjärta ger ljus uppsyn,

sorg skapar modlöshet.

14En klok man söker kunskap,

dåren ägnar sig åt dumt prat.

15Den fattige har det alltid svårt,

men gott lynne ger ständig fest.

16Bättre knapphet och gudsfruktan

än överflöd och oro.

17Bättre en tallrik kål med kärlek

än en mör oxstek med hat.

18En hetlevrad man vållar gräl,

den tålmodige stillar trätan.

19Den lates väg är spärrad av törne,

den redbare färdas på banad väg.

20En klok son är sin fars glädje,

men dåren föraktar sin mor.

21Den vettlöse har sin glädje i dårskap,

den insiktsfulle håller rak kurs.

22Utan överläggning går en plan om intet,

med många rådgivare lyckas den.

23Glad blir den som kan ge svar —

vad är bättre än ett ord i rättan tid!

24Den kloke vandrar uppåt på livets väg

för att undvika dödsrikets djup.

25Den högmodiges hus river Herren ner,

men änkans gränssten låter han ingen rubba.

26För Herren är de gudlösas planer vidriga,

men vänliga ord är rena.

27Den som roffar åt sig drar olycka över sitt hus,

den som skyr mutor får långt liv.

28Den rättfärdige tänker innan han svarar,

men ur syndarens mun strömmar ondska.

29Herren är fjärran från de onda,

men han hör den rättfärdiges bön.

30Vänliga blickar gör hjärtat glatt,

god nyhet ger kroppen styrka.

31Den som tar emot hälsosam tuktan

får tillträde till de visas krets.

32Den som försmår fostran förkastar sig själv,

att ta emot tuktan ger insikt.

33Gudsfruktan fostrar till vishet,

ödmjukhet är vägen till ära.