Bibel 2000 (B2000)
12

121Att älska fostran är att älska kunskap,

enfaldig är den som skyr tuktan.

2Den gode vinner Herrens behag,

ränksmidaren fälls av hans dom.

3Ondskan ger inget fotfäste,

men den rättfärdige är fast rotad.

4En driftig hustru är sin mans krona,

en dålig är som röta i hans ben.

5De rättfärdigas mål är det rätta,

de ondas syfte är svek.

6De ondas ord rymmer dödligt försåt,

de rättrådigas tal ger räddning.

7De onda vräks omkull och är borta,

men den rättfärdiges hus står kvar.

8Som man har förstånd blir man prisad:

förakt är den dummes lott.

9Bättre vara ringaktad och ha en dräng

än spela fin och sakna bröd.

10Den rättfärdige sörjer för sina djur,

men den ondes omsorg är grymhet.

11Den som odlar sin jord får äta sig mätt,

den som jagar efter tomhet är en dåre.

12Syndarens lust är att fånga det onda,

men den rättfärdige är orubbligt rotad.

13Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal,

den rättfärdige går oskadd ur faran.

14Vad munnen talar mättar mannen,

vad händerna gör får han tillbaka.

15Dåren tycker sig handla rätt;

klok den som lyssnar på råd.

16Dåren låter genast sin vrede märkas,

den förståndige låtsas inte om en skymf.

17Ett ärligt vittne säger sanningen,

en menedare bedrar.

18Tanklösa ord kan såra som svärd,

men den vises tal ger läkedom.

19Sanna ord består för alltid,

falskt tal bara ett ögonblick.

20I ränksmidarens hjärta bor svek,

glädje får den som har gott i sinnet.

21Inget ont drabbar den rättfärdige

men alla olyckor syndaren.

22Herren avskyr lögnare,

de sannfärdiga behagar honom.

23Den förståndige döljer sin kunskap,

dåren skriker ut sin enfald.

24Flitig hand får makt,

lättja leder till trältjänst.

25Bekymmer gör hjärtat tungt,

ett vänligt ord muntrar upp.

26Den rättfärdige undkommer det onda,

syndarnas väg för vilse.

27Lättja fångar inget byte,

men den flitige får rika skatter.

28Rättfärdighet leder till liv,

avfallets väg för till döden.

13

131En klok son älskar fostran,

den trotsige lyssnar inte på klander.

2Vad munnen talar kan ge god näring,

men de svekfullas näring är våld.

3Den som vaktar sin tunga räddar livet,

den lösmynte råkar i fördärvet.

4Den late är lysten men får ingenting,

den flitiges önskan blir rikligt uppfylld.

5Den rättfärdige hatar lögn,

den onde handlar skamligt och fräckt.

6Rättfärdighet skyddar den oförvitlige,

ondska blir syndarens fall.

7Den ene spelar rik men har ingenting,

den andre låtsas fattig men är förmögen.

8Den rike får betala lösen för sitt liv,

den fattige hör inte av några hotelser.

9Den rättfärdiges ljus strålar klart,

men den ondes lampa slocknar.

10Tölpens övermod ställer till gräl,

vishet finns hos dem som tar råd.

11Lättvunnen rikedom krymper ihop,

det som långsamt sparas växer.

12Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,

uppfylld önskan är ett livets träd.

13Den som föraktar råd råkar illa ut,

den som lyder förmaningar får sin lön.

14Vad den vise lär ut är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

15Gott förstånd ger uppskattning,

trolöshet leder i fördärvet.

16Den förståndige gör allt med insikt,

dåren sprider dumhet omkring sig.

17En dålig budbärare ställer till olycka,

ett pålitligt sändebud ger läkedom.

18Att försmå fostran ger fattigdom och skam,

men den som låter sig tuktas blir ärad.

19Uppfylld önskan gör själen gott,

dåren hatar att avstå från det onda.

20Den som vistas bland kloka blir klok,

den som umgås med dårar går det illa.

21Syndaren förföljs av olycka,

lycka blir den rättfärdiges lön.

22Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,

men syndarens rikedom går till den rättfärdige.

23Processer tär på den fattiges teg,

allt han äger sopas bort då rättvisa saknas.

24Den som spar på riset hatar sin son,

den som älskar honom fostrar i tid.

25Den rättfärdige äter och blir mätt,

den ondes mage är tom.

14

141Visheten bygger sitt hus,

dårskapen river det med egna händer.

2Den gudfruktige går sin väg rakt fram,

den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar.

3Dårens ord blir ris för hans rygg,

de klokas tunga är deras skydd.

4Starka oxar ger foder i krubban,

med kraftiga stutar blir skörden rik.

5Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,

vad menedaren vittnar är lögn.

6Förgäves söker hädaren vishet,

för den kloke är kunskapen lätt att nå.

7Gå ur vägen för en dåraktig man,

av honom får du inte ett vettigt ord.

8Den klokes vishet är att känna rätta vägen,

bedrägeri är dårens dumhet.

9I hädarens hus bor skuld

men hos de rättrådiga nåd.

10Hjärtat är ensamt om sin sorg,

och ingen kan dela dess glädje.

11Den ondes hus läggs öde,

den rättrådiges hydda blomstrar.

12En väg som tycks vara den rätta

kan ändå föra till döden.

13Också när man skrattar kan hjärtat värka,

och glädjen kan sluta i sorg.

14Den opålitlige får vad han förtjänar,

en god man likaså.

15Den oerfarne tror allt som sägs,

den kloke ger akt på varje steg.

16Den vise fruktar och skyr det onda,

dåren trampar självsäkert på.

17En hetsig man begår dumheter,

den besinningsfulle blir ärad.

18Enfald är den oerfarnes smycke,

den kloke bär kunskapens krona.

19Den onde måste buga för den gode,

syndaren vid den rättfärdiges dörr.

20Den fattige avskys även av sin like,

men en rik man har många vänner.

21Den som föraktar sin broder är en syndare,

lycklig den som tar sig an en nödställd.

22Ränksmidaren går alltid vilse,

den som vill gott möter trofast kärlek.

23All möda ger vinst,

prat bara förlust.

24Rikedom är den vises krona,

dårens krans är enfald.

25Ett sannfärdigt vittne räddar liv,

en menedare bedrar.

26Den som fruktar Herren har ett tryggt värn,

och barnen får en säker tillflykt.

27Gudsfruktan är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

28Talrik befolkning är kungens ära,

brist på folk blir furstens fall.

29Den tålmodige är full av insikt,

den hetsige ökar sin dårskap.

30Sinnesfrid ger kroppen hälsa,

lidelse är röta i benen.

31Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,

ärar honom gör den som hjälper de fattiga.

32Syndaren slås omkull av sin ondska,

den rättfärdige skyddas av sin redbarhet.

33I den klokes bröst finner visheten ro,

men bland dårar far hon illa.

34Rättfärdighet ger landet ära,

synd vanhedrar ett folk.

35En duktig tjänare vinner kungens gunst,

en oduglig drabbas av hans vrede.