Bibel 2000 (B2000)
9

Vishetens inbjudan

91Visheten har byggt sig ett hus,

hon har huggit ut sina sju pelare.

2Hon har ställt till med slakt,

blandat vinet och dukat bordet.

3Hon har sänt ut sina tjänsteflickor

att ropa från höjderna i staden:

4»Du som är okunnig — kom!«

Till de oförståndiga säger hon:

5»Kom! Ät mitt bröd

och drick vinet jag har blandat.

6Överge enfalden så får ni leva,

följ förståndets väg.«

7Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,

den som klandrar en syndare möter hån.

8Klandra inte hädaren, då hatar han dig —

klandra den vise, då älskar han dig.

9Ge åt den vise, så blir han ännu visare,

undervisa den rättfärdige, så blir han klokare.

10Att frukta Herren är början till vishet,

att känna den Helige är insikt.

11Genom mig når du hög ålder

och får ett långt liv.

12Är du vis blir din vishet dig till nytta,

hädar du går det ut över dig själv.

Dårskapens inbjudan

13Dårskapen är en rastlös kvinna,

lättsinnig, utan allt vett.

14Hon sitter vid dörren till sitt hus,

hon tronar högt uppe i staden

15och ropar till dem som kommer förbi,

som går sin väg rakt fram:

16»Du som är okunnig — kom!«

Till den oförståndige säger hon:

17»Stulet vatten smakar gott,

bröd i lönndom är läckert.«

18Han vet inte att där är skuggornas boning,

att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

10

ANDRA SAMLINGEN (10:1–22:16)

101Salomos ordspråk.

En klok son är sin fars glädje,

en dåraktig son blir sin mors sorg.

2Orätt vinning gagnar föga,

men rättfärdighet räddar från döden.

3Herren låter inte den rättfärdige hungra,

men de ondas krav avvisar han.

4Lat hand gör fattig man,

flitig hand gör rik.

5En duglig son samlar in om sommaren,

odågan sover i skördetiden.

6Rikt välsignad blir den rättfärdige,

de ondas ord gömmer ofärd.

7Den rättfärdiges minne välsignas,

den ondes namn förmultnar.

8En klok man lyssnar på förmaningar,

den som pratar strunt går det illa.

9Trygg går den som går rätta vägar,

den som viker av råkar illa ut.

10Försmädliga miner sårar,

rättfram kritik skapar fred.

11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd.

12Hat vållar fejd,

kärlek skyler alla fel.

13Vishet finns på den klokes läppar,

dårens rygg skall ha ris.

14De visa sparar sin kunskap,

av dårens ord kommer strax fördärv.

15Den rikes välstånd är hans fasta borg,

fattigdomen den ringes fördärv.

16Den rättfärdiges lön ger liv,

den ondes vinst leder till synd.

17Den som tar emot fostran visar vägen till liv,

den som undviker tuktan leder vilse.

18En hycklare är den som döljer sitt hat,

en dåre den som går med skvaller.

19Den talträngde undgår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga.

20Rent silver är den rättfärdiges tal,

de ondas tankar är utan värde.

21Den rättfärdiges ord vägleder många,

dåren leds i döden av sitt oförnuft.

22Herrens välsignelse ger rikedom,

egen möda lägger ingenting till.

23Skändligheter är dårens nöje,

den klokes att handla vist.

24Den onde drabbas av det han fruktar,

den rättfärdiges önskan blir uppfylld.

25Då stormen kommer sveps den onde bort,

men den rättfärdige kan aldrig rubbas.

26Som syra för tänderna och rök för ögonen

är den late för dem som skickar honom.

27Gudsfruktan ger långt liv,

de ondas tid blir kort.

28De rättfärdigas hopp växer,

de ondas förväntningar slår fel.

29Herren är den oförvitliges värn

men ogärningsmannens olycka.

30Den rättfärdige skall ingen rubba,

men de onda får inte bo i landet.

31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,

men den falskes mun täpps till.

32Den rättfärdige vet att lägga sina ord,

men de ondas tal är idel falskhet.

11

111Herren avskyr fusk med vågen,

rätt vikt behagar honom.

2Övermod har skam i släptåg,

vishet finns hos de saktmodiga.

3Den ärlige leds av sin redbarhet,

den svekfulles falskhet blir hans fall.

4Föga gagnar rikedom på vredens dag,

men rättfärdighet räddar från döden.

5Den redbares rättfärdighet jämnar hans väg,

den onde faller på sin ondska.

6Den ärlige räddas av sin rättfärdighet,

den svekfulle snärjs av sina begär.

7När mannen dör är hoppet ute,

av hans kraft är inget mer att vänta.

8Den rättfärdige räddas ur trångmål,

den onde drabbas i hans ställe.

9Med ord förgör den gudlöse sin broder,

den rättfärdiges kunskap ger räddning.

10De rättfärdigas framgång väcker glädje i staden,

när de onda förgås höjs jubelrop.

11De rättrådigas välsignelser bygger upp en stad,

de ondas ord river ner den.

12Dåren visar sin broder förakt,

en klok man tiger.

13Den lösmynte röjer en hemlighet,

den pålitlige bevarar ett förtroende.

14Utan ledarskap går ett rike under,

med många rådgivare kan det räddas.

15Att gå i borgen för en främling slutar illa,

den som aldrig ger handslag är trygg.

16En älsklig kvinna vinner ära,

den driftige vinner rikedom.

17Den godhjärtade gör sig själv gott,

den som är hård skadar sig själv.

18Den onde gör en bedräglig vinst,

men redbar sådd ger säker skörd.

19Att hålla fast vid det rätta ger liv,

att jaga efter det onda för till döden.

20Herren avskyr den som är falsk,

den som lever oförvitligt behagar honom.

21Den gudlöse undgår aldrig sitt straff,

men alla rättfärdiga går fria.

22Som en guldring i trynet på en gris

är skönhet hos en kvinna utan vett.

23Den rättfärdiges önskan leder till lycka,

de ondas förhoppningar till ilska.

24Den ene är rundhänt men får bara mer,

den andre snålar och har ändå inget.

25En givmild människa får rikt igen,

den som mättar andra blir själv mättad.

26Den som låser in säden förbannas av folket,

men välsignad blir den som vill sälja.

27Den som söker det goda strävar efter bifall,

den som vill det onda drabbas själv därav.

28Den som förtröstar på rikedom, han faller,

men de rättfärdiga grönskar som löven.

29En försumlig husbonde ställs på bar backe,

den dåraktige får slava åt den kloke.

30Den rättfärdiges verk blir ett livets träd,

men våld utsläcker liv.

31Den rättfärdige får sin lön här i världen —

hur mycket mer då den onde och syndige!