Bibel 2000 (B2000)
1

FÖRSTA SAMLINGEN (kap. 1–9)

Inledning

11Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels konung.

2De ger vishet och fostran,

så att man förstår de klokas ord

3och låter sig fostras till insikt,

till rättfärdighet, rätt och redbarhet.

4De ger de oerfarna vett,

de unga kunskap och rådighet.

5Den vise hör dem och ökar sitt vetande,

de vägleder den kloke.

6De gör att man förstår tänkespråk och liknelser,

de visas ord och gåtor.

7Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,

dåren föraktar vishet och fostran.

Varning för onda människor

8Lyssna till din fars förmaningar, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

9De är en skön krans för ditt huvud

och en kedja som pryder din hals.

10Min son, följ inte syndare

som lockar dig 11och säger:

»Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,

vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.

12Som dödsriket slukar vi dem levande,

som graven tar vi dem med hull och hår.

13Alla slags dyrbarheter kommer vi över,

vi skall fylla våra hus med byte.

14Du får vara med och dela,

vi har en gemensam penningpung.«

15Min son, slå inte följe med dem,

sätt aldrig din fot på deras väg.

16De skyndar till allt som är ont

och är snara att utgjuta blod.

17Fåglar är inte hjälpta av att se

när fångstnätet gillras,

18och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,

det är sitt eget liv de lurar på.

19Så går det den som girigt roffar åt sig:

det kostar honom hans eget liv.

Visheten talar

20Visheten ropar högt på gatan,

på torget ljuder hennes röst.

21Mitt i larmet ropar hon,

i stadens portar tar hon till orda:

22Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,

hur länge skall smädarna njuta av att smäda

och dårarna hata kunskap?

23Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!

Jag skall visa er min vilja

och låta er höra mina ord.

24Jag ropade och ni vägrade lyssna,

jag varnade och ni brydde er inte om det,

25ni trotsade alla mina råd

och ville inte veta av mina tillrättavisningar.

26Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er,

jag skall hånle när det fasansfulla kommer,

27när det fasansfulla kommer över er som ett oväder

och olyckan som en storm,

när nöd och ångest drabbar er.

28Då skall de ropa till mig utan att få svar,

de skall söka mig utan att finna mig.

29De försmådde kunskap

och avvisade gudsfruktan,

30de ville inte veta av mina råd

utan föraktade mina tillrättavisningar.

31Därför får de äta sina gärningars frukt,

de skall mättas av sina onda planer.

32Ty avfallet kostar de okunniga livet,

och dårens sorglöshet blir hans död.

33Men den som lyssnar till mig bor trygg

och behöver inte frukta något ont.

2

Visheten som värn mot det onda

21Min son, om du tar emot mina ord

och bevarar mina bud inom dig,

2så att du lyssnar till visheten

och öppnar ditt hjärta för insikten,

3om du ropar på klokheten

och kallar på insikten,

4om du söker henne som man söker silver,

letar som efter en skatt,

5då skall du förstå vad gudsfruktan är

och vinna kunskap om Gud.

6Ty det är Herren som skänker vishet,

från hans mun kommer kunskap och insikt.

7Han har framgång i beredskap åt den redlige,

han är den oförvitliges sköld,

8han vakar över det rättas vägar

och skyddar sina trognas stigar.

9Då skall du inse vad rättfärdighet, rätt och redbarhet är,

det godas alla vägar.

10Visheten skall fylla ditt hjärta

och kunskapen ge dig glädje,

11klokheten skall värna dig

och insikten beskydda dig.

12Hon skall rädda dig från det ondas väg,

från dem som förvränger sanningen,

13som lämnar den rätta vägen

och vandrar på mörkrets stigar,

14som gör det onda med glädje

och finner nöje i allt ont och förvänt,

15som följer slingriga stigar

och går på villovägar.

16Hon skall rädda dig från den främmande kvinnan,

från henne som talar så förföriskt,

17som har övergett sin ungdoms vän

och glömt förbundet med sin Gud.

18Hennes hus sjunker ner i dödsriket,

hennes väg för till skuggornas boning.

19Den som går till henne kommer aldrig åter,

han finner aldrig livets vägar.

20Håll dig därför till de godas väg

och följ de rättfärdigas stigar.

21Ty de rättrådiga skall bo i landet,

de oförvitliga får stanna där.

22Men de onda skall utrotas ur landet,

de trolösa ryckas bort därifrån.