Bibel 2000 (B2000)
8

De sju lamporna sätts upp

81Herren talade till Mose:

2Säg till Aron: »När du sätter upp de sju lamporna, se då till att de belyser det som är framför lampstället.«

3Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att ljuset föll framför lampstället, så som Herren hade befallt Mose. 4Lampstället var ett arbete i hamrat guld, där även foten och blommorna var uthamrade. Mose hade gjort lampstället efter den bild som Herren hade visat honom.

Leviternas invigning

5Herren talade till Mose:

6Skilj ut leviterna från de andra israeliterna och rena dem. 7På detta sätt skall du göra för att rena dem: stänk reningsvatten på dem och låt dem raka sig över hela kroppen och tvätta sina kläder. Så blir de renade. 8Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av siktat mjöl, blandat med olja, och själv skall du ta en annan ungtjur till syndoffer. 9För leviterna till platsen framför uppenbarelsetältet och kalla samman israeliternas menighet. 10För sedan fram leviterna inför Herren och låt israeliterna lägga sina händer på dem. 11Aron skall inför Herren helga leviterna till ett lyftoffer från israeliterna, och de är därmed vigda till tjänst åt Herren. 12Leviterna skall så lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och du skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer åt Herren, till försoning för leviterna. 13Ställ leviterna i Arons och hans söners tjänst och helga dem till ett lyftoffer åt Herren.

14På detta sätt skall du avskilja leviterna från de andra israeliterna, så att de blir min egendom. 15Sedan kan de inträda i sin tjänst vid uppenbarelsetältet. Du skall rena dem och helga dem till ett lyftoffer, 16ty de har avskilts åt mig från de andra israeliterna. I stället för det som först kommer ur moderlivet, allt förstfött bland israeliterna, har jag skilt ut dem åt mig. 17Alla förstfödda bland israeliterna tillhör mig, både människor och boskap. Den gången då jag dräpte allt förstfött i Egypten helgade jag dem åt mig, 18men jag har skilt ut leviterna i stället för alla förstfödda bland israeliterna. 19Jag har avskilt dem från de andra israeliterna för Arons och hans söners räkning, för att de skall utföra israeliternas tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning åt dem. Så kan ingen olycka drabba israeliterna genom att de kommer i närheten av helgedomen.

20Mose och Aron och hela den israelitiska menigheten gjorde så med leviterna; israeliterna gjorde med dem allting som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna. 21Leviterna renade sig från synd och tvättade sina kläder. Aron helgade dem till ett lyftoffer inför Herren och bringade försoning åt dem, så att de blev rena. 22Sedan inställde sig leviterna för att utföra sina uppgifter vid uppenbarelsetältet under uppsikt av Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna, så gjorde man med dem.

23Herren talade till Mose:

24Detta gäller för leviterna: den som är tjugofem år eller mer har arbetsplikt och skall göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 25Vid femtio års ålder blir han befriad från arbetsplikt och skall inte längre göra tjänst. 26Han kan hjälpa sina ämbetsbröder med deras sysslor vid uppenbarelsetältet men skall inte utföra något egentligt arbete. Så skall du göra med leviterna i fråga om deras uppgifter.

9

Regler för påskfirandet

91Herren talade till Mose i Sinaiöknen den första månaden året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:

2Säg till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den bestämda tiden. 3Ni skall offra det mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i denna månad, vid den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med alla stadgar och bud.

4Mose sade då till israeliterna att de skulle offra påskoffret, 5och de offrade det i Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.

6Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 7och de frågade honom: »Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra israeliterna?« 8Mose svarade: »Vänta, jag skall höra vad Herren befaller i fråga om er.«

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: Om någon av er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller befinner sig på en långväga resa men ändå vill offra påskoffret åt Herren, 11skall han göra det i andra månaden, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 12Ingenting får bli över till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud som gäller för påskoffret måste följas. 13Men om någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man drar skuld över sig. 14Och om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära, skall han göra det enligt den stadga och det bud som gäller för påsken. En och samma stadga skall gälla för er alla, för invandraren likaväl som för den infödde.

Molnet över boningen

15Den dag då boningen restes täckte molnet boningen, förbundstecknets tält, och från kvällen till morgonen syntes det över boningen i form av ett eldsken. 16Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om natten syntes det som ett eldsken. 17Var gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och där molnet stannade slog israeliterna läger. 18På Herrens order bröt israeliterna upp, och på Herrens order slog de läger, och så länge molnet vilade över boningen förblev de lägrade. 19När molnet låg kvar över boningen en längre tid rättade sig israeliterna efter Herrens påbud och bröt inte upp. 20Ibland blev molnet kvar över boningen bara några dagar. Då förblev de lägrade enligt Herrens order och bröt sedan upp på Herrens order. 21Ibland var molnet kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på morgonen bröt de upp, ibland var det kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de upp, 22ibland två dagar eller en månad eller ett år — så länge molnet stannade kvar och vilade över boningen förblev israeliterna lägrade och bröt inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23På Herrens order slog de läger, och på Herrens order bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och gjorde som han hade befallt genom Mose.

10

Silvertrumpeterna

101Herren talade till Mose:

2Låt tillverka två trumpeter av silver, utförda i hamrat arbete. Dem skall du använda när menigheten sammankallas och när lägren skall bryta upp. 3Då man blåser i dem skall hela menigheten samlas inför dig vid ingången till uppenbarelsetältet. 4Blåser man bara i den ena skall hövdingarna, överhuvudena för Israels ätter, samlas hos dig. 5När larmsignal blåses skall lägren på östra sidan bryta upp, 6när larmsignal blåses andra gången lägren på södra sidan, när larmsignal blåses tredje gången lägren på västra sidan, och när larmsignal blåses fjärde gången lägren på norra sidan. Larmsignal blåses alltså när lägren skall bryta upp, 7men när församlingen sammankallas skall ni blåsa på vanligt sätt, inte larmsignal. 8Trumpeterna skall blåsas av Arons söner, prästerna. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled.

9När ni drar ut till strid i ert eget land mot en fiende som angriper er skall ni blåsa larmsignal med trumpeterna. Då skall Herren, er Gud, tänka på er, och ni kommer att räddas från era fiender. 10Och när ni har en festdag eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Då skall er Gud tänka på er. Jag är Herren, er Gud.

Uppbrottet från Sinai

11Under det andra året, den tjugonde dagen i andra månaden, höjde sig molnet från förbundstecknets boning. 12Då bröt israeliterna upp från Sinaiöknen och vandrade från lägerplats till lägerplats tills molnet stannade i Paranöknen. 13Detta var första gången de bröt upp enligt den ordning som Herren hade ålagt dem genom Mose.

14Först bröt Judas läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Nachshon, Amminadavs son, i spetsen för Judas avdelning, 15med Netanel, Suars son, i spetsen för Isaskar-stammens avdelning 16och med Eliav, Helons son, i spetsen för Sebulon-stammens avdelning. 17Sedan togs boningen ner, och då bröt gershoniterna och merariterna upp, de som bar boningen.

18Därefter bröt Rubens läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elisur, Shedeurs son, i spetsen för Rubens avdelning, 19med Shelumiel, Surishaddajs son, i spetsen för Simon-stammens avdelning 20och med Eljasaf, Deguels son, i spetsen för Gad-stammens avdelning. 21Sedan bröt kehatiterna upp, de som bar de heliga föremålen. De andra reste boningen innan kehatiterna kom fram.

22Därefter bröt Efraims läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elishama, Ammihuds son, i spetsen för Efraims avdelning, 23med Gamliel, Pedasurs son, i spetsen för Manasse-stammens avdelning 24och med Avidan, Gidonis son, i spetsen för Benjamin-stammens avdelning.

25Därefter bröt Dans läger upp, som eftertrupp till de andra, med hären ordnad i avdelningar och med Achieser, Ammishaddajs son, i spetsen för Dans avdelning, 26med Pagiel, Okrans son, i spetsen för Asher-stammens avdelning 27och med Achira, Enans son, i spetsen för Naftali-stammens avdelning.

28På detta sätt, häravdelning för häravdelning, bröt israeliterna upp, och de började sin vandring.

29Mose sade till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son: »Nu drar vi bort mot det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med, så skall det goda Herren lovat Israel komma dig till godo.« 30Men Hovav svarade: »Nej, jag följer inte med, jag vill hem till mitt eget land och min egen släkt.« — 31»Överge oss inte«, sade Mose, »du vet ju var vi kan slå läger i öknen och måste visa oss vägen. 32Om du följer med oss skall allt det goda Herren ger oss komma dig till godo.«

33De bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsmarscher. Herrens förbundsark gick före dem under de tre dagarna för att välja ut deras rastplatser. 34Och Herrens moln fanns över dem om dagen när de drog vidare från sin lägerplats.

35När arken bröt upp sade Mose:

Res dig, Herre,

må dina fiender skingras,

dina motståndare fly!

36Och när den stannade sade han:

Vila, Herre,

du som leder Israels tallösa skaror!