Bibel 2000 (B2000)
9

Regler för påskfirandet

91Herren talade till Mose i Sinaiöknen den första månaden året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:

2Säg till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den bestämda tiden. 3Ni skall offra det mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i denna månad, vid den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med alla stadgar och bud.

4Mose sade då till israeliterna att de skulle offra påskoffret, 5och de offrade det i Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.

6Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 7och de frågade honom: »Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra israeliterna?« 8Mose svarade: »Vänta, jag skall höra vad Herren befaller i fråga om er.«

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: Om någon av er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller befinner sig på en långväga resa men ändå vill offra påskoffret åt Herren, 11skall han göra det i andra månaden, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 12Ingenting får bli över till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud som gäller för påskoffret måste följas. 13Men om någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man drar skuld över sig. 14Och om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära, skall han göra det enligt den stadga och det bud som gäller för påsken. En och samma stadga skall gälla för er alla, för invandraren likaväl som för den infödde.

Molnet över boningen

15Den dag då boningen restes täckte molnet boningen, förbundstecknets tält, och från kvällen till morgonen syntes det över boningen i form av ett eldsken. 16Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om natten syntes det som ett eldsken. 17Var gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och där molnet stannade slog israeliterna läger. 18På Herrens order bröt israeliterna upp, och på Herrens order slog de läger, och så länge molnet vilade över boningen förblev de lägrade. 19När molnet låg kvar över boningen en längre tid rättade sig israeliterna efter Herrens påbud och bröt inte upp. 20Ibland blev molnet kvar över boningen bara några dagar. Då förblev de lägrade enligt Herrens order och bröt sedan upp på Herrens order. 21Ibland var molnet kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på morgonen bröt de upp, ibland var det kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de upp, 22ibland två dagar eller en månad eller ett år — så länge molnet stannade kvar och vilade över boningen förblev israeliterna lägrade och bröt inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23På Herrens order slog de läger, och på Herrens order bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och gjorde som han hade befallt genom Mose.