Bibel 2000 (B2000)
35

Leviternas städer och betesmarker

351Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

2Befall israeliterna att av den egendom som de har tilldelats avskilja städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge leviterna betesmark kring städerna. 3De skall bo i städerna och använda betesmarkerna för den boskap de äger, för alla sina djur. 4Betesmarkerna som ni ger åt leviterna skall åt alla håll sträcka sig 1 000 alnar utåt från stadsmuren. 5Utanför staden skall ni mäta upp östsidan av betesmarken till 2 000 alnar, sydsidan till 2 000, västsidan till 2 000 och nordsidan till 2 000, med staden i mitten. Detta är betesmarkerna som leviterna skall få kring sina städer.

6De städer som ni skall avskilja åt leviterna innefattar de sex asylstäderna, till vilka ni skall låta dråpare få ta sin tillflykt. Förutom dessa skall ni ge dem ytterligare 42 städer. 7Sammanlagt blir det alltså 48 städer med tillhörande betesmarker som ni skall ge åt leviterna. 8När ni tar dessa städer från israeliternas egendom skall ni ta mycket från dem som har mycket och litet från dem som har litet. Varje stam skall ge av sina städer åt leviterna i förhållande till det område som stammen har fått som sin egendom.

Asylstäderna

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 11skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. 12Städerna skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol. 13Av de städer ni avskiljer är det sex som skall vara era asylstäder. 14Tre städer skall ni avskilja öster om Jordan och tre städer i Kanaan. De skall vara asylstäder. 15Både israeliterna och invandrare eller tillfälligt bosatta bland folket skall ha dessa sex städer till asylplatser. Dit skall var och en som har dödat en människa utan uppsåt kunna fly.

16Men om någon slår en annan med ett järnföremål, så att döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 17Och om han slår den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 18Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 19Det är blodshämnaren som skall döda mördaren. När han stöter på mördaren skall han döda honom. 20Och om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, 21eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom.

22Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre, 23eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont, 24då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter. 25Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja. 26Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt, 27och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig. 28Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord. 29Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.

30Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.

31Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden. 32Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.

33Ni får inte vanhelga det land ni bor i. Blod vanhelgar landet, och landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det. 34Ni får inte orena landet där ni bor, det land där jag har min boning. Jag, Herren, har min boning bland israeliterna.

36

Kvinnliga arvtagares giftermål

361Familjeöverhuvudena i gileaditernas släkt trädde nu fram. Gilead var son till Makir, son till Manasse; gileaditerna var alltså en av Josefs söners släkter. De kom med sitt ärende till Mose och hövdingarna, israeliternas familjeöverhuvuden, 2och sade: »Herren har befallt dig, herre, att genom lottning fördela landet mellan israeliterna som deras egendom. Du har också fått Herrens befallning att vår broder Selofchads arv skall ges åt hans döttrar. 3Men om de gifter sig med män från andra israelitiska stammar, så kommer deras arvslott att skäras bort från våra fäders egendom och läggas till den egendom som ägs av deras nya stam. På så sätt mister vi en del av vår jord. 4Och när israeliternas friår kommer har deras arvslott fogats till den egendom som ägs av deras nya stam och har skurits bort från vår fädernestams egendom.«

5På Herrens befallning gav då Mose israeliterna följande påbud:

Josefs söners stam har rätt. 6Detta är vad Herren befaller i fråga om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, bara det sker inom en släkt som tillhör deras fädernestam. 7Ingen israelitisk jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelit skall hålla kvar sin fädernestams egendom. 8En kvinna som har ärvt egendom inom en israelitisk stam får bara gifta sig med någon som tillhör en släkt inom hennes fädernestam, detta för att varje israelit skall få behålla sina fäders egendom. 9Ingen jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelitisk stam skall hålla kvar sin egendom.

10Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 11Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofchads döttrar, gifte sig med söner till sina farbröder. 12De gifte sig inom de släkter som härstammade från Manasse, Josefs son, och deras egendom stannade kvar inom den stam som deras fädernesläkt tillhörde.

13Detta var de bud och bestämmelser som Herren gav israeliterna genom Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko.