Bibel 2000 (B2000)
33

Ökenvandringens etapper

331Detta är de sträckor som israeliterna gick när de drog ut ur Egypten under Moses och Arons ledning, ordnade i häravdelningar. 2Mose förtecknade lägerplatserna som de på Herrens befallning bröt upp från, sträcka för sträcka. Detta är deras marschsträckor, från lägerplats till lägerplats.

3De bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, 4medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.

5Israeliterna bröt upp från Ramses och slog läger i Suckot. 6De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, som ligger vid randen av öknen. 7De bröt upp från Etam, vek av mot Pi Hachirot, som ligger mitt emot Baal Sefon, och slog läger utanför Migdol. 8De bröt upp från Pi Hachirot och gick tvärs igenom havet ut i öknen. De gick tre dagsmarscher genom Etams öken och slog läger i Mara. 9De bröt upp från Mara och kom till Elim. Vid Elim fanns det tolv källor och sjuttio palmer, och de slog läger där. 10De bröt upp från Elim och slog läger vid Sävhavet. 11De bröt upp från Sävhavet och slog läger i Sinöknen. 12De bröt upp från Sinöknen och slog läger i Dofka. 13De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush. 14De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim, men där fanns det inte något vatten att dricka för folket. 15De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinaiöknen. 16De bröt upp från Sinaiöknen och slog läger i Kivrot Hattaava. 17De bröt upp från Kivrot Hattaava och slog läger i Haserot. 18De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 19De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon Peres. 20De bröt upp från Rimmon Peres och slog läger i Livna. 21De bröt upp från Livna och slog läger i Rissa. 22De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 23De bröt upp från Kehelata och slog läger vid Sheferberget. 24De bröt upp från Sheferberget och slog läger i Harada. 25De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 26De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tachat. 27De bröt upp från Tachat och slog läger i Terach. 28De bröt upp från Terach och slog läger i Mitka. 29De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona. 30De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot. 31De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene Jaakan. 32De bröt upp från Bene Jaakan och slog läger i Hor Haggidgad. 33De bröt upp från Hor Haggidgad och slog läger i Jotvata. 34De bröt upp från Jotvata och slog läger i Avrona. 35De bröt upp från Avrona och slog läger i Esjon-Gever. 36De bröt upp från Esjon-Gever och slog läger i Sinöknen, vid Kadesh. 37De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor, vid gränsen till Edom.

38På Herrens befallning gick prästen Aron upp på berget Hor, och där dog han, under det fyrtionde året efter det att israeliterna drog ut ur Egypten, den första dagen i femte månaden. 39Aron var 123 år gammal vid sin död på berget Hor.

40Kanaaneerna — kungen av Arad — som bodde i Negev i Kanaan fick höra att israeliterna närmade sig.

41De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 42De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 43De bröt upp från Punon och slog läger i Ovot. 44De bröt upp från Ovot och slog läger i Ije Haavarim vid gränsen till Moab. 45De bröt upp från Ijim och slog läger i Divon Gad. 46De bröt upp från Divon Gad och slog läger i Almon Divlatajma. 47De bröt upp från Almon Divlatajma och slog läger i Avarimbergen, vid Nebo. 48De bröt upp från Avarimbergen och slog läger på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 49De slog läger vid Jordan mellan Bet Hajshimot och Avel Hashittim, på Moabs hedar.

Förmaningar inför Kanaans erövring

50Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

51Tala så till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 52skall ni fördriva dem som bor i landet och förstöra alla deras avgudabilder. Alla deras gjutna bilder skall ni förstöra, och alla deras offerplatser skall ni ödelägga. 53Sedan skall ni ta landet i besittning och bosätta er där, ty ni har fått det av mig som er besittning. 54Ni skall fördela landet genom lottning släkt för släkt. Åt den släkt som har mycket folk skall ni ge en stor andel, åt den som har litet en liten. Var och en skall få sin del där lotten faller ut. Ni skall göra fördelningen efter era fädernestammar. 55Men om ni inte fördriver landets invånare, då kommer de som ni lämnar kvar att bli taggar i era ögon och pikar i era kroppar. De skall anfalla er i det land där ni bor, 56och jag skall göra med er som jag hade tänkt göra med dem.

34

Kanaans gränser

341Herren talade till Mose:

2Ge israeliterna följande påbud: När ni kommer in i landet, in i Kanaan, är detta det land som skall bli er egendom. Detta är gränserna för Kanaans land:

3I söder gränsar ert land mot Sinöknen, längs med Edom. Er sydgräns skall från öster räknat gå från änden av Döda havet 4och sedan böja av söder om Akrabbimbranten, gå förbi Sin och löpa ut söder om Kadesh Barnea. Därifrån skall den gå till Hasar-Addar och förbi Asmon. 5Efter Asmon skall den böja av mot Egyptens gränsflod och löpa ut vid havet.

6I väster skall Medelhavet vara er gräns. Detta skall vara er västgräns.

7Detta skall vara er nordgräns: från Medelhavet skall ni dra den fram till berget Hor. 8Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall löpa ut vid Sedad. 9Därifrån skall den gå till Sifron och löpa ut vid Hasar Enan. Detta skall vara er nordgräns.

10Östgränsen skall ni dra från Hasar Enan fram till Shefam. 11Från Shefam skall den gå vidare ner till Rivla öster om Ajin. Gränsen skall fortsätta neråt och löpa längs bergssluttningen på Gennesaretsjöns östra sida. 12Därifrån skall den fortsätta ner till Jordan och löpa ut vid Döda havet.

Detta är gränserna runt ert land.

13Mose gav israeliterna följande påbud: »Detta är det land som ni skall fördela genom lottning, det land som enligt Herrens befallning skall ges åt nio stammar och den halva stammen. 14Rubeniternas stam med dess familjer och gaditernas stam med dess familjer liksom halva Manasses stam har redan fått sin egendom. 15Dessa två stammar och denna halva stam har alltså fått sin egendom på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan om floden.«

16Herren talade till Mose:

17Detta är namnen på de män som skall fördela landet mellan er: prästen Elasar och Josua, Nuns son. 18Ni skall också låta en hövding ur varje stam delta vid fördelningen. 19Detta är namnen på de männen: från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 20från Simons stam Samuel, Ammihuds son, 21från Benjamins stam Elidad, Kislons son, 22från Dans stam hövdingen Bucki, Joglis son, 23från Josefs söner dels hövdingen Hanniel, Efods son, från Manasses stam, 24dels hövdingen Kemuel, Shiftans son, från Efraims stam, 25från Sebulons stam hövdingen Elisafan, Parnaks son, 26från Isaskars stam hövdingen Paltiel, Assans son, 27från Ashers stam hövdingen Achihud, Shelomis son, 28och från Naftalis stam hövdingen Pedahel, Ammihuds son.

29Detta var de som enligt Herrens befallning skulle fördela israeliternas egendom i Kanaan.

35

Leviternas städer och betesmarker

351Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

2Befall israeliterna att av den egendom som de har tilldelats avskilja städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge leviterna betesmark kring städerna. 3De skall bo i städerna och använda betesmarkerna för den boskap de äger, för alla sina djur. 4Betesmarkerna som ni ger åt leviterna skall åt alla håll sträcka sig 1 000 alnar utåt från stadsmuren. 5Utanför staden skall ni mäta upp östsidan av betesmarken till 2 000 alnar, sydsidan till 2 000, västsidan till 2 000 och nordsidan till 2 000, med staden i mitten. Detta är betesmarkerna som leviterna skall få kring sina städer.

6De städer som ni skall avskilja åt leviterna innefattar de sex asylstäderna, till vilka ni skall låta dråpare få ta sin tillflykt. Förutom dessa skall ni ge dem ytterligare 42 städer. 7Sammanlagt blir det alltså 48 städer med tillhörande betesmarker som ni skall ge åt leviterna. 8När ni tar dessa städer från israeliternas egendom skall ni ta mycket från dem som har mycket och litet från dem som har litet. Varje stam skall ge av sina städer åt leviterna i förhållande till det område som stammen har fått som sin egendom.

Asylstäderna

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 11skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. 12Städerna skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol. 13Av de städer ni avskiljer är det sex som skall vara era asylstäder. 14Tre städer skall ni avskilja öster om Jordan och tre städer i Kanaan. De skall vara asylstäder. 15Både israeliterna och invandrare eller tillfälligt bosatta bland folket skall ha dessa sex städer till asylplatser. Dit skall var och en som har dödat en människa utan uppsåt kunna fly.

16Men om någon slår en annan med ett järnföremål, så att döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 17Och om han slår den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 18Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 19Det är blodshämnaren som skall döda mördaren. När han stöter på mördaren skall han döda honom. 20Och om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, 21eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom.

22Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre, 23eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont, 24då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter. 25Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja. 26Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt, 27och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig. 28Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord. 29Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.

30Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.

31Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden. 32Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.

33Ni får inte vanhelga det land ni bor i. Blod vanhelgar landet, och landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det. 34Ni får inte orena landet där ni bor, det land där jag har min boning. Jag, Herren, har min boning bland israeliterna.