Bibel 2000 (B2000)
32

Fördelning av landet öster om Jordan

321Rubeniterna och gaditerna hade gott om boskap, väldiga hjordar. När de såg att Jasers och Gileads områden lämpade sig för boskapsskötsel 2gick de till Mose, prästen Elasar och menighetens hövdingar och sade: 3»Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, 4det land som Herren har underkuvat åt Israels menighet, lämpar sig för boskapsskötsel, och vi, dina tjänare, har ju boskap. 5Om vi äger din välvilja, herre«, fortsatte de, »låt oss då få detta land som vår egendom. För oss inte över Jordan.«

6Mose svarade gaditerna och rubeniterna: »Skulle ni stanna här, medan era bröder drar ut i krig! 7Hur kan ni avskräcka israeliterna från att gå över floden in i det land som Herren har gett åt dem? 8Just så gjorde era fäder när jag sände ut dem från Kadesh Barnea för att spana i landet. 9De gav sig i väg till Druvdalen och spanade i landet, men de avskräckte israeliterna från att gå till det land som Herren hade gett åt dem. 10Den gången flammade Herrens vrede upp, och han svor denna ed: 11’Ingen av de män som drog ut ur Egypten, från tjugo års ålder och uppåt, skall få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, ty de har inte varit trogna mot mig, 12ingen utom kenissén Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son — de har varit trogna mot Herren.’ 13Herrens vrede flammade mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, tills hela det släktled var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. 14Och nu går ni i era fäders spår, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att brinna ännu en gång mot Israel. 15Om ni avfaller från honom och han ännu en gång lämnar kvar Israel i öknen, drar ni undergång över hela detta folk.«

16De gick fram till honom och sade: »Vi tänker bygga fållor här till våra hjordar och städer åt våra familjer, 17men själva skall vi rusta oss och gå i spetsen för israeliterna, ordnade till strid, ända till dess att vi har fört dem dit där de skall bo. Våra familjer bor kvar i de befästa städerna, skyddade för landets befolkning, 18och vi skall inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina jordlotter. 19Vi skall inte ha någon lott bland dem där borta på andra sidan Jordan, när vi har tilldelats vår lott här på östra sidan av Jordan.«

20Mose svarade dem: »Om ni verkligen gör som ni har sagt, om ni rustar er till krig inför Herren, 21och om alla era krigare går över Jordan inför Herren och stannar tills han har fördrivit sina fiender, 22och om ni inte återvänder hem förrän landet har lagts under Herren, då har ni ingen skuld till Herren eller till Israel, och detta land skall bli er egendom inför Herren. 23Men om ni inte gör så, syndar ni mot Herren, och då skall ni veta att synden drabbar er. 24Bygg städer åt era familjer och fållor åt era får, och gör också i övrigt som ni har sagt.«

25Gaditerna och rubeniterna svarade Mose: »Herre, dina tjänare skall göra som du har befallt. 26Våra barn och våra kvinnor, vår boskap och alla våra lastdjur stannar kvar i Gileads städer, 27men vi, dina tjänare, alla som är rustade till strid inför Herren, skall gå över Jordan för att delta i kriget, så som du har sagt, herre.«

28Mose gav nu befallningar om dem till prästen Elasar, till Josua, Nuns son, och till de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden. 29Han sade: »Om alla gaditer och rubeniter som är rustade till krig inför Herren går över Jordan tillsammans med er, och om ni lägger under er landet, då skall ni ge dem Gilead som deras egendom. 30Men om de inte rustar sig och inte går över tillsammans med er skall de få sin egendom bland er andra i Kanaan.«

31Till detta svarade gaditerna och rubeniterna: »Vad Herren har befallt dina tjänare, det skall vi också göra. 32Vi skall rusta oss inför Herren och gå över till Kanaan. Då får vi våra lotter, vår egendom, på denna sidan Jordan.«

33Mose gav nu amoreerkungen Sichons rike och Bashans kung Ogs rike till gaditerna, rubeniterna och ena hälften av Josefs sons Manasses stam, detta land med dess städer och städernas kringliggande områden. 34Gaditerna byggde upp Divon, Atarot, Aroer, 35Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, 36Bet Nimra och Bet Haran, så att de fick befästa städer och fållor åt fåren. 37Rubeniterna byggde upp Heshbon, Elale och Kirjatajim 38samt Nebo och Baal Meon — som borde skrivas på annat sätt — och Sivma. Städerna som de hade byggt upp fick behålla sina gamla namn. 39Ättlingarna till Makir, Manasses son, tågade mot Gilead, som de erövrade. De amoreiska invånarna drevs undan. 40Mose gav området åt Manasses ättlingar makiriterna, och de bosatte sig där. 41Manasses ättlingar jairiterna tågade mot Hams tältbyar, som de erövrade och kallade för Jairs byar. 42Novach tågade mot Kenat med kringliggande byar, som han erövrade. Han gav platsen sitt eget namn, Novach.

33

Ökenvandringens etapper

331Detta är de sträckor som israeliterna gick när de drog ut ur Egypten under Moses och Arons ledning, ordnade i häravdelningar. 2Mose förtecknade lägerplatserna som de på Herrens befallning bröt upp från, sträcka för sträcka. Detta är deras marschsträckor, från lägerplats till lägerplats.

3De bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, 4medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.

5Israeliterna bröt upp från Ramses och slog läger i Suckot. 6De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, som ligger vid randen av öknen. 7De bröt upp från Etam, vek av mot Pi Hachirot, som ligger mitt emot Baal Sefon, och slog läger utanför Migdol. 8De bröt upp från Pi Hachirot och gick tvärs igenom havet ut i öknen. De gick tre dagsmarscher genom Etams öken och slog läger i Mara. 9De bröt upp från Mara och kom till Elim. Vid Elim fanns det tolv källor och sjuttio palmer, och de slog läger där. 10De bröt upp från Elim och slog läger vid Sävhavet. 11De bröt upp från Sävhavet och slog läger i Sinöknen. 12De bröt upp från Sinöknen och slog läger i Dofka. 13De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush. 14De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim, men där fanns det inte något vatten att dricka för folket. 15De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinaiöknen. 16De bröt upp från Sinaiöknen och slog läger i Kivrot Hattaava. 17De bröt upp från Kivrot Hattaava och slog läger i Haserot. 18De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 19De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon Peres. 20De bröt upp från Rimmon Peres och slog läger i Livna. 21De bröt upp från Livna och slog läger i Rissa. 22De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 23De bröt upp från Kehelata och slog läger vid Sheferberget. 24De bröt upp från Sheferberget och slog läger i Harada. 25De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 26De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tachat. 27De bröt upp från Tachat och slog läger i Terach. 28De bröt upp från Terach och slog läger i Mitka. 29De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona. 30De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot. 31De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene Jaakan. 32De bröt upp från Bene Jaakan och slog läger i Hor Haggidgad. 33De bröt upp från Hor Haggidgad och slog läger i Jotvata. 34De bröt upp från Jotvata och slog läger i Avrona. 35De bröt upp från Avrona och slog läger i Esjon-Gever. 36De bröt upp från Esjon-Gever och slog läger i Sinöknen, vid Kadesh. 37De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor, vid gränsen till Edom.

38På Herrens befallning gick prästen Aron upp på berget Hor, och där dog han, under det fyrtionde året efter det att israeliterna drog ut ur Egypten, den första dagen i femte månaden. 39Aron var 123 år gammal vid sin död på berget Hor.

40Kanaaneerna — kungen av Arad — som bodde i Negev i Kanaan fick höra att israeliterna närmade sig.

41De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 42De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 43De bröt upp från Punon och slog läger i Ovot. 44De bröt upp från Ovot och slog läger i Ije Haavarim vid gränsen till Moab. 45De bröt upp från Ijim och slog läger i Divon Gad. 46De bröt upp från Divon Gad och slog läger i Almon Divlatajma. 47De bröt upp från Almon Divlatajma och slog läger i Avarimbergen, vid Nebo. 48De bröt upp från Avarimbergen och slog läger på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 49De slog läger vid Jordan mellan Bet Hajshimot och Avel Hashittim, på Moabs hedar.

Förmaningar inför Kanaans erövring

50Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:

51Tala så till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 52skall ni fördriva dem som bor i landet och förstöra alla deras avgudabilder. Alla deras gjutna bilder skall ni förstöra, och alla deras offerplatser skall ni ödelägga. 53Sedan skall ni ta landet i besittning och bosätta er där, ty ni har fått det av mig som er besittning. 54Ni skall fördela landet genom lottning släkt för släkt. Åt den släkt som har mycket folk skall ni ge en stor andel, åt den som har litet en liten. Var och en skall få sin del där lotten faller ut. Ni skall göra fördelningen efter era fädernestammar. 55Men om ni inte fördriver landets invånare, då kommer de som ni lämnar kvar att bli taggar i era ögon och pikar i era kroppar. De skall anfalla er i det land där ni bor, 56och jag skall göra med er som jag hade tänkt göra med dem.

34

Kanaans gränser

341Herren talade till Mose:

2Ge israeliterna följande påbud: När ni kommer in i landet, in i Kanaan, är detta det land som skall bli er egendom. Detta är gränserna för Kanaans land:

3I söder gränsar ert land mot Sinöknen, längs med Edom. Er sydgräns skall från öster räknat gå från änden av Döda havet 4och sedan böja av söder om Akrabbimbranten, gå förbi Sin och löpa ut söder om Kadesh Barnea. Därifrån skall den gå till Hasar-Addar och förbi Asmon. 5Efter Asmon skall den böja av mot Egyptens gränsflod och löpa ut vid havet.

6I väster skall Medelhavet vara er gräns. Detta skall vara er västgräns.

7Detta skall vara er nordgräns: från Medelhavet skall ni dra den fram till berget Hor. 8Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall löpa ut vid Sedad. 9Därifrån skall den gå till Sifron och löpa ut vid Hasar Enan. Detta skall vara er nordgräns.

10Östgränsen skall ni dra från Hasar Enan fram till Shefam. 11Från Shefam skall den gå vidare ner till Rivla öster om Ajin. Gränsen skall fortsätta neråt och löpa längs bergssluttningen på Gennesaretsjöns östra sida. 12Därifrån skall den fortsätta ner till Jordan och löpa ut vid Döda havet.

Detta är gränserna runt ert land.

13Mose gav israeliterna följande påbud: »Detta är det land som ni skall fördela genom lottning, det land som enligt Herrens befallning skall ges åt nio stammar och den halva stammen. 14Rubeniternas stam med dess familjer och gaditernas stam med dess familjer liksom halva Manasses stam har redan fått sin egendom. 15Dessa två stammar och denna halva stam har alltså fått sin egendom på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan om floden.«

16Herren talade till Mose:

17Detta är namnen på de män som skall fördela landet mellan er: prästen Elasar och Josua, Nuns son. 18Ni skall också låta en hövding ur varje stam delta vid fördelningen. 19Detta är namnen på de männen: från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 20från Simons stam Samuel, Ammihuds son, 21från Benjamins stam Elidad, Kislons son, 22från Dans stam hövdingen Bucki, Joglis son, 23från Josefs söner dels hövdingen Hanniel, Efods son, från Manasses stam, 24dels hövdingen Kemuel, Shiftans son, från Efraims stam, 25från Sebulons stam hövdingen Elisafan, Parnaks son, 26från Isaskars stam hövdingen Paltiel, Assans son, 27från Ashers stam hövdingen Achihud, Shelomis son, 28och från Naftalis stam hövdingen Pedahel, Ammihuds son.

29Detta var de som enligt Herrens befallning skulle fördela israeliternas egendom i Kanaan.