Bibel 2000 (B2000)
22

Balak skickar efter Bileam

221Israeliterna bröt upp och slog sedan läger på Moabs hedar, öster om Jordan, mitt emot Jeriko.

2Balak, Sippors son, fick veta vad israeliterna hade gjort med amoreerna, 3och i Moab spred sig fruktan för detta folk, som var så manstarkt. Moabiterna kände sig hotade av israeliterna 4och lät hälsa de äldste i Midjan: »Nu kommer den här horden att beta av hela landet, liksom oxen betar av allt gräs på marken.«

Balak, Sippors son, var vid denna tid kung av Moab. 5Han skickade följande budskap för att kalla till sig Bileam, Beors son, från Petor, som ligger i amaveernas land vid Eufrat: »Det har kommit ett folk från Egypten, och det brer ut sig över hela landet, jag har dem alldeles inpå mig. 6Kom, förbanna detta folk åt mig, jag rår inte på dem. Då kan jag kanske slå dem och driva ut dem ur landet. För det vet jag: välsignad är den som du välsignar, förbannad den som du förbannar.«

7De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig siarlön och gav sig i väg. När de kom till Bileam framförde de Balaks begäran. 8Han svarade: »Stanna här över natten, så skall jag svara med de ord Herren ger mig.« Och de moabitiska hövdingarna stannade hos Bileam.

9Gud kom till Bileam och sade: »Vad är det för män som är hos dig?« 10Bileam svarade Gud: »Kungen av Moab, Balak, Sippors son, har sänt mig detta bud: 11Det folk som har kommit från Egypten brer ut sig över hela landet. Kom och förbanna dem åt mig. Då kan jag kanske ta upp striden med dem och driva ut dem.« 12Gud sade till Bileam: »Följ inte med dem. Du skall inte förbanna det folket, ty det är välsignat.«

13På morgonen, när Bileam stigit upp, sade han till Balaks hövdingar: »Vänd tillbaka till ert land, Herren vägrar att låta mig följa med er.« 14De moabitiska hövdingarna gav sig i väg. De återvände till Balak och sade: »Bileam vägrade att följa med oss.«

15Då skickade Balak ut nya hövdingar, fler och förnämare än förra gången. 16De kom till Bileam och sade till honom: »Så säger Balak, Sippors son: Låt inget hindra dig från att komma till mig. 17Jag skall löna dig rikligt och göra allt vad du begär, om du bara kommer hit och förbannar det här folket åt mig.« 18Bileam svarade Balaks utsända: »Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens, min Guds, befallning, vare sig i stort eller i smått. 19Men stanna kvar över natten också ni, tills jag får veta vad Herren har att säga mig denna gång.«

20På natten kom Gud till Bileam och sade: »När nu de här männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte göra något annat än vad jag befaller dig.«

Bileam och åsnan

21På morgonen steg Bileam upp, sadlade sitt åsnesto och följde med de moabitiska hövdingarna. 22Men hans resa väckte Herrens vrede, och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam, där han kom ridande på sin åsna med två tjänare i följe. 23Åsnan såg Herrens ängel stå mitt på vägen med draget svärd. Hon vek undan och gick ut på åkern, och Bileam slog sin åsna för att få henne upp på vägen igen. 24Herrens ängel ställde sig då i en trång passage mellan två muromgärdade vingårdar. 25Åsnan såg Herrens ängel och tryckte sig mot muren, så att Bileams ben kom i kläm, och han slog henne ännu en gång. 26På nytt gick Herrens ängel i förväg och ställde sig på ett ställe där det var så trångt att det inte gick att vika åt sidan, vare sig åt höger eller åt vänster. 27Åsnan såg Herrens ängel och lade sig ner under Bileam, som blev rasande och slog henne med sin käpp. 28Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad har jag gjort dig? Det är tredje gången du slår mig.« 29Bileam svarade henne: »Du gör mig till åtlöje. Om jag haft svärdet med mig hade jag dödat dig.« 30Åsnan sade: »Jag är ju din egen åsna, som du alltid har ridit på, ända till denna dag. Brukar jag göra så här mot dig?« — »Nej«, svarade han.

31Då öppnade Herren Bileams ögon. Han såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd, och han föll ner på sitt ansikte inför honom. 32Herrens ängel sade till honom: »Tre gånger har du slagit din åsna — varför gjorde du det? Jag ställde mig i vägen för dig, eftersom din resa misshagar mig. 33Åsnan såg mig, och tre gånger har hon vikit undan för mig. Om hon inte gjort det skulle jag ha dödat dig men låtit henne leva.« 34Bileam svarade Herrens ängel: »Jag handlade fel, jag visste inte att du stod framför mig på vägen. Men om jag har väckt ditt misshag, så vänder jag om igen.« 35Herrens ängel sade till honom: »Följ med männen, men du får inte säga något annat än vad jag befaller dig.« Och Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

36När Balak hörde att Bileam var på väg gick han och mötte honom vid Ir Moab, i gränstrakterna vid Arnon. 37Balak frågade Bileam: »Gång på gång har jag skickat bud efter dig — varför kom du aldrig? Tror du inte att jag kan löna dig?« — 38»Nu har jag kommit till dig«, svarade Bileam. »Men det står inte i min makt att själv säga någonting. Jag kan bara säga det som Gud lägger i min mun.« 39Han följde med Balak, och de kom till Kirjat Husot. 40Där slaktade Balak oxar och får och lät dela ut kött till Bileam och de hövdingar som var hos honom.

Bileam välsignar Israel

41Nästa morgon tog Balak med sig Bileam upp till Bamot Baal. Därifrån kunde han se en del av folket.

23

231Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 2Han gjorde som han blivit tillsagd, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3Därefter sade Bileam till Balak: »Ställ dig vid ditt brännoffer. Själv går jag härifrån — kanske vill Herren möta mig och visa sig för mig. Det han då låter mig se skall jag berätta för dig.«

Han gick upp på en kal höjd, 4och där visade sig Gud för honom. Bileam sade: »Jag har uppfört de sju altarna, och på vart och ett av dem har jag offrat en tjur och en bagge.« 5Herren lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 6Bileam gick tillbaka till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med alla de moabitiska hövdingarna. 7Och Bileam sjöng sin siarsång:

Från Aram hämtades jag av Balak,

från bergen i öster av Moabs kung:

»Kom, förbanna Jakob åt mig,

kom, ös vrede över Israel.«

8Kan jag förbanna den Gud ej förbannar,

fördöma den Herren inte fördömt?

9Jag ser dem från klippornas krön,

från höjderna skådar jag dem:

ett folk som bor för sig självt,

som inte räknar sig till de andra.

10Vem kan mäta upp Jakobs sand,

vem kan räkna Israels stoftkorn?

Må jag dö de rättrådigas död,

må mitt liv sluta som deras!

11Då sade Balak till Bileam: »Vad har du gjort? Jag hämtade dig för att du skulle förbanna mina fiender, men du har välsignat dem.« 12Bileam svarade: »Jag kan bara lydigt säga det Herren lägger i min mun.« 13Då sade Balak till honom: »Följ med mig till ett annat ställe, där du kan se folket. Du kommer att se en del av dem, men inte alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig.«

14Balak tog honom med sig till Väktarplatån uppe på Pisga. Där byggde han sju altaren, och Bileam offrade en tjur och en bagge på vart och ett av dem. 15Sedan sade han till Balak: »Ställ dig här vid ditt brännoffer. Själv vill jag se om Herren visar sig där borta.« 16Och Herren visade sig för Bileam. Han lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 17Bileam gick till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med de moabitiska hövdingarna. »Vad sade Herren?« frågade Balak. 18Och Bileam sjöng sin siarsång:

Balak, bered dig att höra,

lyssna på mig, du Sippors son!

19Gud är ingen människa, han ljuger inte,

han är ingen dödlig, som ändrar sig.

Vad han sagt, det gör han,

vad han lovat, håller han.

20Att välsigna är mitt uppdrag —

hans välsignelse kan jag inte häva.

21Ingen olycka skymtar för Jakob,

inget ont är i sikte för Israel.

Herren, hans Gud, är med honom

och hyllas som konung med jubelrop.

22Gud har fört honom ut ur Egypten,

hans styrka är som vildoxens horn.

23Ingen svartkonst finns hos Jakob,

ingen spådomskonst hos Israel.

I rätta stunden sägs till Jakob,

till Israel, vad Gud skall göra.

24Det folket reser sig som ett lejon,

som ett rovdjur redo till språng.

Det vilar först när det slukat sitt byte

och druckit de dräptas blod.

25Då sade Balak till Bileam: »Vill du inte förbanna dem, så låt i alla fall bli att välsigna dem!« 26Men Bileam svarade Balak: »Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?« 27Då sade Balak till honom: »Kom, jag tar dig med till ett annat ställe. Kanske är det Guds vilja att du förbannar dem åt mig därifrån.«

28Balak tog Bileam med sig högst upp på Pegor, som höjer sig över Jeshimon, 29och Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 30Han gjorde som han blev tillsagd, och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.

24

241Bileam förstod att det var Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick inte undan för att söka tecken som de andra gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen. 2När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom, 3och han sjöng sin siarsång:

Så talar Bileam, Beors son,

så talar mannen med det skarpa ögat,

4så talar han som hör Guds ord,

som äger kunskap om den Högste

och skådar den Väldige i syner —

han segnar ner, hans ögon öppnas:

5Sköna är dina tält, Jakob,

dina boningar, Israel!

6De sträcker sig vida, som gröna dalar,

de liknar trädgårdar vid en flod,

aloeträd som Herren planterat,

cedrar som växer vid vatten.

7Folkslag skall bäva för Israels makt,

hans arm skall betvinga många folk.

Hans kung skall bli större än Agag,

hans välde växa i makt och ära.

8Gud har fört honom ut ur Egypten,

hans styrka är som vildoxens horn.

Han skall sluka fientliga folk,

knäcka deras ben, krossa förtryckarna.

9Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon,

ett lejon som ingen vågar störa.

Välsignad den som välsignar dig,

förbannad den som förbannar dig.

10Balak blev rasande, knöt händerna mot Bileam och sade: »Jag kallade hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men nu har du välsignat dem tre gånger. 11Ge dig i väg hem! Jag lovade att löna dig rikligt, men Herren har berövat dig lönen.« 12Bileam svarade honom: »Men jag sade ju till sändebuden som du skickade: 13’Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens befallning och göra något på eget bevåg, vare sig gott eller ont.’ Vad Herren säger, det måste jag säga. 14Nu går jag hem till mitt eget folk. Men först vill jag låta dig veta vad detta folk skall göra med ditt folk i kommande dagar.« 15Och han sjöng sin siarsång:

Så talar Bileam, Beors son,

så talar mannen med det skarpa ögat,

16så talar han som hör Guds ord,

som äger kunskap om den Högste

och skådar den Väldige i syner —

han segnar ner, hans ögon öppnas:

17Jag ser honom — men inte nu,

jag skådar honom — men inte nära.

En stjärna stiger fram ur Jakob,

en spira höjs i Israel.

Han krossar Moabs tinning,

hjässan på alla ättlingar till Set.

18Edom skall bli hans egendom,

hans egendom blir Seir.

Israel skall visa sin makt,

19Jakob skall kuva sina fiender,

förgöra varje överlevande från Ir.

20Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång:

Amalek är främst bland folken,

men hans ättlingar skall utplånas för alltid.

21Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång:

Orubblig står din boning, Kain,

ditt rede vilar på klippan.

22Ändå skall det prisges åt skövling.

För hur länge? — Assur skall föra bort dig!

23Han sjöng sin siarsång:

Öarnas folk skall samlas i norr,

24skepp från kitteernas kuster.

De skall kuva Assur, kuva Ever,

ja, också han skall utplånas för alltid.

25Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.