Bibel 2000 (B2000)
19

Den röda kon och reningsvattnet

191Herren talade till Mose och Aron:

2Detta är den lagbestämmelse som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att de skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok. 3Ni skall överlämna den till prästen Elasar, och den skall sedan föras utanför lägret och slaktas i hans närvaro. 4Därefter skall prästen Elasar ta av dess blod på fingret och sju gånger stänka blodet mot uppenbarelsetältets framsida. 5Sedan skall kon brännas upp i hans åsyn: hud, kött och blod skall brännas tillsammans med inälvorna. 6Prästen skall ta cederträ, isop och karmosinröd ull och kasta det på bålet där kon ligger. 7Han skall tvätta sina kläder och bada och får sedan komma in i lägret men är oren till kvällen. 8Den som brände kon skall också tvätta sina kläder och bada och vara oren till kvällen. 9Därefter skall en man som är ren samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den israelitiska menigheten skall ta hand om askan och använda den till reningsvatten. Detta är ett syndoffer. 10Den som samlade upp askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna liksom för invandrarna som bor hos dem.

11Den som rör vid ett lik, vem den döde än må vara, skall vara oren i sju dagar. 12Han skall rena sig med askan den tredje och den sjunde dagen och är sedan ren. Om han inte renar sig den tredje och den sjunde dagen, förblir han oren. 13Var och en som rör vid ett lik, en död människas kropp, och inte renar sig, han orenar Herrens boning. En sådan skall utstötas ur Israel. Eftersom inget reningsvatten har stänkts på honom, är och förblir han oren.

14Detta är lagen: När en människa dör i ett tält skall alla som går in i tältet eller redan befinner sig där vara orena i sju dagar. 15Alla öppna kärl, de som inte är täckta och överbundna, skall likaså vara orena. 16Och var och en som ute i det fria rör vid någon som stupat för svärd eller avlidit på annat sätt, vid benen från en människa eller vid en grav skall vara oren i sju dagar. 17För att göra den orene ren igen skall man ta aska från det förbrända syndoffret och blanda den med friskt vatten i en skål. 18Därefter skall en man som är ren ta en isopkvist, doppa den i vattnet och stänka på tältet och alla kärlen liksom på dem som befunnit sig där inne eller på den som rört vid benen, vid den stupade eller avlidne eller vid graven. 19Den rene mannen skall stänka på den orene den tredje och den sjunde dagen. Den sjunde dagen gör han honom ren. Då skall den renade tvätta sina kläder och bada, och när kvällen kommer är han ren. 20Men den som blir oren och inte renar sig, han skall utstötas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Inget reningsvatten har stänkts på honom, han är oren. 21Detta skall vara en oföränderlig stadga för folket.

Den som har stänkt reningsvattnet skall också tvätta sina kläder, och var och en som rör vid reningsvattnet skall vara oren till kvällen. 22Allt som den orene berör blir orent, och den som rör vid honom blir oren till kvällen.

20

Vatten ur klippan vid Kadesh

201Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen i första månaden, och folket slog sig ner i Kadesh. Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.

2Men menigheten led brist på vatten, och de samlades kring Mose och Aron. 3Folket anklagade Mose och sade: »Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren! 4Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under? 5Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!« 6Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.

7Herren talade till Mose: 8»Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka.« 9Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, 10och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem: »Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?« 11Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.

12Men Herren sade till Mose och Aron: »Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.«

13Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten: israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.

Edomeerna spärrar vägen

14Från Kadesh skickade Mose följande budskap till kungen av Edom: »Så säger din broder Israel: Du känner till alla de vedermödor vi fått utstå. 15Våra fäder flyttade ner till Egypten, och vi bodde länge där. Men vi liksom våra fäder blev förtryckta av egypterna. 16När vi åkallade Herren hörde han våra rop; han sände en ängel och förde oss ut ur Egypten. Nu befinner vi oss i Kadesh vid gränsen till ditt område. 17Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går längs Kungsvägen och viker inte av åt vare sig höger eller vänster förrän vi har passerat ditt område.«

18Men svaret från Edom löd: »Ni får inte tåga genom mitt land. Om ni försöker hindrar jag er med vapenmakt.« 19Israeliterna svarade: »Vi kommer att följa stora vägen, och om vi och vår boskap skulle dricka av ditt vatten, så skall vi betala för det. Det är inte mycket vi begär, bara att få gå rakt igenom.« 20Men Edom förbjöd dem att passera och drog ut mot dem med en stor och slagkraftig här. 21Israel fick alltså inte tåga genom Edoms område utan vek undan för edomeerna.

Arons död

22Israeliterna bröt upp från Kadesh, och hela menigheten kom till berget Hor.

23På berget Hor, vid gränsen till Edom, sade Herren till Mose och Aron: 24»Aron skall förenas med sina fäder. Han får inte komma in i det land som jag har gett åt israeliterna, ty ni trotsade min befallning om Merivavattnet. 25Du skall ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26Ta av Aron hans dräkt och klä hans son Elasar i den. Därefter skall Aron gå till sina fäder, han skall dö där.«

27Mose gjorde som Herren hade befallt, och de gick upp på berget Hor i hela menighetens åsyn. 28Mose tog av Aron hans dräkt och klädde hans son Elasar i den. Där, högst uppe på berget, dog Aron. Sedan gick Mose och Elasar ner därifrån. 29När menigheten fick veta att Aron var död begräts han av hela Israel i trettio dagar.

21

Seger över kanaaneerna vid Horma

211Kanaaneerna — kungen av Arad — som bodde i Negev fick höra att israeliterna närmade sig längs Atarimvägen. Då anföll de israeliterna och tog fångar. 2Israel gav då detta löfte till Herren: »Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse.« 3Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Platsen fick namnet Horma.

Kopparormen

4De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt 5och klandrade både Gud och Mose: »Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.«

6Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Folket kom till Mose och sade: »Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.«

Mose bad för folket, 8och Herren sade till Mose: »Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.« 9Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

Vandringen runt Moab

10Israeliterna bröt upp och slog sedan läger vid Ovot. 11När de brutit upp från Ovot slog de läger vid Ije Haavarim i öknen öster om Moab. 12De bröt upp därifrån och slog läger i Sereddalen, 13och efter att ha brutit upp därifrån slog de läger på andra sidan Arnon, i den öken som börjar på amoreiskt område. Arnon bildar nämligen gräns mot Moab, mellan Moab och amoreerna. 14Som det står i Boken om Herrens krig:

… Vahev i Sufa och bäckravinerna.

Arnon 15och bäckravinernas brant,

som sträcker sig mot landet kring Ar,

som lutar mot gränsen till Moab …

16Därifrån gick de till Beer, den brunn om vilken Herren sade till Mose: »Samla folket, så skall jag ge dem vatten.« 17Då sjöng Israel denna sång:

Flöda, du brunn! Besjung den,

18brunnen som furstar grävde,

som de främsta i folket har öppnat

med spira och härskarstav.

Från Beer gick de till Mattana, 19från Mattana till Nachaliel, från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till den dal som ligger på Moabs område uppe på Pisga, som höjer sig över Jeshimon.

Segrar över Sichon och Og

21Israel skickade följande budskap till Sichon, amoreernas kung: 22»Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att trampa in på åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går på Kungsvägen tills vi har passerat ditt område.«

23Men Sichon tillät inte att Israel tågade genom hans område. Han samlade allt sitt folk och drog ut i öknen för att möta israeliterna. När han kom till Jahas gick han till anfall mot dem, 24men israeliterna slog honom och intog hans land från Arnon till Jabbok, fram till ammoniternas land, ty deras gräns var befäst. 25Israeliterna intog alla städerna i landet, och de bosatte sig i alla amoreernas städer, i Heshbon och i alla dess lydstäder.

26Heshbon var amoreerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom allt land ända ner till Arnon. 27Som skalderna sjunger:

Kom, Heshbon skall byggas upp,

Sichons stad skall befästas.

28Eld slog ut från Heshbon,

en flamma från Sichons borg.

Den förbrände Ar i Moab,

den slukade Bamot vid Arnon.

29Ve dig, Moab!

Förlorat är du, Kemoshs folk!

Han lät sina söner bli slagna på flykt,

sina döttrar föras i fångenskap

till amoreernas kung, till Sichon.

30[---]

31Israeliterna bodde nu i amoreernas land. 32Mose sände spanare mot Jaser, och israeliterna intog dess lydstäder och drev bort de amoreiska invånarna.

33Därefter slog de in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta dem i strid vid Edrei. 34Men Herren sade till Mose: »Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.« 35Och de dödade Og och hans söner och allt hans folk. Ingen av dem slapp undan. Sedan intog de hans land.