Bibel 2000 (B2000)
18

181Då sade Herren till Aron:

Du och dina söner och hela din familj skall bära den skuld som kan uppkomma vid helgedomen. Du och dina söner skall bära den skuld som kan uppkomma i prästtjänsten. 2Dina bröder av Levis stam, din fädernestam, skall du också låta vara med. Låt dem biträda dig och hjälpa dig när du och dina söner tjänstgör framför förbundstecknets tält. 3De skall stå till ditt förfogande och ansvara för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, ty då kommer både de och ni att dö. 4De skall biträda dig och ansvara för uppenbarelsetältet, för allt arbete där. Men ingen obehörig får närma sig er. 5Det är ni som ansvarar för de heliga tingen och altaret. Då kommer israeliterna inte mer att drabbas av vreden.

6Jag har själv skilt ut era bröder leviterna från de andra israeliterna. De är en gåva åt er, avskilda åt Herren för att utföra arbetet vid uppenbarelsetältet. 7Men du och dina söner skall ansvara för er prästtjänst, för allt som gäller altaret och det som är bakom förhänget — det är vad ni skall utföra. Jag ger er prästämbetet som ett privilegium. Varje obehörig som befattar sig med det skall dödas.

Prästernas förmåner

8Herren sade till Aron:

Jag överlåter åt dig ansvaret för de offergåvor som lämnas åt mig, för alla israeliternas heliga gåvor. Jag ger dem åt dig och dina söner som en förmån, som er oföränderliga rättighet.

9Detta skall tillhöra dig av det högheliga, av eldoffren:

Alla deras gåvor, alla matoffer, syndoffer och skuldoffer de erlägger åt mig, skall vara din och dina söners högheliga andel. 10Du skall äta dem som det anstår högheliga ting. Bara män får äta av dem. De skall vara heliga för dig.

11Detta skall också tillhöra dig:

Det som lyfts upp av israeliternas gåvor, alltså alla deras lyftoffer, ger jag åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

12Det första av skörden, allt det bästa av olja och allt det bästa av vin och säd som de ger åt Herren, ger jag åt dig. 13Förstlingsgåvorna av allt som odlas i landet, de som frambärs åt Herren, skall tillhöra dig. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

14Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillhöra dig.

15Det första som kommer ur moderlivet och bärs fram åt Herren skall tillhöra dig, vilken levande varelse det än gäller, människa eller djur. Men en förstfödd människa skall friköpas, och ett förstfött orent djur skall också friköpas. 16De skall friköpas till fastställt värde när de är en månad gamla: fem siklar silver efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel. 17Men förstfödda djur bland nötboskap, får eller getter kan inte friköpas, de är heliga. Blodet från dem skall du stänka på altaret, och fettet skall du bränna som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 18Köttet skall tillhöra dig, liksom bringan som har lyfts upp och det högra låret.

19Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag alltså åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Detta är ett saltförbund med oföränderlig giltighet inför Herren, för dig lika väl som för dina efterkommande.

Leviternas förmåner och skyldigheter

20Herren sade till Aron:

I deras land får du ingen egendom, ingen andel skall tillfalla dig bland dem. Jag är din andel och din egendom i Israel.

21Åt leviterna ger jag som egendom allt tionde från Israel som ersättning för det arbete de utför, deras arbete vid uppenbarelsetältet. 22Hädanefter får övriga israeliter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty då drar de skuld över sig och måste dö. 23Det är leviterna som skall utföra arbetet där, och de skall bära den skuld de kan dra över sig. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; 24det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.

25Herren talade till Mose:

26Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva. 27Denna gåva skall räknas er till godo som om det vore säden från en tröskplats eller flödet från ett presskar. 28På så sätt ger också ni er offergåva åt Herren. Ni skall ge den från alla tionden som ni tar emot från israeliterna. Av dem skall ni ge en offergåva åt Herren, och den skall ni lämna till prästen Aron. 29Från alla gåvor som ni mottar skall ni ta undan en full offergåva åt Herren, och det ni sålunda helgar skall ni alltid ta från de bästa gåvorna.

30Säg också till dem: När ni har offrat det bästa av era tionden blir dessa för er leviter likvärdiga med vad andra får från tröskplats eller presskar. 31Ni får äta dem på vilken plats ni vill tillsammans med era familjer, ty detta är er lön, ersättningen för ert arbete vid uppenbarelsetältet. 32Genom att offra det bästa av era tionden undgår ni att dra skuld över er genom dem. Ni vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver inte dö.

19

Den röda kon och reningsvattnet

191Herren talade till Mose och Aron:

2Detta är den lagbestämmelse som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att de skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok. 3Ni skall överlämna den till prästen Elasar, och den skall sedan föras utanför lägret och slaktas i hans närvaro. 4Därefter skall prästen Elasar ta av dess blod på fingret och sju gånger stänka blodet mot uppenbarelsetältets framsida. 5Sedan skall kon brännas upp i hans åsyn: hud, kött och blod skall brännas tillsammans med inälvorna. 6Prästen skall ta cederträ, isop och karmosinröd ull och kasta det på bålet där kon ligger. 7Han skall tvätta sina kläder och bada och får sedan komma in i lägret men är oren till kvällen. 8Den som brände kon skall också tvätta sina kläder och bada och vara oren till kvällen. 9Därefter skall en man som är ren samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den israelitiska menigheten skall ta hand om askan och använda den till reningsvatten. Detta är ett syndoffer. 10Den som samlade upp askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna liksom för invandrarna som bor hos dem.

11Den som rör vid ett lik, vem den döde än må vara, skall vara oren i sju dagar. 12Han skall rena sig med askan den tredje och den sjunde dagen och är sedan ren. Om han inte renar sig den tredje och den sjunde dagen, förblir han oren. 13Var och en som rör vid ett lik, en död människas kropp, och inte renar sig, han orenar Herrens boning. En sådan skall utstötas ur Israel. Eftersom inget reningsvatten har stänkts på honom, är och förblir han oren.

14Detta är lagen: När en människa dör i ett tält skall alla som går in i tältet eller redan befinner sig där vara orena i sju dagar. 15Alla öppna kärl, de som inte är täckta och överbundna, skall likaså vara orena. 16Och var och en som ute i det fria rör vid någon som stupat för svärd eller avlidit på annat sätt, vid benen från en människa eller vid en grav skall vara oren i sju dagar. 17För att göra den orene ren igen skall man ta aska från det förbrända syndoffret och blanda den med friskt vatten i en skål. 18Därefter skall en man som är ren ta en isopkvist, doppa den i vattnet och stänka på tältet och alla kärlen liksom på dem som befunnit sig där inne eller på den som rört vid benen, vid den stupade eller avlidne eller vid graven. 19Den rene mannen skall stänka på den orene den tredje och den sjunde dagen. Den sjunde dagen gör han honom ren. Då skall den renade tvätta sina kläder och bada, och när kvällen kommer är han ren. 20Men den som blir oren och inte renar sig, han skall utstötas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Inget reningsvatten har stänkts på honom, han är oren. 21Detta skall vara en oföränderlig stadga för folket.

Den som har stänkt reningsvattnet skall också tvätta sina kläder, och var och en som rör vid reningsvattnet skall vara oren till kvällen. 22Allt som den orene berör blir orent, och den som rör vid honom blir oren till kvällen.

20

Vatten ur klippan vid Kadesh

201Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen i första månaden, och folket slog sig ner i Kadesh. Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.

2Men menigheten led brist på vatten, och de samlades kring Mose och Aron. 3Folket anklagade Mose och sade: »Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren! 4Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under? 5Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!« 6Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.

7Herren talade till Mose: 8»Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka.« 9Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, 10och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem: »Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?« 11Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.

12Men Herren sade till Mose och Aron: »Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.«

13Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten: israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.

Edomeerna spärrar vägen

14Från Kadesh skickade Mose följande budskap till kungen av Edom: »Så säger din broder Israel: Du känner till alla de vedermödor vi fått utstå. 15Våra fäder flyttade ner till Egypten, och vi bodde länge där. Men vi liksom våra fäder blev förtryckta av egypterna. 16När vi åkallade Herren hörde han våra rop; han sände en ängel och förde oss ut ur Egypten. Nu befinner vi oss i Kadesh vid gränsen till ditt område. 17Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går längs Kungsvägen och viker inte av åt vare sig höger eller vänster förrän vi har passerat ditt område.«

18Men svaret från Edom löd: »Ni får inte tåga genom mitt land. Om ni försöker hindrar jag er med vapenmakt.« 19Israeliterna svarade: »Vi kommer att följa stora vägen, och om vi och vår boskap skulle dricka av ditt vatten, så skall vi betala för det. Det är inte mycket vi begär, bara att få gå rakt igenom.« 20Men Edom förbjöd dem att passera och drog ut mot dem med en stor och slagkraftig här. 21Israel fick alltså inte tåga genom Edoms område utan vek undan för edomeerna.

Arons död

22Israeliterna bröt upp från Kadesh, och hela menigheten kom till berget Hor.

23På berget Hor, vid gränsen till Edom, sade Herren till Mose och Aron: 24»Aron skall förenas med sina fäder. Han får inte komma in i det land som jag har gett åt israeliterna, ty ni trotsade min befallning om Merivavattnet. 25Du skall ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26Ta av Aron hans dräkt och klä hans son Elasar i den. Därefter skall Aron gå till sina fäder, han skall dö där.«

27Mose gjorde som Herren hade befallt, och de gick upp på berget Hor i hela menighetens åsyn. 28Mose tog av Aron hans dräkt och klädde hans son Elasar i den. Där, högst uppe på berget, dog Aron. Sedan gick Mose och Elasar ner därifrån. 29När menigheten fick veta att Aron var död begräts han av hela Israel i trettio dagar.