Bibel 2000 (B2000)
16

Uppror mot Mose och Aron

161Korach, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt rubeniterna Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, utmanade Mose 2och trädde fram till honom tillsammans med 250 israeliter, menighetens hövdingar och utvalda talesmän, alla med stort anseende. 3De samlades kring Mose och Aron och anklagade dem: »Ni har gått för långt! Hela menigheten är helig, allesammans, och Herren finns mitt ibland dem. Varför vill ni vara förmer än Herrens församling?«

4När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte. 5Sedan talade han till Korach och hela hans menighet: »I morgon skall Herren ge besked om vem som är hans och vem som är helig. Den mannen får komma nära honom, den som Herren väljer får komma nära honom. 6Du, Korach, och hela din menighet skall göra så här: ni skall ta fram fyrfat, 7och i morgon skall ni lägga glöd i dem och strö över rökelse inför Herren. Den man som Herren då väljer är den helige. Leviter, det är ni som har gått för långt!«

8Och Mose sade till Korach: »Hör på, leviter! 9Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet och låtit er komma nära honom för att utföra arbetet vid Herrens boning och bistå menigheten som dess tjänare? 10Han har låtit dig och alla dina levitiska bröder komma nära sig, men nu kräver ni dessutom att få vara präster. 11Ni har alltså sammansvurit er mot Herren, du och hela din menighet. Aron betyder ingenting, det är inte mot honom ni knotar.«

12Mose sände bud efter Datan och Aviram, Eliavs söner, men de svarade: »Vi kommer inte! 13Räcker det inte med att du har fört oss ut från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Skall du nu också göra dig till herre över oss? 14Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!«

15Mose fylldes av vrede och sade till Herren: »Ta inte emot något offer från dem. Jag har inte tagit ifrån dem en enda åsna, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.«

16Till Korach sade Mose: »I morgon skall du och hela din menighet infinna er inför Herren, du själv och de, tillsammans med Aron. 17Var och en skall ta med sig sitt fyrfat och strö rökelse på det. Alla skall bära fram sina fyrfat inför Herren, 250 stycken, och du och Aron skall också ta med era fyrfat.«

18Alla tog sina fyrfat, och de lade i glöd och strödde över rökelse. De ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet, liksom Mose och Aron. 19Korach samlade hela menigheten mitt emot dem, alla vända mot uppenbarelsetältets ingång.

Herrens härlighet visade sig för hela menigheten, 20och Herren talade till Mose och Aron: 21»Dra er undan från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« 22De föll ner på sina ansikten och sade: »Gud, du som ger alla människor liv och ande, skall du låta din vrede drabba hela menigheten, därför att en enda man har syndat?«

23Herren talade till Mose: 24»Säg åt menigheten att dra sig bort från Korachs, Datans och Avirams boning.« 25Då gick Mose följd av Israels äldste bort till Datan och Aviram 26och talade till menigheten: »Håll er undan från dessa förbrytares tält! Rör inte vid något som tillhör dem, då blir ni utplånade för alla deras synders skull.« 27De drog sig då bort från Korachs, Datans och Avirams boning.

Datan och Aviram hade gått ut och ställt sig i tältdörrarna tillsammans med hustrur och barn och spädbarn. 28Mose sade: »Så här skall ni få veta att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det som jag gör, och att jag inte gör något på eget bevåg: 29Om dessa människor dör en vanlig död och delar människors vanliga öde, då har Herren inte sänt mig. 30Men om Herren visar sin skaparmakt, om han låter jorden öppna sitt gap och sluka dem med allt vad de äger, så att de störtar levande ner i dödsriket, då vet ni att de här männen har visat förakt för Herren.«

31Just när han hade sagt detta rämnade marken under dem. 32Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar. 33De störtade levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var utplånade ur församlingen. 34Alla israeliter som fanns i närheten flydde bort vid deras skrik, i skräck för att själva slukas av jorden.

35Och eld sköt ut från Herren och förbrände de 250 män som hade offrat rökelse.

36Herren talade till Mose:

37Säg till prästen Elasar, Arons son, att han skall dra fram fyrfaten ur askan. Sprid sedan ut glöden. Fyrfaten är heliga, 38de som bars av dessa syndare som förverkade sina liv. De skall hamras ut till tunna plåtar som skall täcka altaret, ty de blev heliga när de fördes fram inför Herren. Så blir de en varning för israeliterna.

39Prästen Elasar tog kopparfyrfaten som hade burits fram av dem som förbrändes, och de hamrades ut för att täcka altaret. 40Så skulle de påminna israeliterna om att en obehörig, en som inte är av Arons släkt, aldrig får komma inför Herren och tända rökelse, för att det inte skall gå som det gick med Korach och hans menighet. Elasar gjorde som Herren befallt honom genom Mose.

41Dagen därpå knotade hela den israelitiska menigheten mot Mose och Aron och anklagade dem för att ha dödat Herrens folk. 42Menigheten samlades för att angripa Mose och Aron och vände sig mot uppenbarelsetältet. Då täcktes det av molnet, och Herrens härlighet visade sig. 43Mose och Aron ställde sig framför uppenbarelsetältet, 44och Herren talade till Mose: 45»Gå bort från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« De föll ner på sina ansikten. 46Därefter sade Mose till Aron: »Tag ditt fyrfat, fyll det med glöd från altaret och strö över rökelse. Skynda dig sedan ut bland menigheten och bringa försoning åt den. Herren har redan släppt lös sin vrede, och hemsökelsen har börjat.«

47Aron tog det Mose hade sagt och skyndade sig in bland de församlade, där hemsökelsen redan hade börjat. Aron brände rökelse och bringade så försoning åt folket. 48Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49Vid hemsökelsen omkom 14 700 människor, förutom de som dött för Korachs skull. 50När hemsökelsen hade upphört återvände Aron till Mose vid uppenbarelsetältets ingång.

17

Arons stav

171Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna att varje stamöverhuvud skall ge dig en stav, en för varje stam, sammanlagt tolv stycken. Skriv vars och ens namn på hans stav — 3på Levis stav skall du skriva Arons namn — ty det skall finnas en stav för varje familjeöverhuvud. 4Stavarna skall du lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag uppenbarar mig för er. 5Staven som tillhör den man jag har utvalt kommer då att skjuta skott. Så slipper jag höra israeliternas knot, deras ständiga knotande mot er.

6Mose talade med israeliterna, och alla deras familjeöverhuvuden gav honom var sin stav, sammanlagt tolv stycken. Även Arons stav fanns bland dem. 7Mose lade stavarna inför Herren i förbundstecknets tält.

8Dagen därpå gick Mose in i förbundstecknets tält. Då hade Arons stav skjutit skott, staven från Levis stam. Den knoppades, den blommade och den bar mogna mandlar. 9Mose bar då alla stavarna som låg inför Herren ut till israeliterna. De såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.

10Herren sade till Mose:

Lägg tillbaka Arons stav framför förbundstecknet. Där skall den ligga som en varning för alla som vill göra uppror. Så får du ett slut på deras knotande mot mig, och de behöver inte dö.

11Mose gjorde så. Han gjorde som Herren hade befallt honom.

Prästernas och leviternas ansvar

12Israeliterna sade till Mose: »Vi går under! Vi förgås! Vi förgås allesammans! 13Var och en som kommer nära, som närmar sig Herrens boning, han dör. Måste vi gå under allihop?«

18

181Då sade Herren till Aron:

Du och dina söner och hela din familj skall bära den skuld som kan uppkomma vid helgedomen. Du och dina söner skall bära den skuld som kan uppkomma i prästtjänsten. 2Dina bröder av Levis stam, din fädernestam, skall du också låta vara med. Låt dem biträda dig och hjälpa dig när du och dina söner tjänstgör framför förbundstecknets tält. 3De skall stå till ditt förfogande och ansvara för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, ty då kommer både de och ni att dö. 4De skall biträda dig och ansvara för uppenbarelsetältet, för allt arbete där. Men ingen obehörig får närma sig er. 5Det är ni som ansvarar för de heliga tingen och altaret. Då kommer israeliterna inte mer att drabbas av vreden.

6Jag har själv skilt ut era bröder leviterna från de andra israeliterna. De är en gåva åt er, avskilda åt Herren för att utföra arbetet vid uppenbarelsetältet. 7Men du och dina söner skall ansvara för er prästtjänst, för allt som gäller altaret och det som är bakom förhänget — det är vad ni skall utföra. Jag ger er prästämbetet som ett privilegium. Varje obehörig som befattar sig med det skall dödas.

Prästernas förmåner

8Herren sade till Aron:

Jag överlåter åt dig ansvaret för de offergåvor som lämnas åt mig, för alla israeliternas heliga gåvor. Jag ger dem åt dig och dina söner som en förmån, som er oföränderliga rättighet.

9Detta skall tillhöra dig av det högheliga, av eldoffren:

Alla deras gåvor, alla matoffer, syndoffer och skuldoffer de erlägger åt mig, skall vara din och dina söners högheliga andel. 10Du skall äta dem som det anstår högheliga ting. Bara män får äta av dem. De skall vara heliga för dig.

11Detta skall också tillhöra dig:

Det som lyfts upp av israeliternas gåvor, alltså alla deras lyftoffer, ger jag åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

12Det första av skörden, allt det bästa av olja och allt det bästa av vin och säd som de ger åt Herren, ger jag åt dig. 13Förstlingsgåvorna av allt som odlas i landet, de som frambärs åt Herren, skall tillhöra dig. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.

14Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillhöra dig.

15Det första som kommer ur moderlivet och bärs fram åt Herren skall tillhöra dig, vilken levande varelse det än gäller, människa eller djur. Men en förstfödd människa skall friköpas, och ett förstfött orent djur skall också friköpas. 16De skall friköpas till fastställt värde när de är en månad gamla: fem siklar silver efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel. 17Men förstfödda djur bland nötboskap, får eller getter kan inte friköpas, de är heliga. Blodet från dem skall du stänka på altaret, och fettet skall du bränna som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 18Köttet skall tillhöra dig, liksom bringan som har lyfts upp och det högra låret.

19Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag alltså åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Detta är ett saltförbund med oföränderlig giltighet inför Herren, för dig lika väl som för dina efterkommande.

Leviternas förmåner och skyldigheter

20Herren sade till Aron:

I deras land får du ingen egendom, ingen andel skall tillfalla dig bland dem. Jag är din andel och din egendom i Israel.

21Åt leviterna ger jag som egendom allt tionde från Israel som ersättning för det arbete de utför, deras arbete vid uppenbarelsetältet. 22Hädanefter får övriga israeliter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty då drar de skuld över sig och måste dö. 23Det är leviterna som skall utföra arbetet där, och de skall bära den skuld de kan dra över sig. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; 24det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.

25Herren talade till Mose:

26Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva. 27Denna gåva skall räknas er till godo som om det vore säden från en tröskplats eller flödet från ett presskar. 28På så sätt ger också ni er offergåva åt Herren. Ni skall ge den från alla tionden som ni tar emot från israeliterna. Av dem skall ni ge en offergåva åt Herren, och den skall ni lämna till prästen Aron. 29Från alla gåvor som ni mottar skall ni ta undan en full offergåva åt Herren, och det ni sålunda helgar skall ni alltid ta från de bästa gåvorna.

30Säg också till dem: När ni har offrat det bästa av era tionden blir dessa för er leviter likvärdiga med vad andra får från tröskplats eller presskar. 31Ni får äta dem på vilken plats ni vill tillsammans med era familjer, ty detta är er lön, ersättningen för ert arbete vid uppenbarelsetältet. 32Genom att offra det bästa av era tionden undgår ni att dra skuld över er genom dem. Ni vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver inte dö.