Bibel 2000 (B2000)
8

Lagen läses

När den sjunde månaden var inne bodde israeliterna var och en i sin stad. 81Hela folket samlades nu mangrant på torget framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta bokrullen med Moses lag, som Herren hade gett Israel. 2Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna nog att lyssna. Det var den första dagen i sjunde månaden. 3Han läste ur lagen på torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som var mogna nog, och hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. 4Esra, den skriftlärde, stod på en tribun av trä som hade byggts enkom för detta tillfälle. Till höger om honom stod Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och till vänster stod Pedaja, Mishael, Malkia, Hashum, Hashbaddana, Sakarja och Meshullam. 5Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn — han stod ju högre än de — och när han öppnade den reste sig hela folket upp. 6Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: »Amen, amen.« De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. 7Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket, som stod kvar på sina platser. 8De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.

9Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: »Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.« Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. 10Och Esra fortsatte: »Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.« 11Och för att folket skulle tystna sade leviterna: »Var stilla, detta är en helig dag. Var inte bedrövade.«

12Då gick alla hem till sitt för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjefest; de hade förstått det som man hade undervisat dem om.

Lövhyddefesten

13På månadens andra dag samlades överhuvudena för alla folkets familjer samt prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagen. 14De fann att det var skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt israeliterna att bo i lövhyddor under högtiden i den sjunde månaden. 15I alla städer och i Jerusalem skulle kungöras och tillkännages att man skulle gå ut bland bergen och hämta grenar av olivträd och vildoliv, myrten, palmer och andra lövträd för att bygga hyddor, så som det är skrivet.

16Och folket gick ut och hämtade grenar, och var och en byggde en hydda på sitt tak eller på sin gård. Man byggde också på gårdarna till Guds hus och på torgen vid Vattenporten och Efraimporten. 17Hela den församling som återvänt från fångenskapen byggde sig lövhyddor och bodde i dem. Så hade israeliterna inte gjort under tiden från Josua, Nuns son, till denna dag.

Nu var glädjen stor hos alla, 18och varje dag, från den första till den sista, läste Esra ur rullen med Guds lag. I sju dagar varade festen och den åttonde hölls en högtidssamling, så som det är stadgat.

9

Folkets syndabekännelse

91Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 2De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser. 3De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud. 4Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani gick upp på leviternas podium och ropade med hög röst till Herren, sin Gud. 5Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sade: »Stå upp och lovprisa Herren, er Gud, han som är från evighet till evighet.«

Må ditt ärofulla namn bli prisat,

det är upphöjt över allt vad lovsång heter.

6Du, Herre, är den ende.

Himlen har du gjort,

himlarnas himmel och hela dess härskara,

jorden och allt som lever där,

haven och allt som finns i dem.

Du är den som ger liv åt allt,

och himlens härskara tillber dig.

7Du är Herren Gud,

som utvalde Abram,

som förde honom från Ur i Kaldeen

och gav honom namnet Abraham.

8Du fann att han var dig trogen,

och du slöt ett förbund med honom:

det land som beboddes av kanaaneer,

hettiter och amoreer,

perisseer, jevuseer och girgasheer

lovade du hans ättlingar.

Och du höll ditt löfte,

ty du är trofast.

9Du såg hur våra fäder led i Egypten,

vid Sävhavet hörde du deras rop.

10Du gjorde tecken och under med farao,

hans tjänare och folket i hans land,

ty du såg deras övermod mot våra fäder

och gjorde ditt namn ryktbart intill denna dag.

11Havet klöv du framför dem,

och de gick genom havet på torr mark.

Förföljarna vräkte du i djupet,

som en sten i mäktiga vatten.

12Du ledde dem om dagen i en pelare av moln

och om natten i en pelare av eld,

som lyste den väg de skulle gå.

13Du steg ner på Sinaiberget

och talade med dem från himlen.

Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar,

goda bud och befallningar.

14Din heliga sabbat kungjorde du,

och befallningar, bud och lag

gav du dem genom din tjänare Mose.

15Du gav dem bröd från himlen mot hungern,

vatten ur klippan mot törsten.

Du befallde dem

att gå och ta i besittning

det land du svurit att ge dem.

16Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade

och lyssnade inte till dina befallningar.

17De vägrade att lyda

och ville inte minnas de under

som du hade gjort med dem.

De var styvnackade och tog saken i egna händer

och ville återvända till slaveriet i Egypten.

Men du är en förlåtande Gud,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och rik på kärlek,

och du övergav dem inte.

18De gjorde sig en gjuten kalv

och sade: »Detta är din Gud,

som har fört dig ut ur Egypten!«

och de hädade dig grovt.

19Ändå övergav du dem inte i öknen,

ty din barmhärtighet är stor.

Molnpelaren vek inte från dem om dagen

utan ledde dem på deras väg.

Eldpelaren lyste för dem om natten

på den väg de skulle gå.

20Du gav dem din goda ande

för att undervisa dem.

Du vägrade dem inte manna att äta,

du gav dem vatten i deras törst.

21I fyrtio år sörjde du för dem i öknen

så att de inte saknade något.

Deras kläder slets inte ut,

och deras fötter svullnade inte.

22Du gav dem folk och riken,

som du gjorde till deras randområden.

Så intog de länder som tillhörde

Sichon, kungen i Heshbon,

och Og, kungen av Bashan.

23Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor,

och du lät dem komma till det land

som deras fäder blivit lovade att ta i besittning.

24Och barnen tog landet i besittning.

Framför dem underkuvade du

kanaaneerna som bodde i landet,

och du gav dem i deras våld,

både kungarna och folket i landet,

de fick göra med dem vad de ville.

25De intog befästa städer

och bördiga landområden.

De tog i besittning välfyllda hus,

vattencisterner och vingårdar,

olivlundar och fruktträd i mängd.

De åt, de blev mätta och feta

och frossade på dina rika gåvor.

26Men de satte sig upp mot dig.

De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag,

de dödade dina profeter,

som med varningar sökte föra dem åter,

och de hädade dig grovt.

27Du utlämnade dem åt förtryckare,

de levde under förtryck.

Då ropade de i sin nöd till dig,

och du hörde det i din himmel.

I din stora barmhärtighet

sände du dem räddare,

de räddades ur förtryckarnas våld.

28Men när allt var lugnt igen

gjorde de på nytt vad som är ont inför dig.

Du prisgav dem åt fiender,

som fick herraväldet över dem.

När de åter ropade till dig

hörde du det i himlen och räddade dem

i din barmhärtighet, gång på gång.

29Med varningar sökte du få dem

att vända tillbaka till din lag.

Men de var övermodiga

och lydde inte dina befallningar.

De syndade mot dina stadgar,

som ger liv åt den som följer dem.

De spjärnade emot i trots,

de var sturska och vägrade lyda.

30Du hade tålamod med dem i många år

och lät din ande varna dem

genom dina profeter,

men de ville inte lyssna.

Då gav du dem i de främmande folkens våld,

31men i din stora barmhärtighet

förgjorde du dem inte helt,

och du övergav dem inte,

ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32Och nu, vår Gud,

store, väldige, fruktansvärde Gud,

du som troget står fast vid ditt förbund:

visa inte likgiltighet

för allt lidande som vi fått utstå

— våra kungar, våra furstar och präster,

våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk —

från de assyriska kungarnas tid

ända till denna dag.

33Du har varit rättvis

vad som än har drabbat oss,

du har visat dig trogen

även när vi förbrutit oss.

34Våra kungar och våra furstar,

våra präster och våra fäder

handlade inte efter din lag,

lyssnade inte på dina befallningar

och de varningar du givit.

35Och fast de hade sitt eget rike

och njöt allt det goda du givit dem,

fast de ägde det rymliga och bördiga land

som du hade låtit dem inta,

tjänade de ändå inte dig,

vände inte om från det onda de gjorde.

36I dag är vi slavar.

I det land du gav våra fäder,

att njuta dess frukter och goda gåvor,

där är vi slavar i dag.

37Dess rika gröda tillfaller kungar

som du satt över oss för våra synders skull.

Över våra kroppar och över vår boskap

härskar de egenmäktigt.

Vår nöd är stor.

Folket lovar att följa lagen

38Med hänsyn till allt detta avlägger vi ett högtidligt löfte som vi låter nedteckna. På det förseglade dokumentet står våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

10

101Undertecknarna var:

Provinsguvernören Nehemja, son till Hakalja, samt Sidkia, 2Seraja, Asarja, Jeremia, 3Pashchur, Amarja, Malkia, 4Hattush, Shevanja, Malluk, 5Harim, Meremot, Obadja, 6Daniel, Ginneton, Baruk, 7Meshullam, Avia, Mijamin, 8Maasja, Bilgaj, Shemaja — detta var prästerna.

9Leviter: Jeshua, son till Asanja, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel 10och deras ämbetsbröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rechov, Hashavja, 12Sackur, Sherevja, Shevanja, 13Hodia, Bani och Beninu.

14Folkets ledare: Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani, 15Bunni, Asgad, Bevaj, 16Adonia, Bigvaj, Adin, 17Ater, Hiskia, Assur, 18Hodia, Hashum, Besaj, 19Harif, Anatot, Nevaj, 20Magpiash, Meshullam, Hesir, 21Meshesavel, Sadok, Jaddua, 22Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hashuv, 24Hallochesh, Pilcha, Shovek, 25Rechum, Hashavna, Maaseja, 26Achia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana.

28Resten av folket — präster, leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar som har kommit till mognad — 29förenar sig med sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans befallningar och stadgar.

30»Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 31När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå från att indriva skulder. 32Och vi förpliktar oss att årligen betala en tredjedels sikel till gudstjänsten i vår Guds hus, 33för skådebröden, de dagliga matoffren och de dagliga brännoffren och för offren på sabbatsdagarna, nymånadsdagarna och högtiderna, för de heliga gåvor och syndoffer som bärs fram till försoning för Israel och för allt arbete i vår Guds hus.

34Vi — prästerna, leviterna och folket — har kastat lott om hur vedoffret skall föras familjevis till vår Guds hus vid bestämda tider varje år för att brinna på Herrens, vår Guds, altare, som det är skrivet i lagen.

35Vi förpliktar oss att årligen föra till Herrens hus den första grödan från vår mark och den första frukten från träd av alla slag. 36Vidare skall de förstfödda av våra söner och våra djur, som det är skrivet i lagen, och de förstfödda av både nötboskap och småboskap lämnas i vår Guds hus till prästerna som tjänstgör där. 37Det första av det vi bakar och de första frukterna av alla slags träd, av vin och av olja skall vi föra till prästernas förråd i vår Guds hus.

Tiondet av det som växer på vår mark skall vi ge till leviterna — de leviter som uppbär tionde i alla landsortsstäder. 38En präst, en av Arons släkt, skall följa med leviterna när de samlar in tiondet, och leviterna skall föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till kamrarna i förrådshuset. 39Det är till dessa förråd som israeliterna och leviterna skall föra gåvorna av säd, vin och olja. Där förvaras också tempelkärlen och utrustningen för de tjänstgörande prästerna, dörrvaktarna och sångarna. Vi skall aldrig försumma vår Guds hus.«