Bibel 2000 (B2000)
5

Inre motsättningar

51Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän. 2»Vi måste lämna söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi kan överleva«, sade några. 3Andra sade: »Vi måste lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern borta.« 4Andra åter: »Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatt till kungen. 5Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar — ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.«

6Jag blev mycket upprörd när jag lyssnade till deras förtvivlade klagan. 7Jag tänkte noga igenom saken och gick så till rätta med stormännen och styresmännen. »Skall ni kräva in fordringar av era egna bröder?« sade jag. Sedan kallade jag samman ett stort folkmöte mot dem 8och sade: »Vi har gjort allt vi kan för att köpa tillbaka judiska bröder som sålts till utlänningar. Skall nu ni sälja era bröder, så att vi måste köpa tillbaka dem också!« Då teg de, de kunde inte komma på någonting att säga. 9Jag fortsatte: »Det ni gör är inte rätt. Ni borde ju visa gudsfruktan och inte utsätta oss för hån från folk som är våra fiender. 10Också jag själv, mina närmaste män och mina tjänare har pengar och brödsäd att fordra av dem, men vi är beredda att avskriva skulden. 11Lämna nu omedelbart tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus, och avskriv de fordringar i pengar, säd, vin eller olja som ni har på dem.« 12De svarade: »Vi skall lämna tillbaka allt och inte kräva något mer, precis som du har sagt.« Jag kallade då på prästerna, och i deras närvaro fick de med ed bekräfta sitt löfte. 13Själv skakade jag ur mantelvecket, medan jag sade: »Må Gud på samma sätt skaka bort från gård och grund var och en som bryter detta löfte. Må en sådan man bli utskakad och utblottad.« De församlade ropade »amen« och prisade Herren. Och de höll sitt löfte.

Nehemja som ståthållare

14Och dessutom: från den dag då jag utsågs till ståthållare över Juda — dvs. från kung Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra, i tolv år — avstod jag och mina närmaste män från det underhåll som tillkom ståthållaren. 15Mina företrädare som ståthållare lade tunga bördor på folket och utkrävde 40 siklar silver om dagen till mat och dryck. Och folket tyranniserades av deras män. Men så handlade inte jag, ty jag är en gudfruktig man.

16Dessutom tog jag del i arbetet på muren, fastän jag inte var markägare, och alla mina tjänare var samlade där för att arbeta. 17Vid mitt bord förplägades hundrafemtio stormän och styresmän, förutom gäster från grannländerna. 18Varje dag stod jag för en oxe, sex får av bästa sort samt fågel och var tionde dag för ett stort antal vinsäckar. Trots det utnyttjade jag aldrig ståthållarens underhåll, ty detta folk hade pålagor nog ändå.

19Min Gud, räkna mig till godo allt det som jag har gjort för mitt folk.

6

Komplotter mot Nehemja

61När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fått rapport om att jag hade byggt upp muren och att inga bräscher fanns kvar — låt vara att jag ännu inte satt in dörrar i portarna — 2sände Sanvallat och Geshem bud till mig: »Kom till Kefirim i Onodalen och möt oss där.« De ville komma åt mig. 3Jag skickade budbärare till dem med svaret: »Jag står mitt uppe i ett viktigt arbete och kan inte komma. Arbetet avstannar om jag lämnar det för att träffa er.« 4Fyra gånger sände de sin inbjudan, och varje gång svarade jag likadant. 5Sanvallat skickade sin tjänare med samma bud en femte gång, nu i form av ett öppet brev 6med följande lydelse: »Bland icke-judarna sägs — och Geshem bekräftar det — att du och de andra judarna tänker göra uppror, att det är därför du bygger muren och att du skall bli deras kung. 7Du lär till och med ha ordnat med profeter i Jerusalem som skall ropa: Juda har fått en konung! De här ryktena kommer nog att nå fram till kungen. Kom därför hit. Låt oss rådslå om saken.«

8Jag sände honom följande svar: »Inget av det du talar om har ägt rum. Du har själv hittat på alltihop.« 9Vad de allesammans ville var att skrämma oss. »De kommer att ge upp och arbetet blir aldrig utfört«, tänkte de. Men i stället fortsatte jag med förnyade krafter.

10En dag gick jag till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetavel, som inte kunde lämna sitt hem. Han sade:

»Låt oss mötas i Guds hus,

inne i templet.

Låt oss stänga templets portar,

ty de kommer för att döda dig,

om natten skall de komma för att döda dig.«

11Jag svarade: »Skulle en man som jag ta till flykten? Och skulle en sådan som jag få gå in i templet och ändå behålla livet? Nej, jag går inte dit in.« 12Jag insåg nu att han inte var sänd av Gud. Profetian om mig uttalade han därför att Tobia och Sanvallat hade mutat honom. 13Avsikten var att jag skulle bli rädd och begå en synd genom att göra som de ville. Jag skulle få en fläck på mitt rykte, så att de kunde sprida sitt förtal om mig.

14Min Gud, glöm aldrig Tobia och Sanvallat och deras ogärningar, eller profetissan Noadja och de andra profeterna som försökte skrämma mig.

Murbygget fullbordas

15Muren stod färdig den 25 elul, efter femtiotvå dagar. 16När våra fiender fick reda på det och folken omkring oss upptäckte det, framstod det för dem som ett under. De förstod att detta verk hade kommit till stånd med vår Guds hjälp.

17Under den här tiden skrev stormännen i Juda åtskilliga brev till Tobia och Tobia i sin tur till dem. 18Många i Juda var förbundna med honom genom ed; han var ju svärson till Shekanja, son till Arach, och hans son Jochanan var gift med en dotter till Meshullam, son till Berekja. 19De talade väl om honom inför mig och underrättade honom om mina göranden och låtanden. Tobia skickade också brev i syfte att skrämma mig.

7

71När muren nu var uppbyggd lät jag sätta in portdörrarna. Sedan fick dörrvaktare, sångare och leviter sina uppgifter. 2Befälet över Jerusalem gav jag åt min bror Hanani och fästningskommendanten Hananja, en plikttrogen man och gudfruktig som få. 3Jag gav dem denna order: »Jerusalems portar får inte öppnas förrän solen börjar bränna, och dörrarna skall stängas och reglas innan vakten går av. Dela in Jerusalems invånare i vaktlag och ställ var och en på sin post, var och en utanför sitt eget hus.«

Jerusalems befolkning

4Staden var stor och vidsträckt, men befolkningen var liten och inga nya hus hade byggts. 5Min Gud ingav mig att samla stormännen, styresmännen och folket för att de skulle föras in i släktregistret. Jag fann då registret över dem som först bröt upp ur fångenskapen, och där stod skrivet:

6Detta är de män från vår provins som återvände från deportation och fångenskap. Den babyloniske kungen Nebukadnessar hade fört bort dem, men nu kom de tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 7De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.

Antalet israelitiska män: 8Paroshs släkt 2 172, 9Shefatjas släkt 372, 10Arachs släkt 652, 11Pachat Moabs släkt, dvs. Jeshuas och Joavs släkt, 2 818, 12Elams släkt 1 254, 13Sattus släkt 845, 14Sackajs släkt 760, 15Binnujs släkt 648, 16Bevajs släkt 628, 17Asgads släkt 2 322, 18Adonikams släkt 667, 19Bigvajs släkt 2 067, 20Adins släkt 655, 21Aters, dvs. Hiskias, släkt 98, 22Hashums släkt 328, 23Besajs släkt 324, 24Harifs släkt 112, 25männen från Givon 95, 26männen från Betlehem och Netofa 188, 27männen från Anatot 128, 28männen från Bet-Asmavet 42, 29männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743, 30männen från Rama och Geva 621, 31männen från Mikmas 122, 32männen från Betel och Aj 123, 33männen från Nebo 52, 34den andre Elams släkt 1 254, 35Harims släkt 320, 36männen från Jeriko 345, 37männen från Lod, Hadid och Ono 721 38och Senaas släkt 3 930.

39Präster: Jedajas släkt, dvs. Jeshuas familj, 973, 40Immers släkt 1 052, 41Pashchurs släkt 1 247 42och Harims släkt 1 017.

43Leviter: Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt, 74.

44Sångare: Asafs släkt 148.

45Dörrvaktare: Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt, Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt 138.

46Tempeltjänare: Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt, 47Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt, 48Levanas släkt, Hagavas släkt, Salmajs släkt, 49Hanans släkt, Giddels släkt, Gachars släkt, 50Reajas släkt, Resins släkt, Nekodas släkt, 51Gassams släkt, Ussas släkt, Paseachs släkt, 52Besajs släkt, meuniternas släkt, nefusiternas släkt, 53Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt, 54Baslits släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt, 55Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt, 56Nesiachs släkt och Hatifas släkt.

57Ättlingar till Salomos slavar: Sotajs släkt, Soferets släkt, Peridas släkt, 58Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt, 59Shefatjas släkt, Hattils släkt, Pokeret Hassevajims släkt och Amons släkt. 60Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos slavar var sammanlagt 392.

61De som vänt tillbaka från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel: 62Delajas, Tobias och Nekodas släkter 642.

63Av prästerna: Hovajas släkt, Hackos släkt och Barsillajs släkt, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och antog dennes namn. 64De letade i släktregistren, men eftersom de inte fanns med där var de inte behöriga till prästämbetet. 65Provinsguvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills det framträdde en präst med urim och tummim.

66Hela församlingen bestod av inalles 42 360 personer, 67förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. Dessutom hade de 200 sångare och sångerskor. 68De hade 736 hästar, 245 mulor, 69435 kameler och 6 720 åsnor.

70Några av familjeöverhuvudena gav donationer till tempelfonden. Provinsguvernören gav 1 000 gulddareiker, 50 skålar och 30 prästdräkter till fonden. 71Andra familjeöverhuvuden gav 20 000 gulddareiker och 2 200 silverminor till tempelfonden. 72Det övriga folkets gåvor utgjordes av 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor och 67 prästdräkter.

73Prästerna, leviterna och en del av folket bosatte sig i Jerusalem, medan dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla övriga israeliter slog sig ner i sina hemstäder.