Bibel 2000 (B2000)
2

Nehemjas resa till Jerusalem

Jag var kungens munskänk. 21Det var i månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd, 2men nu frågade han mig: »Varför ser du så ledsen ut? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig.« Jag blev mycket rädd 3och sade: »Må du leva för evigt, min konung! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och när dess portar härjats av eld?« 4Kungen frågade mig: »Vad önskar du?« Då bad jag till himlens Gud 5och svarade: »Om det behagar dig, min konung, och om din tjänare äger din ynnest, så låt mig fara till Juda, till den stad där mina fäder har sina gravar, för att bygga upp den igen.« 6Då frågade kungen — och hans gemål satt bredvid honom: »Hur länge blir du borta? När kommer du tillbaka?« Kungen gav mig alltså tillåtelse att resa, och jag angav en viss tid. 7Sedan fortsatte jag: »Om det behagar dig, min konung, låt mig få brev med mig till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, så att de underlättar min resa till Juda, 8och likaså ett brev till Asaf, kungens skogsförvaltare, så att han ger mig timmer till bjälkar för tempelborgens portar, stadsmuren och det hus där jag skall bo.« Kungen gav mig det jag bad om, ty min Gud höll sin skyddande hand över mig.

9När jag kom till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat överlämnade jag kungens brev. Kungen hade dessutom sänt med mig officerare och en beriden eskort. 10Men när horoniten Sanvallat och ammoniten Tobia, ämbetsmannen, fick reda på allt detta blev de mycket förargade över att det kom någon som ville förbättra israeliternas villkor.

Nehemjas inspektion av stadsmuren

11Så anlände jag till Jerusalem. När jag hade varit där i tre dagar 12gick jag om natten ut med bara ett par man. Jag hade inte berättat för någon vad min Gud hade ingivit mig att göra för Jerusalem, och jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. 13Mitt i natten red jag ut genom Dalporten i riktning mot Drakkällan och Dyngporten. Jag undersökte Jerusalems raserade murar och nerbrända portar. 14Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. 15Under natten fortsatte jag upp längs dalen och undersökte muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen.

Stadsmuren återuppbyggs

16Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, ty jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som hade med saken att göra. 17Men nu sade jag till dem: »Ni ser själva hur illa det står till med oss: Jerusalem är ödelagt och dess portar nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!« 18Och jag berättade för dem hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig. »Låt oss börja bygga!« sade de och grep sig an med detta goda verk.

19Men när horoniten Sanvallat, ammoniten Tobia, ämbetsmannen, och araben Geshem fick reda på detta öste de spott och spe över oss: »Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?« 20Men jag gav dem svar på tal: »Himlens Gud skall ge oss framgång. Nu börjar vi, hans tjänare, att bygga. Varken lag eller hävd ger er någon rätt till Jerusalem.«

3

31Översteprästen Eljashiv och de andra prästerna började nu bygga upp Fårporten, och de välsignade den och satte in dörrar. Sedan fortsatte de ända fram till Hundradetornet, till Hananeltornet. 2Bredvid dem byggde männen från Jeriko och bredvid dem Sackur, Imris son.

3Fiskporten byggdes upp av ättlingar till Hassenaa. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 4Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, och bredvid honom arbetade Meshullam, son till Berekja, son till Meshesavel, och bredvid honom Sadok, Baanas son. 5Bredvid honom arbetade männen från Tekoa, men de förnämsta av dem ville inte axla sin herres ok.

6Jeshanaporten reparerades av Jojada, Paseachs son, och Meshullam, Besodejas son. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 7Bredvid dem arbetade Melatja från Givon och Jadon från Meronot samt männen från Givon och Mispa, säte för ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat. 8Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, en guldsmed, och bredvid honom Hananja, en parfymberedare, ända fram till Breda muren och avstod så från en del av Jerusalem. 9Bredvid dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare för det ena Jerusalemområdet. 10Bredvid honom arbetade Jedaja, Harumafs son, utanför sitt eget hus, och bredvid honom Hattush, Hashavnejas son.

11Malkia, Harims son, och Hashuv, Pachat Moabs son, arbetade på nästa mursträcka och på Ugnstornet. 12Bredvid dem arbetade Shallum, Hallocheshs son, ledare för det andra Jerusalemområdet — han och hans döttrar. 13Dalporten reparerades av Hanun och invånarna i Sanoach. De byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar. Dessutom reparerade de 1 000 alnar av muren ända fram till Dyngporten. 14Malkia, Rekavs son, ledare för Bet-Hackeremområdet, reparerade Dyngporten. Han byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar.

15Shallun, Kol-Hoses son, ledare för Mispaområdet, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den och satte in dörrar med lås och bommar. Han byggde också muren runt vattenledningsdammen nära Kungliga trädgården, fram till trappan ner från Davids stad. 16Intill honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare för det ena Bet-Surområdet, fram till en punkt utanför Davids gravar, dammanläggningen och livgardets kasern. 17Intill honom arbetade leviter: Rechum, Banis son, och bredvid honom Hashavja, ledare för det ena Keilaområdet, som reparerade vad som ålåg hans distrikt. 18Intill dem arbetade deras ämbetsbröder Binnuj, Henadads son, ledare för det andra Keilaområdet, 19och bredvid honom Eser, Jeshuas son, ledare i Mispa, som reparerade nästa sträcka, framför trappan till vapenförrådet vid murvinkeln.

20Intill honom reparerade Baruk, Sackajs son, nästa sträcka, från vinkeln fram till ingången till översteprästen Eljashivs hus. 21Intill honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hackos, nästa sträcka, från ingången fram till hörnet av Eljashivs hus. 22Intill honom arbetade de präster som bodde i stadens omgivning. 23Intill dem arbetade Benjamin och Hashuv utanför sitt eget hus. Intill dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, invid sitt hus.

24Intill honom reparerade Binnuj, Henadads son, nästa sträcka, från Asarjas hus till murvinkeln och fram till hörnet. 25Intill honom arbetade Palal, Usajs son, i anslutning till vinkeln och tornet som skjuter ut från palatset, det övre tornet vid vaktgården. Intill honom arbetade Pedaja, Paroshs son, 26fram till Vattenporten, på östsidan, och det utskjutande tornet. 27Intill honom reparerade männen från Tekoa nästa sträcka, från platsen utanför det stora utskjutande tornet och fram till Ofelmuren.

28Ovanför Hästporten arbetade prästerna, var och en utanför sitt eget hus. 29Intill dem arbetade Sadok, Immers son, framför sitt eget hus, och intill honom arbetade Shemaja, Shekanjas son, som var vakt vid Östra porten. 30Intill honom reparerade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, nästa sträcka. Intill dem arbetade Meshullam, Berekjas son, framför sin tempelkammare. 31Intill honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus vid Mönstringsporten och ända till Hörnloftet. 32Mellan Hörnloftet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.

4

Murbygget hotas

41När Sanvallat fick höra att vi höll på att bygga upp muren blev han ursinnig, och i sin vrede hånade han judarna 2inför sina medarbetare och den samariska truppstyrkan: »Vad sysslar de eländiga judarna med? Tror de att de kan lämna sin sak åt Gud och offra och bli klara på en enda dag? Tror de att de här brända stenarna i grushögarna kan bli som nya igen?« 3Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, fortsatte: »Låt dem bygga! Deras stenmur rasar nog, bara en räv skuttar upp på den.«

4Vår Gud, hör hur vi blir föraktade! Låt deras hån falla tillbaka på dem själva. Låt dem föras bort som fångar till ett främmande land och bli utplundrade. 5Glöm aldrig deras brott och utplåna inte deras synd, ty de har kränkt dem som bygger.

6Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet.

7När Sanvallat och Tobia och araber, ammoniter och ashdoditer fick höra att Jerusalems sargade murar helades, att bräscherna börjat fyllas igen, blev de utom sig av vrede. 8De gaddade sig samman för att angripa Jerusalem och skapa förvirring bland oss. 9Vi bad till vår Gud och satte dag och natt ut vakter till skydd mot dem. 10Men folket i Juda klagade:

Bärarnas kraft rinner ut,

mycket grus är kvar.

All vår ork är slut,

muren blir aldrig klar.

11Och våra fiender sade: »Innan de vet ordet av skall vi vara över dem och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet.« 12De judar som bodde i närheten av dem kom till oss och varnade oss gång efter annan för deras planer. 13Jag satte ut posteringar vid de lägsta ställena, innanför blottorna i muren; jag placerade ut folket släktvis med svärd, spjut och bågar. 14Efter att ha inspekterat dem sade jag till stormännen, styresmännen och resten av folket: »Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.«

15När våra fiender fick reda på att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, kunde vi alla återvända till muren, var och en till sin syssla. 16Från den dagen fick bara hälften av mina män arbeta, medan den andra hälften stod med spjut och sköld, båge och harnesk bakom Judas folk, 17som byggde på muren. Även bärarna var beväpnade: med ena handen arbetade de och med den andra höll de sitt vapen. 18Och alla som byggde hade svärdet hängande vid höften under arbetet. Hornblåsaren gick bredvid mig, 19och jag sade till stormännen, styresmännen och resten av folket: »Arbetet är stort och omfattande, och vi är utspridda längs hela muren, långt ifrån varandra. 20Var ni än är när hornsignalen ljuder skall ni samlas här hos oss. Vår Gud skall kämpa för oss.«

21Så fortsatte vi arbetet, medan hälften stod med sina spjut, från gryningen till dess att stjärnorna började synas. 22Det var också nu som jag sade till folket: »Alla skall tillbringa natten inne i Jerusalem, tjänarna också, så att vi kan hålla vakt om natten och arbeta under dagen.« 23Och varken jag själv eller mina närmaste eller mina tjänare eller min livvakt var ur kläderna på hela tiden, och alla hade vi våra vapen i handen.