Bibel 2000 (B2000)
12

Förteckning över präster och leviter

121Detta är de präster och leviter som återvände tillsammans med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua:

Seraja, Jeremia, Esra, 2Amarja, Malluk, Hattush, 3Shekanja, Rechum, Meremot, 4Iddo, Ginneton, Avia, 5Mijamin, Maadja, Bilga, 6Shemaja, Jojariv, Jedaja, 7Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. De var ledare för prästerna och för deras ämbetsbröder på Jeshuas tid.

8Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja. Han och hans ämbetsbröder ledde lovsången, 9medan Bakbukja, Unni och deras ämbetsbröder stod mitt emot dem, indelade i avdelningar.

10Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim till Eljashiv, Eljashiv till Jojada, 11Jojada till Jochanan och Jochanan till Jaddua.

12På Jojakims tid var prästsläkternas överhuvuden följande: Meraja för Serajas släkt, Hananja för Jeremias släkt, 13Meshullam för Esras släkt, Jochanan för Amarjas släkt, 14Jonatan för Malluks släkt, Josef för Shevanjas släkt, 15Adna för Harims släkt, Helkaj för Merajots släkt, 16Sakarja för Iddos släkt, Meshullam för Ginnetons släkt, 17Sikri för Avias släkt, … för Minjamins släkt, Piltaj för Moadjas släkt, 18Shammua för Bilgas släkt, Jonatan för Shemajas släkt, 19Mattenaj för Jojarivs släkt, Ussi för Jedajas släkt, 20Kallaj för Sallus släkt, Ever för Amoks släkt, 21Hashavja för Hilkias släkt och Netanel för Jedajas släkt.

22Under Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid förtecknades prästsläkternas överhuvuden ända fram till persern Dareios regeringstid. 23De levitiska släkternas överhuvuden förtecknades i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid.

24Leviternas överhuvuden var Hashavja, Sherevja, Jeshua, Binnuj, Kadmiel och de ämbetsbröder som stod mitt emot dem, indelade i avdelningar, för att tacka och lova Gud, som gudsmannen David hade föreskrivit. 25Mattanja, Bakbukja och Obadja var sångare. Talmon och Ackuv var dörrvaktare, med uppsikt över förråden vid portarna. 26Dessa var samtida med Jojakim, son till Jeshua, son till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde.

Nehemja inviger stadsmuren

27När Jerusalems mur skulle invigas hämtade man leviterna till Jerusalem från alla platser där de bodde för att fira en invigningsfest med lovsång och med musik av cymbaler, harpor och lyror. 28De levitiska sångarna kom både från området kring Jerusalem och från netofateernas byar, 29från Bet Haggilgal och från trakten kring Geva och Asmavet, ty sångarna hade byggt sig byar runt Jerusalem. 30Prästerna och leviterna renade först sig själva. Sedan renade de folket, portarna och muren.

31Därefter lät jag ledarna i Juda stiga upp på muren och ställde upp två stora lovsångskörer. Den ena gick åt höger, uppe på muren, i riktning mot Dyngporten. 32Efter gick Hoshaja med hälften av ledarna i Juda. 33Asarja, Esra, Meshullam, 34Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, 35som var präster, blåste trumpet. Här gick också Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36och hans ämbetsbröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani. De spelade på de musikinstrument som gudsmannen David hade bestämt, och Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem. 37De gick förbi Källporten och rakt fram uppför trappan till Davids stad, trappan till muren ovanför Davids palats, och därefter fram till Vattenporten på östsidan. 38Den andra lovsångskören gick åt vänster, och jag följde efter med den andra hälften av folket. Vi gick uppe på muren förbi Ugnstornet till Breda muren 39och förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, dvs. Hundradetornet, fram till Fårporten och stannade vid Vaktporten.

40De båda lovsångskörerna ställde sedan upp sig i Guds hus. Så gjorde också jag tillsammans med hälften av styresmännen, 41och dessutom prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter 42och Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna stämde upp under ledning av Jisrachja.

43Denna dag offrades stora offer och alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen var glada. Och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring.

Åtgärder för tempeltjänsten

44Denna dag tillsattes också män som skulle ha uppsikt över de kamrar som tjänade till förråd för offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Där samlades det som prästerna och leviterna enligt lagen skulle ha från städernas åkrar. Glädjen var stor i Juda över att prästerna och leviterna var i tjänst 45och att de skötte gudstjänsterna och reningsriterna, liksom sångarna och dörrvaktarna skötte sina uppgifter enligt Davids och hans son Salomos anvisningar. 46Ty redan på Davids och Asafs tid fanns ledare för sångarna vid tackpsalmen och lovsången till Gud. 47Och på Serubbabels och Nehemjas tid brukade hela Israel ge sångarna och dörrvaktarna vad de behövde för var dag. Man gav leviterna vad som helgats åt dem, och leviterna gav Arons söner deras andel.

13

Nehemjas reformer

131Denna dag läste man för folket ur Moses bok och fann att det stod skrivet där att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få upptas i Guds församling. 2De kom ju inte israeliterna till mötes med bröd och vatten utan lejde Bileam till att förbanna dem, men vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse. 3När de hade hört lagen avskilde de alla av främmande ursprung från Israel.

4En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia, 5gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna. 6När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få 7resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus, 8blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet. 9Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.

10Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten. 11Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: »Varför har Guds hus blivit försummat?« Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen. 12Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna. 13Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.

14Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.

15Vid samma tid såg jag i Juda några som trampade vinpressarna på sabbaten. Andra kom med spannmål som de lastade på åsnor eller med vin, druvor, fikon och andra varor och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja sina livsmedel. 16Några män från Tyros som bodde i Jerusalem förde in fisk och allehanda varor för att sälja till judarna på sabbaten — och det i Jerusalem. 17Då gick jag till rätta med stormännen i Juda och sade till dem: »Hur kan ni bära er så illa åt och vanhelga sabbatsdagen? 18Var det inte därför att våra fäder gjorde så som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och staden? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!« 19När mörkret föll över Jerusalems portar på kvällen före sabbaten gav jag order om att dörrarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän sabbaten var över. Jag ställde också några av mina män vid portarna för att inget gods skulle föras in på sabbaten. 20Det hände ett par gånger att köpmän och varuförsäljare tillbringade natten utanför Jerusalem, 21men jag varnade dem: »Varför tillbringar ni natten framför muren? Om det upprepas kommer jag att ta i med hårdhandskarna!« I fortsättningen kom de inte under sabbaten. 22Sedan gav jag order till leviterna att rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig.

Min Gud, kom ihåg mig också för detta och skona mig i din stora godhet.

23Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24Av deras barn talade hälften ashdoditiska eller något av de andra språken och kunde inte längre tala hebreiska. 25Jag gick till rätta med dem, förbannade dem, slog några av dem, drog dem i håret och besvor dem vid Gud: »Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 26Var det inte på det sättet som Salomo, Israels kung, syndade? Bland de många folken fanns det ingen kung som var hans like, och han var så älskad av sin Gud att han sattes till kung över hela Israel. Men utländska kvinnor fick även honom att synda. 27Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda och är otrogna mot vår Gud genom att gifta er med utländska kvinnor!«

28En son till Jojada, son till översteprästen Eljashiv, var svärson till horoniten Sanvallat; honom skickade jag bort.

29Min Gud, glöm dem aldrig, ty de har befläckat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund.

30Så renade jag israeliterna från allt utländskt, och jag fastställde arbetsordningar för prästerna och leviterna, så att var och en av dem visste vad han hade att göra. 31Jag föreskrev också vid vilka tider vedoffret och det första av grödan skulle frambäras.

Min Gud, kom ihåg detta och räkna mig det till godo.