Bibel 2000 (B2000)
9

Folkets syndabekännelse

91Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 2De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser. 3De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud. 4Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani gick upp på leviternas podium och ropade med hög röst till Herren, sin Gud. 5Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sade: »Stå upp och lovprisa Herren, er Gud, han som är från evighet till evighet.«

Må ditt ärofulla namn bli prisat,

det är upphöjt över allt vad lovsång heter.

6Du, Herre, är den ende.

Himlen har du gjort,

himlarnas himmel och hela dess härskara,

jorden och allt som lever där,

haven och allt som finns i dem.

Du är den som ger liv åt allt,

och himlens härskara tillber dig.

7Du är Herren Gud,

som utvalde Abram,

som förde honom från Ur i Kaldeen

och gav honom namnet Abraham.

8Du fann att han var dig trogen,

och du slöt ett förbund med honom:

det land som beboddes av kanaaneer,

hettiter och amoreer,

perisseer, jevuseer och girgasheer

lovade du hans ättlingar.

Och du höll ditt löfte,

ty du är trofast.

9Du såg hur våra fäder led i Egypten,

vid Sävhavet hörde du deras rop.

10Du gjorde tecken och under med farao,

hans tjänare och folket i hans land,

ty du såg deras övermod mot våra fäder

och gjorde ditt namn ryktbart intill denna dag.

11Havet klöv du framför dem,

och de gick genom havet på torr mark.

Förföljarna vräkte du i djupet,

som en sten i mäktiga vatten.

12Du ledde dem om dagen i en pelare av moln

och om natten i en pelare av eld,

som lyste den väg de skulle gå.

13Du steg ner på Sinaiberget

och talade med dem från himlen.

Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar,

goda bud och befallningar.

14Din heliga sabbat kungjorde du,

och befallningar, bud och lag

gav du dem genom din tjänare Mose.

15Du gav dem bröd från himlen mot hungern,

vatten ur klippan mot törsten.

Du befallde dem

att gå och ta i besittning

det land du svurit att ge dem.

16Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade

och lyssnade inte till dina befallningar.

17De vägrade att lyda

och ville inte minnas de under

som du hade gjort med dem.

De var styvnackade och tog saken i egna händer

och ville återvända till slaveriet i Egypten.

Men du är en förlåtande Gud,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och rik på kärlek,

och du övergav dem inte.

18De gjorde sig en gjuten kalv

och sade: »Detta är din Gud,

som har fört dig ut ur Egypten!«

och de hädade dig grovt.

19Ändå övergav du dem inte i öknen,

ty din barmhärtighet är stor.

Molnpelaren vek inte från dem om dagen

utan ledde dem på deras väg.

Eldpelaren lyste för dem om natten

på den väg de skulle gå.

20Du gav dem din goda ande

för att undervisa dem.

Du vägrade dem inte manna att äta,

du gav dem vatten i deras törst.

21I fyrtio år sörjde du för dem i öknen

så att de inte saknade något.

Deras kläder slets inte ut,

och deras fötter svullnade inte.

22Du gav dem folk och riken,

som du gjorde till deras randområden.

Så intog de länder som tillhörde

Sichon, kungen i Heshbon,

och Og, kungen av Bashan.

23Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor,

och du lät dem komma till det land

som deras fäder blivit lovade att ta i besittning.

24Och barnen tog landet i besittning.

Framför dem underkuvade du

kanaaneerna som bodde i landet,

och du gav dem i deras våld,

både kungarna och folket i landet,

de fick göra med dem vad de ville.

25De intog befästa städer

och bördiga landområden.

De tog i besittning välfyllda hus,

vattencisterner och vingårdar,

olivlundar och fruktträd i mängd.

De åt, de blev mätta och feta

och frossade på dina rika gåvor.

26Men de satte sig upp mot dig.

De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag,

de dödade dina profeter,

som med varningar sökte föra dem åter,

och de hädade dig grovt.

27Du utlämnade dem åt förtryckare,

de levde under förtryck.

Då ropade de i sin nöd till dig,

och du hörde det i din himmel.

I din stora barmhärtighet

sände du dem räddare,

de räddades ur förtryckarnas våld.

28Men när allt var lugnt igen

gjorde de på nytt vad som är ont inför dig.

Du prisgav dem åt fiender,

som fick herraväldet över dem.

När de åter ropade till dig

hörde du det i himlen och räddade dem

i din barmhärtighet, gång på gång.

29Med varningar sökte du få dem

att vända tillbaka till din lag.

Men de var övermodiga

och lydde inte dina befallningar.

De syndade mot dina stadgar,

som ger liv åt den som följer dem.

De spjärnade emot i trots,

de var sturska och vägrade lyda.

30Du hade tålamod med dem i många år

och lät din ande varna dem

genom dina profeter,

men de ville inte lyssna.

Då gav du dem i de främmande folkens våld,

31men i din stora barmhärtighet

förgjorde du dem inte helt,

och du övergav dem inte,

ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32Och nu, vår Gud,

store, väldige, fruktansvärde Gud,

du som troget står fast vid ditt förbund:

visa inte likgiltighet

för allt lidande som vi fått utstå

— våra kungar, våra furstar och präster,

våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk —

från de assyriska kungarnas tid

ända till denna dag.

33Du har varit rättvis

vad som än har drabbat oss,

du har visat dig trogen

även när vi förbrutit oss.

34Våra kungar och våra furstar,

våra präster och våra fäder

handlade inte efter din lag,

lyssnade inte på dina befallningar

och de varningar du givit.

35Och fast de hade sitt eget rike

och njöt allt det goda du givit dem,

fast de ägde det rymliga och bördiga land

som du hade låtit dem inta,

tjänade de ändå inte dig,

vände inte om från det onda de gjorde.

36I dag är vi slavar.

I det land du gav våra fäder,

att njuta dess frukter och goda gåvor,

där är vi slavar i dag.

37Dess rika gröda tillfaller kungar

som du satt över oss för våra synders skull.

Över våra kroppar och över vår boskap

härskar de egenmäktigt.

Vår nöd är stor.

Folket lovar att följa lagen

38Med hänsyn till allt detta avlägger vi ett högtidligt löfte som vi låter nedteckna. På det förseglade dokumentet står våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

10

101Undertecknarna var:

Provinsguvernören Nehemja, son till Hakalja, samt Sidkia, 2Seraja, Asarja, Jeremia, 3Pashchur, Amarja, Malkia, 4Hattush, Shevanja, Malluk, 5Harim, Meremot, Obadja, 6Daniel, Ginneton, Baruk, 7Meshullam, Avia, Mijamin, 8Maasja, Bilgaj, Shemaja — detta var prästerna.

9Leviter: Jeshua, son till Asanja, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel 10och deras ämbetsbröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rechov, Hashavja, 12Sackur, Sherevja, Shevanja, 13Hodia, Bani och Beninu.

14Folkets ledare: Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani, 15Bunni, Asgad, Bevaj, 16Adonia, Bigvaj, Adin, 17Ater, Hiskia, Assur, 18Hodia, Hashum, Besaj, 19Harif, Anatot, Nevaj, 20Magpiash, Meshullam, Hesir, 21Meshesavel, Sadok, Jaddua, 22Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hashuv, 24Hallochesh, Pilcha, Shovek, 25Rechum, Hashavna, Maaseja, 26Achia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana.

28Resten av folket — präster, leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar som har kommit till mognad — 29förenar sig med sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans befallningar och stadgar.

30»Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 31När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå från att indriva skulder. 32Och vi förpliktar oss att årligen betala en tredjedels sikel till gudstjänsten i vår Guds hus, 33för skådebröden, de dagliga matoffren och de dagliga brännoffren och för offren på sabbatsdagarna, nymånadsdagarna och högtiderna, för de heliga gåvor och syndoffer som bärs fram till försoning för Israel och för allt arbete i vår Guds hus.

34Vi — prästerna, leviterna och folket — har kastat lott om hur vedoffret skall föras familjevis till vår Guds hus vid bestämda tider varje år för att brinna på Herrens, vår Guds, altare, som det är skrivet i lagen.

35Vi förpliktar oss att årligen föra till Herrens hus den första grödan från vår mark och den första frukten från träd av alla slag. 36Vidare skall de förstfödda av våra söner och våra djur, som det är skrivet i lagen, och de förstfödda av både nötboskap och småboskap lämnas i vår Guds hus till prästerna som tjänstgör där. 37Det första av det vi bakar och de första frukterna av alla slags träd, av vin och av olja skall vi föra till prästernas förråd i vår Guds hus.

Tiondet av det som växer på vår mark skall vi ge till leviterna — de leviter som uppbär tionde i alla landsortsstäder. 38En präst, en av Arons släkt, skall följa med leviterna när de samlar in tiondet, och leviterna skall föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till kamrarna i förrådshuset. 39Det är till dessa förråd som israeliterna och leviterna skall föra gåvorna av säd, vin och olja. Där förvaras också tempelkärlen och utrustningen för de tjänstgörande prästerna, dörrvaktarna och sångarna. Vi skall aldrig försumma vår Guds hus.«

11

Bosättningen i Jerusalem och Juda

111Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem. Resten av folket utsåg genom lottkastning en tiondel att bo i Jerusalem, den heliga staden, och nio tiondelar att bo i övriga städer. 2De män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem välsignades av folket.

3Detta är de familjeöverhuvuden i provinsen Juda som bodde i Jerusalem, medan vanliga israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos slavar bodde i Judas städer, var och en på sin egen tomt i sin egen stad. 4I Jerusalem bodde ättlingar av både Judas och Benjamins stammar.

Judas ättlingar: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt, 5och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. 6Peres släkt, som bodde i Jerusalem, omfattade sammanlagt 468 vapenföra män.

7Och detta är Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 928. 9Joel, son till Sikri, hade befälet över dem, och Juda, Hassenuas son, var näst högste befälhavare i staden.

10Präster: Jedaja, son till Jojariv, Jakin, 11Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, den främste i Guds hus, 12och deras släktingar, som tjänstgjorde i templet, sammanlagt 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, 13och hans släktingar, familjeöverhuvuden, sammanlagt 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 128. Savdiel, son till Haggadol, hade befälet över dem.

15Leviter: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, 16och Shabbetaj och Josavad, som ledde det yttre arbetet på Guds hus och hörde till leviternas överhuvuden. 17Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som var ledare för lovsången och den som vid bönen stämde upp tackpsalmen, hans släkting Bakbukja, som var hans ställföreträdare, och Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.

19Dörrvaktare var Ackuv, Talmon och deras ämbetsbröder som höll vakt vid portarna, sammanlagt 172. 20Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i de andra städerna i Juda, var och en i sitt eget hus. 21Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa hade uppsikt över dem. 22Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika av Asafs släkt, som svarade för sången enligt ordningen för Guds hus. 23För dem fanns en kunglig förordning; den bestämde sångarnas dagliga tjänstgöring. 24Petachja, son till Meshesavel, en av ättlingarna till Serach, son till Juda, gick kungen till handa i allt som rörde folket.

25Beträffande orter med omgivande åkrar: några av Judas ättlingar bodde i Kirjat Arba med kringliggande byar, i Divon med dess byar, i Jekavseel med omgivande orter, 26i Jeshua, Molada och Bet Pelet, 27i Hasar Shual, i Beer Sheva med dess byar, 28i Siklag, i Mekona och i dess byar, 29i En Rimmon, i Sora och Jarmut, 30i Sanoach, i Adullam med omgivande orter, i Lakish med omgivande åkrar och i Aseka med dess byar. De bosatte sig alltså från Beer Sheva till Hinnoms dal.

31Några av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja och Betel med kringliggande byar, 32i Anatot, Nov, Ananja, 33Hasor, Rama, Gittajim, 34Hadid, Sevoim, Nevallat, 35Lod, Ono och Ge Hacharashim. 36Och av leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.