Bibel 2000 (B2000)
9

91Och han sade: »Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.«

Jesus på härlighetens berg

2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: 3hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 4Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. 5Då sade Petrus till Jesus: »Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.« 6Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. 7Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: »Detta är min älskade son. Lyssna till honom.« 8Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

9När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. 10De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. 11Och de frågade honom: »Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?« 12Han svarade: »Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.«

En pojke med en stum ande botas

14När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 16Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« — 17»Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« 19Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« 20De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 21Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, 22och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« 23Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« 24Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« 25När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« 26Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 27Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 28När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« 29Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande

30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 31eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.« 32Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Vem är störst?

33De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: »Vad var det ni talade om på vägen?« 34De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. 35Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: »Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.« 36Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 37»Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.«

Underverk i Jesu namn

38Johannes sade till honom: »Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.« 39Men Jesus sade: »Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus — sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.

Förförelser

42Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. 43Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. 45Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. 47Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, 48där maskarna inte dör och elden inte släcks. 49Ty alla skall saltas med eld. 50Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra.«