Bibel 2000 (B2000)
8

Mat åt fyra tusen

81Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: 2»Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. 3Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.« 4Lärjungarna svarade honom: »Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?« 5Han frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju«, sade de. 6Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. 7De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. 8Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. 9Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. 10Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.

Fariseerna begär tecken

11Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. 12Jesus suckade djupt och sade: »Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.« 13Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Brödet och surdegen

14Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. 15Jesus varnade dem: »Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!« 16Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. 17Han märkte det och frågade: »Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? 18Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt 19hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?« — »Tolv«, svarade de. 20»Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?« — »Sju«, svarade de. 21Han sade: »Förstår ni fortfarande ingenting?«

En blind man utanför Betsaida botas

22Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. 23Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: »Ser du något?« 24Mannen öppnade ögonen och sade: »Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring.« 25En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. 26Jesus skickade hem honom med orden: »Gå inte ens in i byn!«

Petrus kallar Jesus för Messias

27Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?« 28De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.« 29Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.« 30Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.

Första förutsägelsen om Människosonens lidande

31Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. 32Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. 33Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.«

Lärjungeskapets krav

34Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. 36Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? 37Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 38Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.«

9

91Och han sade: »Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.«

Jesus på härlighetens berg

2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: 3hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 4Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. 5Då sade Petrus till Jesus: »Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.« 6Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. 7Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: »Detta är min älskade son. Lyssna till honom.« 8Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

9När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. 10De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. 11Och de frågade honom: »Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?« 12Han svarade: »Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.«

En pojke med en stum ande botas

14När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 16Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« — 17»Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« 19Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« 20De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 21Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, 22och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« 23Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« 24Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« 25När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« 26Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 27Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 28När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« 29Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande

30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 31eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.« 32Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Vem är störst?

33De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: »Vad var det ni talade om på vägen?« 34De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. 35Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: »Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.« 36Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 37»Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.«

Underverk i Jesu namn

38Johannes sade till honom: »Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.« 39Men Jesus sade: »Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus — sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.

Förförelser

42Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. 43Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. 45Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. 47Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, 48där maskarna inte dör och elden inte släcks. 49Ty alla skall saltas med eld. 50Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra.«

10

Äktenskap och skilsmässa

101Sedan bröt han upp därifrån och kom till den del av Judeen som ligger på andra sidan Jordan. Folk samlades kring honom igen, och som vanligt undervisade han dem. 2Då kom några fariseer fram, och för att sätta honom på prov frågade de: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?« 3Han sade: »Vilka bestämmelser har Mose gett er?« 4De svarade: »Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.« 5Jesus sade: »Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. 6Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. 7Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, 8och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 9Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 10När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. 11Han svarade: »Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, 12och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska.«

Jesus och barnen

13Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« 16Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

En man som ägde mycket

17När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 18Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 19Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« — 20»Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 21Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 22Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

23Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« 24Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: »Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 26De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« 27Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.« 28Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« 29Jesus svarade: »Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar 30skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. 31Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.«

Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande

32De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: 33»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 34som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.«

Lärjungarna som ville ha hedersplatsen

35Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: »Mästare, vi vill be dig om en sak.« — 36»Vad vill ni att jag skall göra för er?« frågade han. 37De svarade: »Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.« 38Jesus sade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?« 39De svarade: »Ja, det kan vi.« Jesus sade: »Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.« 41När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 42Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 43Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«

Den blinde Bartimaios utanför Jeriko botas

46De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. 47Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!« 48Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig!« 49Jesus stannade och sade: »Kalla hit honom.« De gjorde det och sade till den blinde: »Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.« 50Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, 51och Jesus frågade honom: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Den blinde sade: »Rabbouni, gör så att jag kan se igen.« 52Jesus sade: »Gå, din tro har hjälpt dig.« Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.