Bibel 2000 (B2000)

Guds bud och människors regler

71Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, 2och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. 3Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 4och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. 5Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: »Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?« 6Han svarade: »Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. 8Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.« 9Och han sade: »Det är just det rätta — att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! 10Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 11Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), 12då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. 13Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.«

Mera om rent och orent

14Sedan kallade han till sig folket och sade: »Hör på mig allesammans och försök att förstå. 15Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.« 17När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. 18Han svarade: »Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 19Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.« Därmed förklarade han all föda ren. 20Men han sade: »Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. 21Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, 22äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. 23Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.«

En syrisk-fenikisk kvinnas tro

24Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. 25En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. 26Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. 27Han sade: »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — 28»Nej, herre«, svarade hon, »men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.« 29Då sade han till henne: »För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.« 30Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.

En döv man botas

31Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. 32Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. 33Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 34Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: »Effata!« (det betyder: Öppna dig!). 35Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. 36Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. 37Och alla blev överväldigade och sade: »Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.«