Bibel 2000 (B2000)
5

Den besatte och svinhjorden

51De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. 2När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande 3och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. 4Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. 5Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. 6När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 7och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!« 8Jesus hade nämligen just sagt åt honom: »Far ut ur mannen, du orena ande!« 9Nu frågade han: »Vad heter du?« Mannen svarade: »Legion heter jag, för vi är många.« 10Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.

11Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. 12Andarna bad honom: »Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!« 13Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. 14Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. 15De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 16Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. 17Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. 18När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 19Men han lät honom inte göra det utan sade: »Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.« 20Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar

21När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön 22kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter 23och bad enträget: »Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.« 24Och Jesus gick med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. 26Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 27Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 28för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 29Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 30När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?« 31Lärjungarna sade: »Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!« 32Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 33Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 34Han sade till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.«

35Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.« 36Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: »Var inte rädd, tro bara.« 37Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 38och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39Han gick in till dem och sade: »Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.« 40Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 41Så tog han barnets hand och sade: »Talita koum!« (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 42Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 43men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.