Bibel 2000 (B2000)
4

Liknelsen om sådden

41Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 2Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: 3»Hör! En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 8Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.« 9Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«

Liknelsernas syfte

10När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. 11Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, 12för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse

Tolkning av liknelsen om sådden

13Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? 14Vad mannen sår är ordet. 15Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. 16De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det 17men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. 18Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. 20Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.«

Liknelsen om lampan. Det mått ni mäter med

21Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. 22Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. 23Hör, du som har öron att höra med.«

24Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. 25Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.«

Liknelsen om den växande sådden

26Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. 27Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. 28Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. 29Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«

Liknelsen om senapskornet

30Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? 31Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« 33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. 34Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.

Stormen tystas

35På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.« 36De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. 37Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 38Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« 39Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 40Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« 41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«