Bibel 2000 (B2000)
2

En lam man i Kafarnaum botas

21Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. 4Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«

6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 7»Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« 8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 9Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10-11Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bädd och gå hem.« 12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«

Tullindrivaren Levi kallas

13Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. 14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.

15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 16När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« 17Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«

Bröllopsgästerna fastar inte

18Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: »Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?« 19Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. 21Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. 22Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.«

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

23En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. 24Då sade fariseerna till honom: »Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?« 25Han svarade: »Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? 26Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.« 27Och Jesus sade till dem: »Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. 28Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.«

3

Mannen med en förtvinad hand

31Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 2De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« 4Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. 5Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. 6Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Folkmassan på stranden

7Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, 8Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 9Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. 10Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. 11Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: »Du är Guds son.« 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

De tolv utses

13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna. 16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Demoner drivs ut med Guds ande

20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå — det är slutet för honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« 30De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« 33Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«

4

Liknelsen om sådden

41Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 2Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: 3»Hör! En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 8Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.« 9Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«

Liknelsernas syfte

10När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. 11Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, 12för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse

Tolkning av liknelsen om sådden

13Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? 14Vad mannen sår är ordet. 15Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. 16De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det 17men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. 18Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. 20Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.«

Liknelsen om lampan. Det mått ni mäter med

21Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. 22Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. 23Hör, du som har öron att höra med.«

24Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. 25Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.«

Liknelsen om den växande sådden

26Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. 27Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. 28Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. 29Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«

Liknelsen om senapskornet

30Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? 31Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« 33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. 34Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.

Stormen tystas

35På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.« 36De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. 37Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 38Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« 39Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 40Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« 41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«