Bibel 2000 (B2000)
3

Mannen med en förtvinad hand

31Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 2De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« 4Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. 5Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. 6Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Folkmassan på stranden

7Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, 8Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 9Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. 10Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. 11Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: »Du är Guds son.« 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

De tolv utses

13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna. 16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Demoner drivs ut med Guds ande

20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå — det är slutet för honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« 30De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« 33Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«