Bibel 2000 (B2000)
1

Johannes döparen

11Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.

2Som det står skrivet hos profeten Jesaja:

Se, jag sänder min budbärare före dig,

han skall bereda vägen för dig.

3En röst ropar i öknen:

Bana väg för Herren,

gör hans stigar raka

4så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. 5Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 7Han förkunnade: »Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. 8Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«

Jesu dop

9Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. 10När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

Jesus frestas

12Anden drev honom ut i öknen, 13och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesus uppträder i Galileen

14När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap 15och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«

De första lärjungarna

16När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. 17Jesus sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, 18och de lämnade genast sina nät och följde honom. 19Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.

I Kafarnaums synagoga

21De kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. 22Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. 23I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: 24»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« 25Men Jesus sade strängt åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« 26Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. 27Alla greps av bävan och började fråga varandra: »Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.« 28Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.

Simons svärmor och andra sjuka botas

29Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. 30Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. 31Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. 32På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. 33Hela staden hade samlats utanför dörren. 34Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.

På en enslig plats

35Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. 36Simon och de andra skyndade efter honom, 37och när de hade funnit honom sade de: »Alla söker efter dig.« 38Han svarade: »Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.« 39Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.

En spetälsk blir ren

40En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: »Vill du, så kan du göra mig ren.« 41Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« 42Och genast försvann spetälskan, och han blev ren. 43Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: 44»Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.« 45Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.

2

En lam man i Kafarnaum botas

21Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. 4Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«

6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 7»Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« 8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 9Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10-11Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bädd och gå hem.« 12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«

Tullindrivaren Levi kallas

13Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. 14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.

15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 16När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« 17Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«

Bröllopsgästerna fastar inte

18Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: »Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?« 19Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. 21Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. 22Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.«

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

23En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. 24Då sade fariseerna till honom: »Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?« 25Han svarade: »Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? 26Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.« 27Och Jesus sade till dem: »Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. 28Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.«

3

Mannen med en förtvinad hand

31Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 2De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« 4Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. 5Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. 6Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Folkmassan på stranden

7Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, 8Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 9Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. 10Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. 11Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: »Du är Guds son.« 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

De tolv utses

13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna. 16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Demoner drivs ut med Guds ande

20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå — det är slutet för honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« 30De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« 33Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«