Bibel 2000 (B2000)
15

Jesus inför Pilatus

151Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. 2Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 3Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, 4och då frågade Pilatus honom: »Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!« 5Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms

6Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. 7Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. 8Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. 9Han svarade: »Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?« 10Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. 11Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. 12Pilatus sade på nytt: »Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?« 13De ropade: »Korsfäst honom!« 14Pilatus frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Korsfäst honom!« 15Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna hånar Jesus

16Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. 18Sedan hälsade de honom: »Leve judarnas konung!« 19De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. 20Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

Korsfästelsen

21En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. 22De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). 23Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. 24De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.

27Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 29De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — 30hjälp dig själv nu och stig ner från korset.« 31Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.« Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Jesu död

33Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabachtani?« (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 35Några som stod intill hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: »Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.«

37Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: »Den mannen måste ha varit Guds son.«

40Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. 41De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Gravläggningen

42Då det redan hade blivit kväll — det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten — 43kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. 45När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. 46Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. 47Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

16

Kvinnorna vid graven

161När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. 2Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. 3Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« 4Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 6Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. 7Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« 8Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Den uppståndne visar sig

[ 9När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

12Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. 13Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

14Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15Han sade till dem: »Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.«

19När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]