Bibel 2000 (B2000)
14

Planer på att döda Jesus

141Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. 2De sade: »Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.«

Kvinnan med balsamflaskan

3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. 4Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam. 5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

Judas blir förrädare

10Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. 11De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Påskmåltiden förbereds

12Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?« 13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.« 16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren

17På kvällen kom han dit med de tolv. 18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.« 19Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: »Det är väl inte jag?« 20Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«

Den sista måltiden

22Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.« 23Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 27Där sade Jesus till dem: »Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren skall skingras. 28Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 29Då svarade Petrus: »Även om alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!« 30Jesus sade: »Sannerligen, redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat mig.« 31Men Petrus försäkrade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla de andra.

Jesus i Getsemane

32Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: »Sitt kvar här, medan jag ber.« 33Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, 34och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.« 35Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 37När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? 38Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 39Så gick han bort igen och bad med samma ord. 40När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. 41För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 42Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«

Jesus fängslas

43Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!« 45När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom. 46Då grep de Jesus och höll fast honom. 47Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48Då sade Jesus till dem: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 49Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.« 50Alla övergav honom och flydde. 51En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, 52men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.

Förhöret inför rådet

53De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden. 55Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. 56Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. 57Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: 58»Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.« 59Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. 60Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: »Skall du inte svara på deras beskyllningar?« 61Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?« 62Jesus svarade: »Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln63Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till? 64Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden. 65Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: »Visa att du är profet!« Och vakterna gav honom örfilar.

Petrus förnekar Jesus

66Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor, 67och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: »Du var också med Jesus, han från Nasaret.« 68Men Petrus förnekade detta: »Jag förstår inte alls vad du menar.« Och han gick ut på den yttre gården. 69När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: »Han är en av dem!« 70Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: »Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.« 71Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den där mannen som ni talar om!« 72I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: »Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.« Och han brast i gråt.

15

Jesus inför Pilatus

151Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. 2Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 3Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, 4och då frågade Pilatus honom: »Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!« 5Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms

6Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. 7Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. 8Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. 9Han svarade: »Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?« 10Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. 11Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. 12Pilatus sade på nytt: »Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?« 13De ropade: »Korsfäst honom!« 14Pilatus frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Korsfäst honom!« 15Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna hånar Jesus

16Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. 18Sedan hälsade de honom: »Leve judarnas konung!« 19De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. 20Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

Korsfästelsen

21En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. 22De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). 23Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. 24De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.

27Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 29De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — 30hjälp dig själv nu och stig ner från korset.« 31Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.« Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Jesu död

33Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabachtani?« (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 35Några som stod intill hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: »Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.«

37Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: »Den mannen måste ha varit Guds son.«

40Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. 41De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Gravläggningen

42Då det redan hade blivit kväll — det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten — 43kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. 45När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. 46Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. 47Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

16

Kvinnorna vid graven

161När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. 2Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. 3Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« 4Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 6Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. 7Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« 8Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Den uppståndne visar sig

[ 9När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

12Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. 13Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

14Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15Han sade till dem: »Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.«

19När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]