Bibel 2000 (B2000)
6

Herrens rättegång mot folket

61Hör vad Herren säger:

Håll rättegång inför bergen,

låt höjderna höra din röst!

2Hör på Herrens rättegång, ni berg,

lyssna, ni jordens grundvalar,

ty Herren går till rätta med sitt folk,

han ställer Israel till svars:

3Mitt folk, vad ont har jag gjort dig?

Vilka bördor har jag tyngt dig med?

Lägg fram din anklagelse!

4Jag förde dig ut ur Egypten

och befriade dig ur slavlägret.

Jag sände Mose, Aron och Mirjam

för att leda dig.

5Kom ihåg, mitt folk,

vad Moabs kung Balak ville göra

och vilket svar han fick av Bileam, Beors son,

minns vägen från Shittim till Gilgal —

då förstår du Herrens rättfärdiga verk.

6Hur skall jag nalkas Herren

och falla ner inför himlens Gud?

Skall jag nalkas honom med brännoffer,

med årsgamla kalvar?

7Vill Herren ha baggar i tusental

och ändlösa flöden av olja?

Skall jag offra min förstfödde för min synd,

mitt eget barn för mina brott?

8Människa, du har fått veta vad det goda är,

det enda Herren begär av dig:

att du gör det rätta,

lever i kärlek

och troget håller dig till din Gud.

9Herren ropar till staden —

vis är den som fruktar hans namn:

Lyssna, du stam och du stadens råd!

10Skall jag tåla de gudlösas batmått,

de snåla efamått som jag förbannat?

11Kan jag godkänna fusk med vågen

och falska vikter i pungen?

12Stadens rika övar våld och förtryck,

dess invånare far med lögn,

de talar med svekfull tunga.

13Så griper jag mig nu an med att straffa dig,

förgöra dig för dina synders skull.

14Du skall äta utan att bli mätt,

hungern skall gnaga dig.

Dem du vill skydda skall du inte kunna rädda,

och dem du räddar skall jag prisge åt svärdet.

15Du skall så utan att få skörda,

pressa oliver utan att få smörja dig med oljan,

trampa druvor utan att få dricka vinet.

16Omris lagar har man följt i staden

och handlat som Achavs släkt,

ni har levt efter deras tänkesätt.

Därför skall jag låta staden ödeläggas

och dess invånare bli till åtlöje,

ni skall få utstå folkens hån.

7

Från straff till upprättelse

71Ve mig!

Det är som när frukten plockats

och den sista vinskörden är över:

det finns inga druvor att äta,

inga färska fikon för min hunger.

2De trofasta är borta ur landet,

inte en ärlig människa finns kvar.

Alla ligger på lur för att mörda,

de vill fånga varandra i sina nät.

3De är ivriga att göra det onda.

Stormannen fordrar gåvor,

domaren låter sig köpas,

den mäktige kommer med krav,

ja, allting blir förvridet.

4Den bäste av dem är som ett törnsnår,

den ärligaste värre än en taggig häck.

Den dag dina väktare förkunnat är inne,

straffets dag har kommit,

nu drabbar förvirringen folket.

5Tro inte på en vän,

lita inte på en förtrogen,

vakta din tunga inför kvinnan i din famn.

6Ty sonen föraktar sin far,

dottern trotsar sin mor

och sonhustrun sin svärmor,

och en mans husfolk blir hans fiender.

7Men jag spanar efter Herren,

jag väntar på Gud, min räddare:

min Gud skall höra mig.

8Triumfera inte, du min fiende!

Jag har fallit men reser mig igen,

jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.

9Eftersom jag har syndat mot honom

måste jag uthärda Herrens vrede,

till dess han tar sig an min sak

och skaffar mig rätt.

Han skall föra mig ut i ljuset,

och jag skall se hans rättfärdiga verk.

10Min fiende skall se det och höljas i skam,

hon som säger till mig:

»Var är Herren, din Gud?«

Jag skall se på när hon trampas ner

som smuts på gatan.

11En dag skall komma då dina murar byggs upp.

Den dagen skall dina gränser vidgas.

12Den dagen skall de återvända till dig:

från Assyrien till Egypten skall man bryta upp,

från Egypten ända till Eufrat,

från hav till hav och från berg till berg.

13Men jorden skall läggas öde

för sina invånares skull,

för deras gärningars skull.

14Valla ditt folk med din herdestav,

den hjord som är din egendom

och lever ensam i en vildmark

omgiven av odlat land.

Låt den få beta i Bashan och Gilead

som i forna dagar.

15Låt oss få se under,

som när du drog ut ur Egypten.

16Folken skall se det och blygas

trots all sin makt,

de skall stå där med handen för munnen

och med öron som drabbats av dövhet.

17De skall slicka stoftet som ormar,

som markens krälande djur.

Darrande skall de lämna sina fästen

och komma ut till Herren, vår Gud.

De skall frukta och bäva för dig.

18Vilken gud är som du,

du som tar bort skuld och förlåter synd

hos dem som är kvar av din egendom.

Din vrede består inte för alltid,

du vill helst visa nåd.

19Du förbarmar dig över oss på nytt

och utplånar våra brott,

du kastar alla våra synder i havets djup.

20Du skall visa Jakob trohet och Abraham nåd

enligt den ed du i forna dagar gav våra fäder.