Bibel 2000 (B2000)
4

Sions framtid

41Men den dag skall komma

då berget med Herrens tempel

står där orubbligt fast

som det högsta av bergen,

överst bland höjderna.

Folken skall strömma dit,

2folkslag i mängd skall komma,

och de skall säga:

»Låt oss gå upp till Herrens berg,

till Jakobs Guds tempel.

Han skall lära oss sina vägar,

hans stigar vill vi följa.«

Ty från Sion skall lag förkunnas,

från Jerusalem Herrens ord.

3Han skall döma mellan alla folk,

skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.

De skall smida om sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra

och aldrig mer övas för krig.

4Var och en skall sitta

under sin vinstock och sitt fikonträd,

och ingen skall hota honom.

Herren Sebaot har talat.

5De andra folken håller sig till sina egna gudar,

men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,

alltid och evigt.

6Den dagen, säger Herren,

skall jag samla dem som stapplar

och förena dem som skingrats

och som jag har plågat.

7De stapplande räddar jag kvar som en rest,

av de svaga gör jag ett mäktigt folk.

Herren skall vara deras konung på Sions berg

nu och för evigt.

8Du herdetorn, du Sions kulle,

den makt du en gång hade

skall komma tillbaka till dig,

kungaväldet skall återvända till Jerusalem.

9Men varför ropar och skriker du nu?

Har du ingen konung,

är din rådgivare borta?

Du plågas ju som en födande kvinna.

10Stöna i smärtor, dotter Sion,

som en födande kvinna.

Nu måste du lämna staden

och bo under bar himmel.

Till Babylon skall du föras.

Där skall du bli räddad,

där skall Herren befria dig

ur dina fienders våld.

11Men nu har många folk samlats mot dig,

och de säger: »Sion skall skändas,

och vi skall se på!«

12De känner inte Herrens tankar,

förstår inte hans avsikt:

han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.

13Kom och tröska, dotter Sion!

Horn av järn skall jag ge dig,

klövar av koppar.

Du skall krossa många folk,

du skall viga deras rövade skatter åt Herren,

deras rikedomar åt hela världens härskare.

5

51Men nu — rista sorgmärken på din kropp!

De har satt oss under belägring,

med käppar slår de

Israels hövding i ansiktet.

2Men från dig, Betlehem i Efrata,

så obetydlig bland Judas släkter,

skall jag låta en härskare över Israel komma,

en som leder sin härkomst från forntiden,

från det längesedan förflutna.

3Ja, folket skall vara utlämnat

till dess hon som skall föda har fött.

Då skall de som är kvar av hans bröder

återvända till Israels folk.

4Han skall träda fram som herde med Herrens kraft

i Herrens, sin Guds, höga namn,

och folket skall bo i trygghet,

nu då han blir ärad över hela jorden.

5Han skall vara fredens herre.

Om assyrierna kommer till vårt land

och tränger in i våra borgar,

ställer vi emot dem sju herdar,

åtta män av furstlig rang,

6och de skall valla Assyrien med svärd,

Nimrods land med dragna vapen.

Han skall rädda oss från assyrierna,

om de kommer till vårt land

och tränger in på vår mark.

7De som är kvar av Jakob

mitt i folkslagens krets

skall vara som daggen från Herren,

som en regnskur över gräset:

den väntar inte på människor,

dröjer inte för dödligas skull.

8De som är kvar av Jakob bland folken

mitt i folkslagens krets

skall vara som ett lejon bland djuren i skogen,

som ett vilddjur i fårhjorden:

när det störtar fram och slår och river

kan ingen rädda dess byte.

9Må du lyfta din hand mot dina fiender,

må alla dina motståndare förintas.

10Den dagen, säger Herren,

förintar jag alla hästar du har

och förstör dina stridsvagnar.

11Jag förintar städerna i ditt land

och raserar alla dina fästningar.

12Jag förintar trolldomen du bedriver,

teckentydare skall inte finnas hos dig mer.

13Jag förintar dina gudabilder och dina stoder,

du skall inte mer tillbe dina händers verk.

14Jag rycker upp dina asherapålar

och utplånar dina beläten.

15I raseri och vrede tar jag hämnd

på de övermodiga som inte har lytt.

6

Herrens rättegång mot folket

61Hör vad Herren säger:

Håll rättegång inför bergen,

låt höjderna höra din röst!

2Hör på Herrens rättegång, ni berg,

lyssna, ni jordens grundvalar,

ty Herren går till rätta med sitt folk,

han ställer Israel till svars:

3Mitt folk, vad ont har jag gjort dig?

Vilka bördor har jag tyngt dig med?

Lägg fram din anklagelse!

4Jag förde dig ut ur Egypten

och befriade dig ur slavlägret.

Jag sände Mose, Aron och Mirjam

för att leda dig.

5Kom ihåg, mitt folk,

vad Moabs kung Balak ville göra

och vilket svar han fick av Bileam, Beors son,

minns vägen från Shittim till Gilgal —

då förstår du Herrens rättfärdiga verk.

6Hur skall jag nalkas Herren

och falla ner inför himlens Gud?

Skall jag nalkas honom med brännoffer,

med årsgamla kalvar?

7Vill Herren ha baggar i tusental

och ändlösa flöden av olja?

Skall jag offra min förstfödde för min synd,

mitt eget barn för mina brott?

8Människa, du har fått veta vad det goda är,

det enda Herren begär av dig:

att du gör det rätta,

lever i kärlek

och troget håller dig till din Gud.

9Herren ropar till staden —

vis är den som fruktar hans namn:

Lyssna, du stam och du stadens råd!

10Skall jag tåla de gudlösas batmått,

de snåla efamått som jag förbannat?

11Kan jag godkänna fusk med vågen

och falska vikter i pungen?

12Stadens rika övar våld och förtryck,

dess invånare far med lögn,

de talar med svekfull tunga.

13Så griper jag mig nu an med att straffa dig,

förgöra dig för dina synders skull.

14Du skall äta utan att bli mätt,

hungern skall gnaga dig.

Dem du vill skydda skall du inte kunna rädda,

och dem du räddar skall jag prisge åt svärdet.

15Du skall så utan att få skörda,

pressa oliver utan att få smörja dig med oljan,

trampa druvor utan att få dricka vinet.

16Omris lagar har man följt i staden

och handlat som Achavs släkt,

ni har levt efter deras tänkesätt.

Därför skall jag låta staden ödeläggas

och dess invånare bli till åtlöje,

ni skall få utstå folkens hån.