31Och jag sade:
Lyssna, ledare för Jakob,
styresmän för Israels folk!
Ni borde ju veta vad som är rätt,
2men ni hatar det goda och älskar det onda,
ni flår huden av människor
och sliter köttet av deras ben.
3De äter mitt folks kött,
drar huden av dem
och krossar benen,
de lägger dem som kött i grytan,
som slaktmat i kitteln.
4En dag skall de ropa till Herren,
men han skall inte svara dem,
då skall han dölja sitt ansikte för dem
för deras onda gärningars skull.
5Så säger Herren om profeterna
som leder mitt folk vilse:
De lovar fred och lycka
bara de får något att tugga
men förklarar krig mot alla
som inte stoppar något i gapet på dem.
6Därför:
Natt över er — och inga syner!
Mörker — och inga spådomar!
Solen skall gå ner för profeterna,
dagen bli svart omkring dem.
7Siarna får stå med skam,
spåmännen blygas,
alla måste dölja skägget,
ty Gud svarar inte.
8Men mig har Herrens ande fyllt med kraft,
med rättfärdighet och mod:
jag kan visa Jakob hans brott,
visa Israel hans synd.
9Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk,
styresmän för Israels folk,
ni som avskyr det rätta
och gör krokigt allt som är rakt,
10ni som bygger Sion med mord,
Jerusalem med ondska.
11Stadens ledare tar mutor när de dömer,
prästerna säljer sina råd för pengar,
profeterna spår mot betalning.
De stöder sig på Herren och säger:
»Herren finns ju ibland oss,
inget ont kan drabba oss.«
12Därför:
För er skull skall Sion plöjas till åkermark,
Jerusalem bli en ruinhög,
tempelberget en skogklädd höjd.
41Men den dag skall komma
då berget med Herrens tempel
står där orubbligt fast
som det högsta av bergen,
överst bland höjderna.
Folken skall strömma dit,
2folkslag i mängd skall komma,
och de skall säga:
»Låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds tempel.
Han skall lära oss sina vägar,
hans stigar vill vi följa.«
Ty från Sion skall lag förkunnas,
från Jerusalem Herrens ord.
3Han skall döma mellan alla folk,
skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.
De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd mot varandra
och aldrig mer övas för krig.
4Var och en skall sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
och ingen skall hota honom.
Herren Sebaot har talat.
5De andra folken håller sig till sina egna gudar,
men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,
alltid och evigt.
6Den dagen, säger Herren,
skall jag samla dem som stapplar
och förena dem som skingrats
och som jag har plågat.
7De stapplande räddar jag kvar som en rest,
av de svaga gör jag ett mäktigt folk.
Herren skall vara deras konung på Sions berg
nu och för evigt.
8Du herdetorn, du Sions kulle,
den makt du en gång hade
skall komma tillbaka till dig,
kungaväldet skall återvända till Jerusalem.
9Men varför ropar och skriker du nu?
Har du ingen konung,
är din rådgivare borta?
Du plågas ju som en födande kvinna.
10Stöna i smärtor, dotter Sion,
som en födande kvinna.
Nu måste du lämna staden
och bo under bar himmel.
Till Babylon skall du föras.
Där skall du bli räddad,
där skall Herren befria dig
ur dina fienders våld.
11Men nu har många folk samlats mot dig,
och de säger: »Sion skall skändas,
och vi skall se på!«
12De känner inte Herrens tankar,
förstår inte hans avsikt:
han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.
13Kom och tröska, dotter Sion!
Horn av järn skall jag ge dig,
klövar av koppar.
Du skall krossa många folk,
du skall viga deras rövade skatter åt Herren,
deras rikedomar åt hela världens härskare.
51Men nu — rista sorgmärken på din kropp!
De har satt oss under belägring,
med käppar slår de
Israels hövding i ansiktet.
2Men från dig, Betlehem i Efrata,
så obetydlig bland Judas släkter,
skall jag låta en härskare över Israel komma,
en som leder sin härkomst från forntiden,
från det längesedan förflutna.
3Ja, folket skall vara utlämnat
till dess hon som skall föda har fött.
Då skall de som är kvar av hans bröder
återvända till Israels folk.
4Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden.
5Han skall vara fredens herre.
Om assyrierna kommer till vårt land
och tränger in i våra borgar,
ställer vi emot dem sju herdar,
åtta män av furstlig rang,
6och de skall valla Assyrien med svärd,
Nimrods land med dragna vapen.
Han skall rädda oss från assyrierna,
om de kommer till vårt land
och tränger in på vår mark.
7De som är kvar av Jakob
mitt i folkslagens krets
skall vara som daggen från Herren,
som en regnskur över gräset:
den väntar inte på människor,
dröjer inte för dödligas skull.
8De som är kvar av Jakob bland folken
mitt i folkslagens krets
skall vara som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett vilddjur i fårhjorden:
när det störtar fram och slår och river
kan ingen rädda dess byte.
9Må du lyfta din hand mot dina fiender,
må alla dina motståndare förintas.
10Den dagen, säger Herren,
förintar jag alla hästar du har
och förstör dina stridsvagnar.
11Jag förintar städerna i ditt land
och raserar alla dina fästningar.
12Jag förintar trolldomen du bedriver,
teckentydare skall inte finnas hos dig mer.
13Jag förintar dina gudabilder och dina stoder,
du skall inte mer tillbe dina händers verk.
14Jag rycker upp dina asherapålar
och utplånar dina beläten.
15I raseri och vrede tar jag hämnd
på de övermodiga som inte har lytt.