Bibel 2000 (B2000)
2

De rikas hänsynslöshet

21Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd

där de ligger i sina sängar

och går till verket när dagen gryr

— det står i deras makt!

2De får lust till åkrar och stjäl dem,

och till hus och tar dem.

De lägger under sig både man och hus,

både ägare och egendom.

3Därför säger Herren:

Jag tänker ut ofärd för detta släkte.

Ni skall inte få oket av nacken,

inte mer gå med högburet huvud,

ty detta blir en ond tid.

4Den dagen skall nidvisor diktas om er,

och klagosånger skall ljuda:

»Förödelsen är över oss.«

Mitt folks ägor skiftas ut,

marken tas ifrån dem.

Våra åkrar delas ut åt avfällingar.

5Därför skall ni heller inte ha någon

som mäter upp jordlotter åt er

i Herrens församling.

6»Predika inte«, predikar de,

»så får man inte predika.

Smäleken drabbar oss inte.

7Skulle Jakobs folk vara förbannat?

Är Herren snar till vrede,

är det så han handlar?

Bringar inte hans ord lycka?

Han går vid den rättrådiges sida.«

8Men ni handlar ju som fiender till mitt folk:

ni rycker manteln av fredliga människor,

den som lever trygg bringar ni olycka och strid.

9Ni driver bort mitt folks kvinnor

från hemmen som var deras glädje,

ni berövar för alltid deras barn

den ära som jag hade gett dem.

10Bort härifrån, här får ni inte bli kvar!

Er orenhet vållar fördärv,

ohyggligt fördärv.

11Kom det en som ljög och pratade i vädret:

»Vin och öl predikar jag för dig«

— det vore en profet för detta folk!

Herren skall samla sitt folk

12Jag skall samla er alla, hela Jakob,

återstoden av Israel skall jag förena

som man samlar fåren i fållan

och hjorden på betesplatsen

— en sorlande människoskara.

13Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem,

med makt drar de ut genom porten.

Deras konung går i spetsen för dem,

Herren går framför dem.

3

Dom över folkets ledare

31Och jag sade:

Lyssna, ledare för Jakob,

styresmän för Israels folk!

Ni borde ju veta vad som är rätt,

2men ni hatar det goda och älskar det onda,

ni flår huden av människor

och sliter köttet av deras ben.

3De äter mitt folks kött,

drar huden av dem

och krossar benen,

de lägger dem som kött i grytan,

som slaktmat i kitteln.

4En dag skall de ropa till Herren,

men han skall inte svara dem,

då skall han dölja sitt ansikte för dem

för deras onda gärningars skull.

5Så säger Herren om profeterna

som leder mitt folk vilse:

De lovar fred och lycka

bara de får något att tugga

men förklarar krig mot alla

som inte stoppar något i gapet på dem.

6Därför:

Natt över er — och inga syner!

Mörker — och inga spådomar!

Solen skall gå ner för profeterna,

dagen bli svart omkring dem.

7Siarna får stå med skam,

spåmännen blygas,

alla måste dölja skägget,

ty Gud svarar inte.

8Men mig har Herrens ande fyllt med kraft,

med rättfärdighet och mod:

jag kan visa Jakob hans brott,

visa Israel hans synd.

9Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk,

styresmän för Israels folk,

ni som avskyr det rätta

och gör krokigt allt som är rakt,

10ni som bygger Sion med mord,

Jerusalem med ondska.

11Stadens ledare tar mutor när de dömer,

prästerna säljer sina råd för pengar,

profeterna spår mot betalning.

De stöder sig på Herren och säger:

»Herren finns ju ibland oss,

inget ont kan drabba oss.«

12Därför:

För er skull skall Sion plöjas till åkermark,

Jerusalem bli en ruinhög,

tempelberget en skogklädd höjd.

4

Sions framtid

41Men den dag skall komma

då berget med Herrens tempel

står där orubbligt fast

som det högsta av bergen,

överst bland höjderna.

Folken skall strömma dit,

2folkslag i mängd skall komma,

och de skall säga:

»Låt oss gå upp till Herrens berg,

till Jakobs Guds tempel.

Han skall lära oss sina vägar,

hans stigar vill vi följa.«

Ty från Sion skall lag förkunnas,

från Jerusalem Herrens ord.

3Han skall döma mellan alla folk,

skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.

De skall smida om sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra

och aldrig mer övas för krig.

4Var och en skall sitta

under sin vinstock och sitt fikonträd,

och ingen skall hota honom.

Herren Sebaot har talat.

5De andra folken håller sig till sina egna gudar,

men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,

alltid och evigt.

6Den dagen, säger Herren,

skall jag samla dem som stapplar

och förena dem som skingrats

och som jag har plågat.

7De stapplande räddar jag kvar som en rest,

av de svaga gör jag ett mäktigt folk.

Herren skall vara deras konung på Sions berg

nu och för evigt.

8Du herdetorn, du Sions kulle,

den makt du en gång hade

skall komma tillbaka till dig,

kungaväldet skall återvända till Jerusalem.

9Men varför ropar och skriker du nu?

Har du ingen konung,

är din rådgivare borta?

Du plågas ju som en födande kvinna.

10Stöna i smärtor, dotter Sion,

som en födande kvinna.

Nu måste du lämna staden

och bo under bar himmel.

Till Babylon skall du föras.

Där skall du bli räddad,

där skall Herren befria dig

ur dina fienders våld.

11Men nu har många folk samlats mot dig,

och de säger: »Sion skall skändas,

och vi skall se på!«

12De känner inte Herrens tankar,

förstår inte hans avsikt:

han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.

13Kom och tröska, dotter Sion!

Horn av järn skall jag ge dig,

klövar av koppar.

Du skall krossa många folk,

du skall viga deras rövade skatter åt Herren,

deras rikedomar åt hela världens härskare.