Bibel 2000 (B2000)
1

11Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet när Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda, detta är Mikas syner om Samaria och Jerusalem.

Dom över Samaria

2Hör, alla folk,

lyssna, jord och allt du rymmer!

Herren, min Gud, skall vittna mot er,

Herren skall vittna från sitt heliga tempel.

3Se, Herren lämnar sin boning,

han stiger ner och går över jordens höjder.

4Bergen smälter under honom

och dalar spricker upp,

som när vax smälter i elden,

som när vatten störtar utför branten.

5Allt detta för Jakobs brott,

för Israels folks synd!

Vad är Jakobs brott, om inte Samaria?

Vad är Judas folks synd, om inte Jerusalem?

6Jag skall göra Samaria till en stenhög på fältet,

en plats där vingårdar anläggs,

jag skall vräka ner hennes stenar i dalen

och blottlägga hennes grundmurar.

7Alla hennes gudabilder skall krossas,

allt hon horat ihop skall brännas,

alla hennes avgudar skall jag förstöra.

Ty för horpengar har hon skaffat dem,

horpengar skall de åter bli.

Fienden hotar Jerusalem

8Därför sörjer jag och klagar,

jag går barfota och avklädd,

ylar som schakalen,

klagar som uven.

9Samarias sår kan inte läkas,

det har ätit sig in i Juda.

Det onda har nått till mitt folks port,

till Jerusalem.

10»Förkunna det inte i Gat«

— gråt inte så högljutt.

Vältra er i stoftet

i Bet Leafra.

11Dra bort i skam och nakenhet,

ni som bor i Shafir.

De som bor i Saanan

har inte kommit undan.

Bet Haesel genljuder av klagan,

det fästet har ni mist.

12De som bor i Marot

hoppas på lycka,

men olyckan Herren sänt

har nått till Jerusalems port.

13Ni spände för era stridsvagnar,

ni som bor i Lakish.

Detta var Sions svåraste synd,

Israels brott kom i dagen hos er,

14därför måste ni skiljas från Moreshet Gat.

Husen i Aksiv har blivit

som en uttorkad källa för Israels kungar.

15Åter skall jag sända en erövrare mot er,

ni som bor i Maresha.

Åter måste Israels härlighet

fly till Adullam.

16Skär av dig håret, raka ditt huvud

i sorg över barnen som var din glädje,

gör ditt huvud kalt som gamens,

ty de har förts bort från dig.

2

De rikas hänsynslöshet

21Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd

där de ligger i sina sängar

och går till verket när dagen gryr

— det står i deras makt!

2De får lust till åkrar och stjäl dem,

och till hus och tar dem.

De lägger under sig både man och hus,

både ägare och egendom.

3Därför säger Herren:

Jag tänker ut ofärd för detta släkte.

Ni skall inte få oket av nacken,

inte mer gå med högburet huvud,

ty detta blir en ond tid.

4Den dagen skall nidvisor diktas om er,

och klagosånger skall ljuda:

»Förödelsen är över oss.«

Mitt folks ägor skiftas ut,

marken tas ifrån dem.

Våra åkrar delas ut åt avfällingar.

5Därför skall ni heller inte ha någon

som mäter upp jordlotter åt er

i Herrens församling.

6»Predika inte«, predikar de,

»så får man inte predika.

Smäleken drabbar oss inte.

7Skulle Jakobs folk vara förbannat?

Är Herren snar till vrede,

är det så han handlar?

Bringar inte hans ord lycka?

Han går vid den rättrådiges sida.«

8Men ni handlar ju som fiender till mitt folk:

ni rycker manteln av fredliga människor,

den som lever trygg bringar ni olycka och strid.

9Ni driver bort mitt folks kvinnor

från hemmen som var deras glädje,

ni berövar för alltid deras barn

den ära som jag hade gett dem.

10Bort härifrån, här får ni inte bli kvar!

Er orenhet vållar fördärv,

ohyggligt fördärv.

11Kom det en som ljög och pratade i vädret:

»Vin och öl predikar jag för dig«

— det vore en profet för detta folk!

Herren skall samla sitt folk

12Jag skall samla er alla, hela Jakob,

återstoden av Israel skall jag förena

som man samlar fåren i fållan

och hjorden på betesplatsen

— en sorlande människoskara.

13Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem,

med makt drar de ut genom porten.

Deras konung går i spetsen för dem,

Herren går framför dem.

3

Dom över folkets ledare

31Och jag sade:

Lyssna, ledare för Jakob,

styresmän för Israels folk!

Ni borde ju veta vad som är rätt,

2men ni hatar det goda och älskar det onda,

ni flår huden av människor

och sliter köttet av deras ben.

3De äter mitt folks kött,

drar huden av dem

och krossar benen,

de lägger dem som kött i grytan,

som slaktmat i kitteln.

4En dag skall de ropa till Herren,

men han skall inte svara dem,

då skall han dölja sitt ansikte för dem

för deras onda gärningars skull.

5Så säger Herren om profeterna

som leder mitt folk vilse:

De lovar fred och lycka

bara de får något att tugga

men förklarar krig mot alla

som inte stoppar något i gapet på dem.

6Därför:

Natt över er — och inga syner!

Mörker — och inga spådomar!

Solen skall gå ner för profeterna,

dagen bli svart omkring dem.

7Siarna får stå med skam,

spåmännen blygas,

alla måste dölja skägget,

ty Gud svarar inte.

8Men mig har Herrens ande fyllt med kraft,

med rättfärdighet och mod:

jag kan visa Jakob hans brott,

visa Israel hans synd.

9Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk,

styresmän för Israels folk,

ni som avskyr det rätta

och gör krokigt allt som är rakt,

10ni som bygger Sion med mord,

Jerusalem med ondska.

11Stadens ledare tar mutor när de dömer,

prästerna säljer sina råd för pengar,

profeterna spår mot betalning.

De stöder sig på Herren och säger:

»Herren finns ju ibland oss,

inget ont kan drabba oss.«

12Därför:

För er skull skall Sion plöjas till åkermark,

Jerusalem bli en ruinhög,

tempelberget en skogklädd höjd.