Bibel 2000 (B2000)
7

Döm inte. Gå in genom den trånga porten

71Döm inte, så blir ni inte dömda. 2Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 3Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga — du som har en bjälke i ditt öga? 5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 6Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.

7Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 8Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 10eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 12Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

13Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Falska profeter

15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

21Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 22På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 23Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’

Huset på berggrunden och huset på sanden

24Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 25Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 26Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 27Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.«

28När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 29för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

8

En spetälsk blir ren

81När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 3Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Men Jesus sade till honom: »Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«

En officers tjänare botas

5När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 6»Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« 7Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« 8Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 9Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 10Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« 13Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Petrus svärmor och andra sjuka botas

14Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.

16På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor.

Att följa Jesus

18När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19En skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag skall följa dig vart du än går.« 20Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 21En annan av lärjungarna sade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 22Men Jesus svarade: »Följ mig och låt de döda begrava sina döda.«

Stormen tystas

23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« 26Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«

De besatta och svinhjorden

28När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade: »Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?« 30Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31Demonerna bad honom: »Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.« 32Han svarade: »Ge er i väg!« Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 34Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.

9

En lam man i Kafarnaum botas

91Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. 2Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.« 3Några skriftlärda sade då för sig själva: »Han hädar ju.« 4Jesus såg vad de tänkte och sade: »Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? 5Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bår och gå hem.« 7Och mannen steg upp och gick hem. 8När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Tullindrivaren Matteus kallas

9Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom. 10När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 11Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: »Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?« 12Han hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«

Bröllopsgästerna fastar inte

14Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?« 15Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. 17Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.«

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar

18Medan han talade till dem kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: »Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.« 19Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. 20Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel 21eftersom hon tänkte: »Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.« 22Jesus vände sig om och fick se henne och sade: »Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.« Och från det ögonblicket var hon frisk. 23När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen 24sade han: »Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. 25Men när folket hade motats bort gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.

Två blinda botas

27När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: »Davids son, förbarma dig över oss!« 28Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: »Tror ni att jag kan hjälpa er?« De svarade: »Ja, herre.« 29Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ni tror, och det skall ske.« 30Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: »Låt ingen få veta detta«, 31men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten.

En stum demon drivs ut

32När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. 33Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: »Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.« 34Men fariseerna sade: »Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.«

Får utan herde

35Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, 37och han sade till sina lärjungar: »Skörden är stor men arbetarna få. 38Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.«