Bibel 2000 (B2000)
6

Om allmosor, bön och fasta

61Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. 2När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 3Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. 4Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

5När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

9Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

10Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

på jorden så som i himlen.

11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.

12Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

13Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, 18så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Skatter i himlen

19Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat

22Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, 23men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Gud och mammon

24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Gör er inga bekymmer

25Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 26Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

7

Döm inte. Gå in genom den trånga porten

71Döm inte, så blir ni inte dömda. 2Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 3Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga — du som har en bjälke i ditt öga? 5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 6Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.

7Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 8Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 10eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 12Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

13Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Falska profeter

15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

21Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 22På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 23Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’

Huset på berggrunden och huset på sanden

24Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 25Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 26Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 27Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.«

28När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 29för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

8

En spetälsk blir ren

81När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 3Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Men Jesus sade till honom: »Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«

En officers tjänare botas

5När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 6»Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« 7Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« 8Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 9Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 10Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« 13Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Petrus svärmor och andra sjuka botas

14Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.

16På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor.

Att följa Jesus

18När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19En skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag skall följa dig vart du än går.« 20Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 21En annan av lärjungarna sade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 22Men Jesus svarade: »Följ mig och låt de döda begrava sina döda.«

Stormen tystas

23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« 26Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«

De besatta och svinhjorden

28När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade: »Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?« 30Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31Demonerna bad honom: »Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.« 32Han svarade: »Ge er i väg!« Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 34Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.