Bibel 2000 (B2000)
26

Planer på att döda Jesus

261När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 2»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« 3Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 4och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 5»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«

Kvinnan med balsamflaskan

6Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 7kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! 9För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« 10Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

Judas blir förrädare

14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 16Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Påskmåltiden förbereds

17Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« 18Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« 19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren

20På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 21Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« 22De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« 23Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« 25Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«

Den sista måltiden

26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

30När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 31Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. 32Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 33Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« 34Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« 35Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.

Jesus i Getsemane

36Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« 39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 40Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 42Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« 43När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«

Jesus fängslas

47Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« 49Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 50Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«

55Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Förhöret inför rådet

57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« 62Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« 63Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« 64Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln65Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« 67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«

Petrus förnekar Jesus

69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« 70Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« 71Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« 72Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« 73Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« 74Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.

27

Jesus inför Pilatus

271På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 2De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.

3När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« 5Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. 6Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« 7Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. 9Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, 10och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

11Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Jesus svarade: »Du själv säger det.« 12Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. 13Då sade Pilatus till honom: »Hör du inte vad de beskyller dig för?« 14Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms

15Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. 16Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. 17När folket nu var samlat frågade Pilatus: »Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?« 18Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. 19Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: »Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.« 20Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. 21Ståthållaren sade nu till dem: »Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?« De svarade: »Barabbas.« 22Pilatus frågade: »Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?« Alla svarade: »Han skall korsfästas!« 23Han frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Han skall korsfästas!«

24När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.« 25Men hela folket ropade: »Hans blod må komma över oss och våra barn.« 26Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna hånar Jesus

27Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. 28De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 29och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: »Leve judarnas konung.« 30De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.

Korsfästelsen

32På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. 33När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, 36och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. 37Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.

38Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.« 41Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 42»Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.« 44På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesu död

45Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 46Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 47Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 48En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 49Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.« 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

51Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 53och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 54När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«

55Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, 56och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

Gravläggningen

57På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. 58Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, 59och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

62Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 63och sade: »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.« 65Pilatus svarade: »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.« 66De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

28

Kvinnorna vid graven

281Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 2Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. 3Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. 4Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. 5Men ängeln sade till kvinnorna: »Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. 7Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.« 8De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. 9Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. 10Men Jesus sade till dem: »Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.«

11Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. 12Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: 13»Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. 14Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.« 15Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.

Jesus sänder ut sina lärjungar

16De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. 17När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. 18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn 20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.«