Bibel 2000 (B2000)
25

Liknelsen om de tio brudtärnorna

251Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 7Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 9De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ 12Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 13Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

Liknelsen om talenterna

14Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. 15Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. 16Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. 17Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. 19Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. 20Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ 21Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 22Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ 23Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 24Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ 26Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. 28Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. 29Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 30Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.

Människosonens dom

31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 35Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

41Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 46Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«

26

Planer på att döda Jesus

261När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 2»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« 3Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 4och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 5»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«

Kvinnan med balsamflaskan

6Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 7kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! 9För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« 10Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

Judas blir förrädare

14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 16Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Påskmåltiden förbereds

17Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« 18Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« 19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren

20På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 21Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« 22De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« 23Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« 25Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«

Den sista måltiden

26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

30När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 31Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. 32Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 33Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« 34Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« 35Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.

Jesus i Getsemane

36Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« 39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 40Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 42Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« 43När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«

Jesus fängslas

47Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« 49Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 50Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«

55Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Förhöret inför rådet

57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« 62Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« 63Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« 64Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln65Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« 67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«

Petrus förnekar Jesus

69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« 70Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« 71Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« 72Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« 73Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« 74Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.

27

Jesus inför Pilatus

271På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 2De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.

3När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« 5Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. 6Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« 7Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. 9Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, 10och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

11Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Jesus svarade: »Du själv säger det.« 12Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. 13Då sade Pilatus till honom: »Hör du inte vad de beskyller dig för?« 14Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms

15Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. 16Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. 17När folket nu var samlat frågade Pilatus: »Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?« 18Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. 19Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: »Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.« 20Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. 21Ståthållaren sade nu till dem: »Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?« De svarade: »Barabbas.« 22Pilatus frågade: »Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?« Alla svarade: »Han skall korsfästas!« 23Han frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Han skall korsfästas!«

24När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.« 25Men hela folket ropade: »Hans blod må komma över oss och våra barn.« 26Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna hånar Jesus

27Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. 28De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 29och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: »Leve judarnas konung.« 30De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.

Korsfästelsen

32På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. 33När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, 36och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. 37Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.

38Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.« 41Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 42»Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.« 44På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesu död

45Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 46Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 47Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 48En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 49Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.« 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

51Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 53och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 54När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«

55Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, 56och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

Gravläggningen

57På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. 58Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, 59och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

62Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 63och sade: »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.« 65Pilatus svarade: »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.« 66De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.