Bibel 2000 (B2000)
22

Liknelsen om bröllopsfesten

221Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: 2»Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. 3Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ 5Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. 6De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. 7Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. 8Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ 10Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

11När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. 13Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ 14Många är bjudna, men få är utvalda.«

Frågan om skatt till kejsaren

15Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. 16De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: »Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. 17Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?« 18Jesus märkte deras onda avsikt och sade: »Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? 19Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.« De räckte honom en denar, 20och han frågade: »Vems bild och namn är det här?« — 21»Kejsarens«, svarade de. Då sade han till dem: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« 22När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.

Frågan om uppståndelsen

23Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: 24»Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 25Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. 26På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27Sist av alla dog kvinnan. 28Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.« 29Jesus svarade: »Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. 30Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. 31Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 32Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.« 33När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.

Frågan om det största budet i lagen

34När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, 35och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: 36»Mästare, vilket är det största budet i lagen?« 37Han svarade honom: »Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38Detta är det största och första budet. 39Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. 40På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.«

Är Messias Davids son?

41Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem: 42»Vad anser ni om Messias? Vems son är han?« — »Davids«, svarade de. 43Då sade han: »Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga: 44Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. 45Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?« 46Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.

23

Anklagelser mot de skriftlärda och fariseerna

231Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar 2och sade: »De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. 4De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. 5Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. 6De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, 7och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. 8Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. 9Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. 10Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Verop

13Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.

15Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.

16Ve er, ni blinda ledare som säger: Svär man vid templet betyder det ingenting, men svär man vid guldet i templet är eden bindande. — 17Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 18Ni säger: Svär man vid offeraltaret betyder det ingenting, men svär man vid gåvan som ligger på det är eden bindande. — 19Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som gör gåvan helig? 20Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det. 21Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor i det. 22Och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

23Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. 24Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!

25Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. 26Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.

27Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. 28På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

29Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar 30och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod. 31Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat. 33Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet? 34Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35Så skall allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 36Sannerligen, alltsammans skall detta släkte få svara för.

Jesu klagan över Jerusalem

37Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 38Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. 39Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.«

24

Templets förestående fall

241När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. 2Då sade han till dem: »Se på allt detta — sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.«

TALET OM TIDENS SLUT (kap. 24–25)

Kommande prövningar

3När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: »Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?« 4Jesus svarade: »Se upp så att ingen bedrar er. 5Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 6Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 8Allt detta är början på födslovärkarna. 9Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. 10Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. 11Många falska profeter skall framträda och bedra många. 12Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 14Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.

Den sista stora nöden

15När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), 16då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen. 17Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, 18och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 19Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 20Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. 21Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. 22Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. 23Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 24Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. 25Nu har jag sagt er det i förväg. 26Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. 27Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. 28Där kadavret ligger, där samlas gamarna.

Människosonens ankomst

29Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 30Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. 31Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.

Liknelsen om fikonträdets knoppning

32Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 34Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 35Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Håll er vakna

37Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. 38Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. 40Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 41Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. 42Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 43Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 44Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.

En god och en dålig tjänare

45Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. 46Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 47Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 48Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, 49och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, 50då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om 51och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder.