Bibel 2000 (B2000)
19

Äktenskap och skilsmässa

191När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. 2Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. 3Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?« 4Han svarade: »Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna5Och han fortsatte: »Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 6Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 7De frågade: »Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?« 8Han svarade: »Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.«

10Lärjungarna sade: »Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.« 11Han svarade: »Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. 12Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.«

Jesus och barnen

13Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, 14men Jesus sade: »Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.« 15Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.

En ung man som ägde mycket

16Då kom en man fram till honom och frågade: »Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?« 17Jesus sade: »Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.« — 18»Vilka?« frågade han, och Jesus svarade: »Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.« 20Då sade den unge mannen: »Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?« 21Jesus svarade: »Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 22När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

23Men Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 25När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: »Vem kan då bli räddad?« 26Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.« 27Då sade Petrus: »Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?« 28Jesus svarade: »Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.

20

Vingårdsarbetarnas lön

201Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. 3Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. 4Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ 5Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. 6Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ 7De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ 8På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ 9De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. 10När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. 11-12Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ 13Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, 14ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. 15Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ 16Så skall de sista bli först och de första sist.«

Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande

17Under vandringen upp mot Jerusalem samlade Jesus de tolv lärjungarna omkring sig och sade till dem på vägen: 18»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden 19och utlämna honom åt hedningarna för att han skall hånas och pryglas och bli korsfäst, och på den tredje dagen skall han uppstå.«

Lärjungarna som ville ha hedersplatsen

20Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med sina söner och föll på knä för att be honom om något. 21Han frågade vad hon ville, och hon sade: »Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.« 22Jesus svarade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag skall dricka?« De svarade: »Ja, det kan vi.« 23Då sade han: »Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader.« 24När de andra tio hörde detta blev de förargade på de båda bröderna. 25Men Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 26Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 27och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. 28Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«

Två blinda utanför Jeriko botas

29När de lämnade Jeriko följde mycket folk med honom. 30Där satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: »Herre, Davids son, förbarma dig över oss!« 31Folket sade åt dem att hålla tyst, men de ropade ännu högre: »Herre, Davids son, förbarma dig över oss!« 32Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: »Vad vill ni att jag skall göra för er?« 33De svarade: »Herre, gör så att våra ögon öppnas.« 34Jesus fylldes av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

21

Intåget i Jerusalem

211När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« 4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« 10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?« 11Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«

Templet rensas

12Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 13och han sade till dem: »Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.«

14Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem. 15När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: »Hosianna Davids son«, blev de förargade 16och sade till honom: »Hör du vad de säger?« Jesus svarade: »Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

Fikonträdet som vissnade

18När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: »Aldrig någonsin skall du bära frukt.« Och med en gång vissnade trädet. 20Lärjungarna häpnade och sade: »Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?« 21Jesus svarade: »Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. 22Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.«

Frågan om Jesu fullmakt

23När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?« 24Jesus svarade: »Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?« De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 26Men om vi svarar: Från människor, måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.« Därför svarade de: »Vi vet inte.« 27Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om vad jag har för fullmakt att göra detta.«

Liknelsen om de båda sönerna

28»Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ 29Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. 30Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. 31Vilken av de båda gjorde som fadern ville?« De svarade: »Den förste.« Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. 32Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.

Liknelsen om arrendatorerna i vingården

33Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 34När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha. 35Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. 36Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem. 37Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 38Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’ 39De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. 40När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?« 41Översteprästerna och de äldste svarade: »Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid.« 42Jesus sade: »Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 44Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.«

45När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. 46De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.