Bibel 2000 (B2000)
17

Jesus på härlighetens berg

171Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 2Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 4Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«

5Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« 6När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« 8De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

9När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.« 10Lärjungarna frågade honom: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?« 11Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt. 12Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.« 13Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

En pojke med fallandesjuka botas

14När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 15och sade: »Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. 16Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.« 17Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.«

18Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. 19När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde inte vi driva ut demonen?« 20Han svarade: »Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande

22När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, 23och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.

Om tempelskatten

24När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« — 25»Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?« 26Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria. 27Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«

18

Vem är störst i himmelriket?

181Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vem är störst i himmelriket?« 2Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 3och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. 4De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 5Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.

Förförelser

6Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. 7Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.

8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.

10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Liknelsen om det förlorade fåret

12Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? 13Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. 14Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.

En broder som gör orätt

15Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. 16Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. 17Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. 18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. 20Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«

Om förlåtelse. Den obarmhärtige medtjänaren

21Då kom Petrus fram till honom och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?« 22Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

23Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. 25Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. 26Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ 27Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. 28Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ 29Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ 30Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. 31När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. 32Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. 33Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ 34Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. 35Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.«

19

Äktenskap och skilsmässa

191När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. 2Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. 3Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?« 4Han svarade: »Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna5Och han fortsatte: »Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. 6Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 7De frågade: »Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?« 8Han svarade: »Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.«

10Lärjungarna sade: »Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.« 11Han svarade: »Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. 12Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.«

Jesus och barnen

13Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, 14men Jesus sade: »Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.« 15Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.

En ung man som ägde mycket

16Då kom en man fram till honom och frågade: »Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?« 17Jesus sade: »Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.« — 18»Vilka?« frågade han, och Jesus svarade: »Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.« 20Då sade den unge mannen: »Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?« 21Jesus svarade: »Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 22När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

23Men Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 25När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: »Vem kan då bli räddad?« 26Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.« 27Då sade Petrus: »Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?« 28Jesus svarade: »Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.