Bibel 2000 (B2000)
15

Guds bud och människors regler

151Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 2»Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter.« 3Han svarade: »Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 4Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.«

10Sedan kallade han till sig folket och sade: »Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.« 12Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« 13Han svarade: »Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«

15Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 16Jesus sade: »Har inte heller ni fattat något ännu? 17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 20Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.«

En kanaaneisk kvinnas tro

21Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« 24Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« 26Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — 27»Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« 28Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Jesus botar sjuka

29Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, 31och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.

Mat åt fyra tusen

32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.« 33Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?« 34Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de. 35Då sade han till folket att slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.

16

Fariseerna begär tecken

161Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. 2Han svarade dem: »På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, 3och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. 4Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.« Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

Brödet och surdegen

5När lärjungarna for över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6Jesus sade till dem: »Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 7Men de sade till varandra att de ju inte hade tagit med sig något bröd. 8Jesus märkte det och sade: »Ni trossvaga, varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? 9Begriper ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick över? 10Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick över? 11Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 12Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära.

Petrus kallar Jesus för Messias

13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« 14De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« — 15»Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« 16Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« 17Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. 18Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 19Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« 20Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Första förutsägelsen om Människosonens lidande

21Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« 23Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«

Lärjungeskapets krav

24Sedan sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 26Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 27Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. 28Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.«

17

Jesus på härlighetens berg

171Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 2Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 4Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«

5Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« 6När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« 8De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

9När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.« 10Lärjungarna frågade honom: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?« 11Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt. 12Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.« 13Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

En pojke med fallandesjuka botas

14När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 15och sade: »Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. 16Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.« 17Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.«

18Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. 19När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde inte vi driva ut demonen?« 20Han svarade: »Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande

22När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, 23och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.

Om tempelskatten

24När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« — 25»Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?« 26Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria. 27Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«