Bibel 2000 (B2000)
13

LIKNELSETALET (kap. 13)

Liknelsen om sådden

131Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron.«

Liknelsernas syfte

10Lärjungarna kom fram och frågade honom: »Varför talar du till dem i liknelser?« 11Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. 14Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. 15Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 16Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. 17Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Tolkning av liknelsen om sådden

18Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. 19Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. 20Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje 21men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. 22Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. 23Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.«

Liknelsen om ogräset

24Han lät dem höra en annan liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. 25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. 27Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ 28Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ — 29’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. 30Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’«

Liknelsen om senapskornet och surdegen

31Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«

33Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

34Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, 35för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

Tolkning av liknelsen om ogräset

36Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« 37Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, 38åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. 39Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. 40Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. 41Människosonen skall sända ut sina änglar, 42och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

Fler liknelser om himmelriket

44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

45Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 46Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51Har ni förstått allt detta?« — »Ja«, svarade de, 52och då sade han: »Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.«

Profet i sin hemstad

53När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. 54Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: »Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? 55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?« 57Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.« 58Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.

14

Johannes döparens död

141Vid samma tid fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, 2och han sade till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom.«

3Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. 4Johannes hade nämligen sagt till honom: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.« 5Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. 6Men när Herodes firade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust 7att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. 8På uppmaning av sin mor sade hon: »Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.« 9Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, 10och han lät halshugga Johannes i fängelset. 11Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. 12Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.

Mat åt fem tusen

13När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. 14När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. 15På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.« 16Jesus svarade: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« 17De sade: »Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.« — 18»Lämna dem till mig«, svarade han. 19Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 20Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. 21De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« 28Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« 29Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«

De sjuka i Gennesaret

34När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret. 35Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 36och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

15

Guds bud och människors regler

151Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 2»Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter.« 3Han svarade: »Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 4Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.«

10Sedan kallade han till sig folket och sade: »Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.« 12Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« 13Han svarade: »Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«

15Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 16Jesus sade: »Har inte heller ni fattat något ännu? 17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 20Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.«

En kanaaneisk kvinnas tro

21Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« 24Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« 26Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — 27»Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« 28Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Jesus botar sjuka

29Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, 31och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.

Mat åt fyra tusen

32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.« 33Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?« 34Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de. 35Då sade han till folket att slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.