Bibel 2000 (B2000)
12

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

121Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 2Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« 3Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. 5Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 6Men jag säger er: här finns det som är större än templet. 7Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. 8Ty Människosonen är herre över sabbaten.«

Mannen med en förtvinad hand

9Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 10Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: »Är det tillåtet att bota på sabbaten?« De ville ha något att anklaga honom för. 11Han svarade: »Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.« 13Sedan sade han till mannen: »Håll fram din hand.« Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. 14Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Guds utvalde tjänare

15Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla 16och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 18Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. 19Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. 20Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. 21Och hans namn skall ge folken hopp.

Demoner drivs ut med Guds ande

22Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. 23Och allt folket slogs av häpnad och sade: »Är han kanske Davids son?« 24När fariseerna hörde det sade de: »Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.« 25Men han visste vad de tänkte och sade till dem: »Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. 26Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 27Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 28Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. 30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Om hädelse mot Anden

31Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. 33Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. 34Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. 35En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. 36Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. 37Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.«

Jona-tecknet

38Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« 39Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 40Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 41Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. 42Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.

Den orena andens återkomst

43När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 44Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.«

Jesu familj

46Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, 47och någon sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.« 48Han svarade honom: »Vem är min mor, och vilka är mina bröder?« 49Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.«

13

LIKNELSETALET (kap. 13)

Liknelsen om sådden

131Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron.«

Liknelsernas syfte

10Lärjungarna kom fram och frågade honom: »Varför talar du till dem i liknelser?« 11Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. 14Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. 15Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 16Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. 17Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Tolkning av liknelsen om sådden

18Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. 19Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. 20Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje 21men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. 22Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. 23Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.«

Liknelsen om ogräset

24Han lät dem höra en annan liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. 25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. 27Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ 28Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ — 29’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. 30Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’«

Liknelsen om senapskornet och surdegen

31Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«

33Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

34Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, 35för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

Tolkning av liknelsen om ogräset

36Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« 37Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, 38åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. 39Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. 40Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. 41Människosonen skall sända ut sina änglar, 42och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

Fler liknelser om himmelriket

44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

45Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 46Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51Har ni förstått allt detta?« — »Ja«, svarade de, 52och då sade han: »Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.«

Profet i sin hemstad

53När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. 54Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: »Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? 55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?« 57Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.« 58Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.

14

Johannes döparens död

141Vid samma tid fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, 2och han sade till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom.«

3Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. 4Johannes hade nämligen sagt till honom: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.« 5Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. 6Men när Herodes firade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust 7att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. 8På uppmaning av sin mor sade hon: »Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.« 9Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, 10och han lät halshugga Johannes i fängelset. 11Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. 12Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.

Mat åt fem tusen

13När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. 14När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. 15På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.« 16Jesus svarade: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« 17De sade: »Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.« — 18»Lämna dem till mig«, svarade han. 19Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 20Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. 21De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« 28Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« 29Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«

De sjuka i Gennesaret

34När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret. 35Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 36och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.