Bibel 2000 (B2000)
10

UTSÄNDNINGSTALET (kap. 10)

De tolv sänds ut

101Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, 3Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, 4Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

5Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: »Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. 6Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. 7Förkunna på er väg att himmelriket är nära. 8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. 9Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, 10ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. 11I varje stad eller by ni kommer till skall ni ta reda på vem som är värdig där och stanna hos honom tills ni skall vidare. 12Stig in i huset med en fridshälsning, 13och om huset är värdigt skall det få den frid ni önskar det. Men om det inte är värdigt skall den friden vända tillbaka till er. 14Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. 15Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad.

Som får bland vargar

16Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. 17Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. 18Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. 19Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, 20och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. 21Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 22Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 23Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa. Sannerligen, ni hinner inte till alla städer i Israel förrän Människosonen kommer.

24Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre. 25Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?

Var inte rädda

26Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 27Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. 28Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. 29Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. 30Och på er är till och med hårstråna räknade. 31Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Bekännelse och förnekelse

32Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. 33Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. 34Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 35Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 36och mannens husfolk skall bli hans fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 38Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. 39Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

Att ta emot Jesu lärjungar

40Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. 41Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. 42Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge — sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.«

11

111När Jesus hade avslutat befallningarna till sina tolv lärjungar gick han därifrån för att undervisa och förkunna i städerna där omkring.

Johannes döparens frågor och Jesu svar

2Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 3för att fråga honom: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« 4Jesus svarade dem: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«

7När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. 12Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. 13Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. 14Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. 15Hör, du som har öron.

16Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: 17’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ 18Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ 19Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.«

Verop över galileiska städer

20Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: 21»Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 22Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. 23Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. 24Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.«

Jesus prisar Fadern, himlens och jordens herre

25Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. 26Ja, fader, så har du bestämt. 27Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Den lätta bördan

28Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 29Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«

12

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

121Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 2Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« 3Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. 5Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 6Men jag säger er: här finns det som är större än templet. 7Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. 8Ty Människosonen är herre över sabbaten.«

Mannen med en förtvinad hand

9Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 10Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: »Är det tillåtet att bota på sabbaten?« De ville ha något att anklaga honom för. 11Han svarade: »Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.« 13Sedan sade han till mannen: »Håll fram din hand.« Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. 14Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Guds utvalde tjänare

15Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla 16och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 18Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. 19Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. 20Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. 21Och hans namn skall ge folken hopp.

Demoner drivs ut med Guds ande

22Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. 23Och allt folket slogs av häpnad och sade: »Är han kanske Davids son?« 24När fariseerna hörde det sade de: »Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.« 25Men han visste vad de tänkte och sade till dem: »Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. 26Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 27Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 28Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. 30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Om hädelse mot Anden

31Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. 33Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. 34Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. 35En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. 36Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. 37Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.«

Jona-tecknet

38Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« 39Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 40Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 41Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. 42Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.

Den orena andens återkomst

43När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 44Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.«

Jesu familj

46Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, 47och någon sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.« 48Han svarade honom: »Vem är min mor, och vilka är mina bröder?« 49Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.«