Bibel 2000 (B2000)
6

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

61En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?« 3Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.« 5Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«

Mannen med en förtvinad hand

6En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 7De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram, 9och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?« 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 11Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

De tolv utses

12Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 13När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

Jesus förkunnar och botar

17Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 18hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 19och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.

Saligprisningar och verop

20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

»Saliga ni som är fattiga,

er tillhör Guds rike.

21Saliga ni som hungrar nu,

ni skall få äta er mätta.

Saliga ni som gråter nu,

ni skall få skratta.

22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

24Men ve er som är rika,

ni har fått ut er glädje.

25Ve er som är mätta nu,

ni skall få hungra.

Ve er som skrattar nu,

ni skall få sörja och gråta.

26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

27Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 29Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 32Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 34Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 35Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

Döm inte

37Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 38Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«

39Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 40Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

Varje träd känns igen på sin frukt

43Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.

Huset på berggrunden och huset på marken

46Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem — vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 49Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«

7

En officers tjänare botas

71Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 2En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 3och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 4De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. »Han är värd att du gör detta för honom«, sade de. 5»Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.« 6Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: »Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 7och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 8Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: »Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.« 10Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.

En änkas son uppväcks i Nain

11Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.« 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!« 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss« och: »Gud har besökt sitt folk.« 17Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.

Johannes döparens frågor och Jesu svar

18Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« 20Männen sökte upp Jesus och sade: »Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.« 21Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 22och han svarade: »Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 23Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«

24När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen. 26Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 27Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 28Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.

29Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt — de lät döpa sig med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem — de lät inte döpa sig av honom.

31Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’ 33Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’ 34Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ 35Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.«

Kvinnan som smorde Jesu fötter

36En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. 37Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam 38och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.« 40Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg det, mästare«, sade han. 41»Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« 43Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus, 44och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.« 48Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« 49De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?« 50Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«

8

Kvinnorna som följde med Jesus

81Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 2och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 3Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om sådden

4När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna sade han i en liknelse: 5»En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.« Sedan ropade han: »Hör, du som har öron att höra med.«

Liknelsernas syfte

9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 10och han svarade: »Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

Tolkning av liknelsen om sådden

11Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. 12De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. 13De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. 14Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. 15Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Liknelsen om lampan

16Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt och ingenting undangömt som inte skall bli känt och komma till synes. 18Var därför noga med hur ni lyssnar, ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har.«

Jesu familj

19Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20Man sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.« 21Men han svarade: »Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.«

Stormen tystas

22En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: »Låt oss fara över till andra sidan sjön.« De lade ut, 23och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. 24Då gick de fram och väckte honom: »Mästare, mästare, vi går under!« Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25Och han frågade lärjungarna: »Var är er tro?« Häpna och förskräckta sade de till varandra: »Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?«

Den besatte och svinhjorden

26De lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 27När han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28Då han fick se Jesus började han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!« 29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter av demonen. 30Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?« Han svarade: »Legion«, för många demoner hade farit in i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. 33Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade.

34När herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 35och folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 36Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände tillbaka, 38och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39»Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.« Då gick mannen därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar

40När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, 42för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.

När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. 43Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. 44Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. 45Då sade Jesus: »Vem var det som rörde vid mig?« När ingen ville svara sade Petrus: »Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.« 46Men Jesus sade: »Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.« 47När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. 48Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«

49Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.« 50Jesus hörde det och sade till honom: »Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.« 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: »Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.« 53Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. 54Men han tog hennes hand och sade högt: »Flicka, stig upp!« 55Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.