Bibel 2000 (B2000)
4

Jesus frestas

41Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, 2där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. 3Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« 4Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.«

5Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« 8Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«

9Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. 10Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, 11och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten12Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« 13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

Jesus uppträder i Galileen

14Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. 15Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Jesus i Nasarets synagoga

16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« 22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?« 23Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«

24Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. 27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« 28Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, 29de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. 30Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

I Kafarnaums synagoga

31Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. 32De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. 33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: 34»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« 35Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« 37Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Simons svärmor och andra sjuka botas

38Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. 39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

40Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. 41Från många for det också ut demoner, som skrek: »Du är Guds son.« Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

På en enslig plats

42Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 43Men han sade till dem: »Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.« 44Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.

5

Fiskfångsten. De första lärjungarna

51En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« 5Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

En spetälsk blir ren

12När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 13Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast försvann spetälskan. 14Han förbjöd honom att tala om det för någon. »Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«

15Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.

En lam man i Kafarnaum botas

17En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 18Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. 19Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. 20När han såg deras tro sade han: »Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.« 21Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: »Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?« 22Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: »Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? 24Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bår och gå hem.« 25Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. 26Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: »Det är otroligt, det vi har sett i dag.«

Tullindrivaren Levi kallas

27Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: »Följ mig!« 28Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.

29Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem. 30Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: »Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?« 31Jesus svarade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.«

Bröllopsgästerna fastar inte

33De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.« 34Jesus svarade: »Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? 35Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.« 36Han gav dem också en liknelse: »Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. 37Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. 38Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. 39Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.«

6

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

61En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?« 3Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.« 5Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«

Mannen med en förtvinad hand

6En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 7De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram, 9och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?« 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 11Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

De tolv utses

12Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 13När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

Jesus förkunnar och botar

17Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 18hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 19och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.

Saligprisningar och verop

20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

»Saliga ni som är fattiga,

er tillhör Guds rike.

21Saliga ni som hungrar nu,

ni skall få äta er mätta.

Saliga ni som gråter nu,

ni skall få skratta.

22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

24Men ve er som är rika,

ni har fått ut er glädje.

25Ve er som är mätta nu,

ni skall få hungra.

Ve er som skrattar nu,

ni skall få sörja och gråta.

26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

27Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 29Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 32Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 34Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 35Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

Döm inte

37Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 38Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«

39Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 40Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

Varje träd känns igen på sin frukt

43Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.

Huset på berggrunden och huset på marken

46Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem — vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 49Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«