Bibel 2000 (B2000)
2

Jesu födelse

21Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

8I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14»Ära i höjden åt Gud

och på jorden fred åt dem han har utvalt.«

15När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

21När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

Jesus hos Symeon och Hanna i templet

22När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

25I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

29»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

30Ty mina ögon har skådat frälsningen

31som du har berett åt alla folk,

32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.«

33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — 35ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«

36Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

39När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Den tolvårige Jesus i templet

41Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. 42Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. 43Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. 44De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. 45När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. 46Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. 47Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. 48Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« 49Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« 50Men de förstod inte vad han menade med sina ord. 51Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.

3

Johannes döparen

31Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 2och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 4som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

En röst ropar i öknen:

Bana väg för Herren,

gör hans stigar raka.

5Varje klyfta skall fyllas,

varje berg och höjd skall sänkas.

Krokiga stigar skall rätas

och steniga vägar jämnas.

6Och alla människor skall se Guds frälsning.

7När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: »Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 9Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.« 10Folket frågade honom: »Vad skall vi då göra?« 11Han svarade: »Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.« 12Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: »Mästare, vad skall vi göra?« 13Han svarade: »Driv inte in mer än vad som är fastställt.« 14Och när det kom soldater och frågade honom: »Och vi, vad skall vi göra?« sade han till dem: »Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.«

15Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 16Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. 17Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.«

18På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. 19Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort, 20lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse.

Jesu dop

21När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 22och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

Jesu släkttavla

23Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, 24son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef, 25son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj, 26son till Machat, son till Mattatias, son till Shimi, son till Josek, son till Joda, 27son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner, 28son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 29son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 30son till Symeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 31son till Melea, son till Menna, son till Mattatta, son till Natan, son till David, 32son till Jishaj, son till Oved, son till Boas, son till Salma, son till Nachshon, 33son till Amminadav, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, 34son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Terach, son till Nachor, 35son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Ever, son till Shelach, 36son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 37son till Metushelach, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, 38son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.

4

Jesus frestas

41Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, 2där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. 3Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« 4Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.«

5Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« 8Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«

9Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. 10Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, 11och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten12Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« 13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

Jesus uppträder i Galileen

14Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. 15Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Jesus i Nasarets synagoga

16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« 22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?« 23Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«

24Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. 27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« 28Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, 29de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. 30Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

I Kafarnaums synagoga

31Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. 32De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. 33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: 34»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« 35Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« 37Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Simons svärmor och andra sjuka botas

38Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. 39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

40Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. 41Från många for det också ut demoner, som skrek: »Du är Guds son.« Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

På en enslig plats

42Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 43Men han sade till dem: »Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.« 44Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.